Ellen
Sitter på tåget påväg in mot stan. Ska möta upp saknade Ellen vid centralen. Längtar ihjäl mig efter min lilla unge. Får se vad vi hittar på i helgen. Kommer i alla fall att ha en toppenhelg det är jag säker på!
Gaaah jag kan inte börja mig, vill va framme NU!!
Hoppas ni får en underbar helg, för det ska jag ha!
Love love
Lady Gaga
Hej babes!
Vilken äckligt seg dag det var idag då. Tråkgrå himmel och regn som bara öser ner exakt hela tiden. Inte särskilt rolig skoldag heller. Hade en lååång håltimme från elva till tre som jag spenderade hängandes i skolan, mycket roligt not. Dock fick jag och Elin prata med vår handledare om projektarbetet som ska komma igång snart. Har småpanik över det men känns lite bättre nu efter vårat möte.
Jag och Elin ska jobba tillsammans och vi vet typ vad vi vill göra, bara inte hur och vilken frågeställning vi ska ha. Vill göra någon form av "offentlig teater". Alltså gå ut på stan och vara i karaktär, typ spela att vi börjar bråka eller nåt sånt. Haha, låter jätteflummigt men vi ska försöka få det till något lite mer konkret. Någon som har tips kanske?
Måste berätta om igår. Det var så jävla bra!! Lady Gaga är verkligen bäst, vilken show!
Vi började med middag på Pong, sushi! Vid halv 9 började konserten och höll på till framåt tolv-tiden. Jag rös under i princip hela föreställningen för att det var så bra. Ska lätt gå på hennes konsert när hon kommer hit igen.
Kom hem vid ett och då satt jag mig med engelska läxan. Inte jättebra planerat kanske, men så blir det när man är dålig på att ta tag i saker.. Så inte så värst många timmar sömn blev det inatt, men jag överlever!
Ikväll kommer äntligen min älskade Ellen! Längar ihjäl mig efter henne, kommer bli bäst! Ska möta upp henne vid centralen och sen ska vi gå och äta någonstans.
Nu ska jag ta ett varmt bad, fryser ihjäl snart. Puss
Bilder från igår
Asiatisk middag, mums!
I Globen, helt amazing!
Baby, I was born this way
God morgon! (eller ja jag har varit vaken sen 7).
Var i skolan tidigt för lektion i datakunskap. Hade missat två lektioner förra veckan men det gick bra ändå. Trots att jag inte är så värst teknisk av mig, eller rättare sagt inte alls, så hängde jag med.
Efter lektionen tog jag cykeln hem och nu sitter jag här med håla till halv två, får väll se vad man kan hitta på fram tills dess. Funderar på att mixa ihop min egna musli. Var länge sen jag gjorde det och det blir ju så gott, mycket godare än vanlig musli.
Längtar som bara den tills ikväll, för då ska jag gå på konsert! Ingen mindre än LADY GAGA! Kommer bli hur grymt som helst, älskar hennes låtar. Ska gå med älsklings Freja, min syster och hennes kompis ska också hänga med. Var på Lady Gagas förra konsert för typ 3 år sedan, eller när det nu var, och den var så jäkla bra så jag hoppas att denna också blir lyckad.
Dagens godaste
Jag äter så god mat nu för tiden. Har äntligen insett att kroppen behöver lite av allt. Det är inte bra att till exempel utesluta kolhydrater för det bidrar bara till att man får sug efter annat vilket kan leda till hetsätning. Nä lagom av allt så Måt både kroppen och knoppen bra.
Ät så skönt också när man bara kan skita i allt vad kalorier och fett heter och bara äta på magkänsla.
Till middag idag gjorde jag pizza gjord på tortillabröd. På lade jag zucchini, svamp, tomat och mozzarella. Blev en fräsch och god pizza. Snabbt gick det också, tips tips från mig!
Love
Som vanligt glömmer jag att fota innan jag redan har börjat äta, hehe
Mer liv, mindre ätstörning
Sitter i soffan och väntar på att maten ska bli klar i ugnen, hemmagjord pizza, mums!
Som ni kanske märkt så har jag inte skrivit så mycket om anorexin på den senaste tiden, som ju faktiskt var anledningen i och med skapandet av den här bloggen. Att få skriva av sig om ätstörningen som annars varit å hemlig för omvärlden. Det var ju därför jag skaffade bloggen från början.
Men på senaste tiden har det blivit allt mindre anorexi och mat-tankar och mer livet. Och det beror inte på något annat än att jag tagit enorma steg ifrån den skiten. Den här sommaren har verkligen inneburit en enorm utveckling för mig och jag har börjat hitta mitt sätt att leva, den här gången utan ätstörning. Jag har stått emot prövningar men gång på gång bevisat för mig själv att jag vill välja det friska, jag väljer livet. Det är helt sjukt hur snabbt det har gått egentligen. Från att ha levt varje dag hand i hand med anorexin till att stundvis helt glömma bort att jag faktiskt är sjuk.
Jag säger inte att jag är fri, att allt ätstörningsrelaterat är som bortblåst, för det är inte sant. Ännu sitter det kvar en liten jävul på axeln som försöker få mig att vända neråt igen, och det är för jävla jobbigt. Men jag har lärt mig att inte lyssna på den, och det är sant den blir svagare och svagare för var dag som går.
Jag skulle inte beskriva mig själv som sjuk längre, kalla mig naiv men jag känner mig inte som en person med anorexia längre. Dock finns mycket rester från anorexin kvar, den har satt sina spår. Jag får fortfarande panikattacker och tankarna om mig själv har aldrig varit lägre. Men trots dessa problem är jag idag glad på något sätt. Jag är glad för att mina "problem" inte längre handlar om maten. Hur mycket jag ska äta vid nästa måltid eller ha ångest över en lite större frukost. Jag är inte där längre, och det är så jävla skönt.
Kände att jag behövde ge en liten förklaring till varför jag har dragit mig lite ifrån ätstörningsbloggandet eftersom jag vet att många av er följer min blogg på grund av det. Men självklart kommer min kamp mot friheten vara prio ett i bloggen, bara kanske inte hela tiden. Jag hoppas ni stannar kvar ändå, för det skulle betyda allt.
Kärlek
Så sant
Det finns många anledningar..
Onsdag i skolan
Tjolahoppsan!
Ligger i soffan halvt död nu. Har fått riktigt hemska nätter nu för tiden. Och i natt drabbades jag även av en större panikattack. Vet inte vad som hände men slutade med att mamma kom inspringandes för att lugna mig. Sedan la hon sig i min säng och höll om mig tills jag till sist somnade. Vet inte riktigt vad detta beror på, att jag får sådana panikattacker titt som tätt, men jobbigt är det.
Inte så utvilad begav jag mig i alla fall till skolan. Hade idrott med en idrottsklass etta första lektionen. Eftersom jag har lite att ta igen och min klass redan har avslutat den kursen så fick jag ha med en annan klass. Lite jobbigt då dom, för det första, är tre år yngre än mig, och för det andra att de alla var riktiga idrottstokar som satsade gärnet. Haha och där kom lilla jag i brorsans för små mjukisbyxor och kastade frisbeen åt helt fel håll. Haha vi får väll se hur det här ska gå.
Efter det hade jag bara en lektion och sen åt jag lunch i skolan innan jag cyklade hemåt. Fast innan det stannade jag i centrum och köpte nya träningsbyxor, lär behövas nu när idrotten kommer igång. Kan ju inte heller låna brorsans i all framtid.
Sådana här skor har jag
Nu är jag hemma, helt däckad, och tänkte få lite plugg gjort. Har hela eftermiddagen/kvällen ledig och det känns sååå skönt. Ska bara glida runt här hemma och mysa.
Puss och kram
Skola, dans och fika
Nämen usch och fy vilken dålig bloggerska jag är! Det ska det bli ändring på nu.
Har väll inte haft ett så himla hektiskt schema egentligen, bara inte orkat ta mig tiden och sätta mig ner för att blogga. Däremot att läsa bloggar, det tröttnar jag aldrig på.
Idag blev det en tidig uppgång för min första lektion i engelska c, som SYV mer eller mindre har tvingat mig att gå på, hehe. Är som sagt lite dålig på det där med att ta initiativ så det blir bäst när någon bara säger till mig att göra det. Sen har det väll också med mitt dåliga självförtroende att göra att jag inte anmäler mig till vissa kurser jag egentligen skulle vilja läsa. Tror helt enkelt inte att jag kommer att klara av det. Men jag är glad att jag testade på idag för kursen verkar jätterolig och läraren väldigt bra. Sen är det ju bra meritpoäng också, men det är ju inte det som är huvudsaken.
Efter lunch hade vi terminens första danslektion. Eftersom jag går musikallinje så har vi alltså dans i skolan. Men för tillfället har vi ingen lärare än så fick ha en vikarie idag som inte var den bästa tyvärr. Blev riktigt sur eftersom jag hade sett fram emot en riktigt rolig danslektion. Hon verkade inte tro att vi kunde någonting och gick igenom det man lärde sig på dagis typ, inte kul. Hoppas vi inte behöver ha henne i framtiden. Haha gud va ond jag känner mig, men det är sant.
Efter dansen gick jag med Becca till centrum och fikade på espresso house. Satt i flera timmar och bara pratade och hade det mysigt. Skönt att få prata av sig riktigt ordentligt med henne.
Och ikväll har det varit tv-kväll, älska tisdagar! Var hos Maria och kollade både "Ung och bortskämd" samt "Svenska hollywood fruar". Blev dessvärre riktigt besviken på det förstnämnda, ingen jag kommer titta på igen. Älskade första säsongen men den här kändes bara bajstråkig. Svenska hollywood fruar däremot, det är bra det. Jag och Mary bestämde att vi ska ha myskväll framför tv:n varje tisdag framöver och det tycker jag låter som en bra idé.
Min fina Rebecca
Nu ska jag försöka sova, hur nu det kommer gå..
Puss godnatt
Frågor och måsten
Anonym skrev: Hur mycket vägde du när du kom till Capios heldygnsvård? Hur lite måste man väga? Har du några bilder sen dess? Någonsin fått sond? När började du bli sjuk? Måste man väga ett visst antal kilo för lite för att få bli inlagd. Förlåt för mina frågor. Kram!
Svar: Tänker inte säga vad jag vägde, vet inte ens exakt. För det är inte intressant för någon egentligen, bara ett sätt att trigga igång anorexin. Men sjukdomen hänger som sagt inte i vikten och man kan vara jättesjuk trots en normalvikt. Därför fanns det folk där som var normalviktiga. Dock är de flesta mycket lågviktiga av den anledningen att man ofta inte klarar sig själv när man är så pass underviktig. Men du kan med all säkerhet få vård där utan att behöva vara sjukligt smal.
Jag har inte många bilder på mig från den tiden eftersom jag hatade min kropp då och inte ville vara med på bild, men endel har jag.
Nej jag har aldrig behövt sond, har alltid haft en vilja långt där inne om att börja äta igen och bli frisk.
Tankarna kom till mig sommaren 2010 så sen dess har jag varit sjuk.
Bara kul med frågor, kram!
Jag och min sötaste katt som pussas
Heeeeej finisar!
Jag kom precis hem från skolan efter en lång teaterlektion och sitter nu och knaprar på lite snacks jag fixade ihop. Torkade dadlar, mandlar och hallon samt ett stort glas kall soyamjölk, mums!
Det är skönt att vara tillbaka i skolan samtidigt som det känns lite depp. Just nu längtar jag bara till helgen då min lilla Ellen ska komma hit på besök. Saknar henne så himla mycket och det kommer bli jättemysigt tror jag. Någon som har några tips på roligheter man kan hitta på i Stockholm med en liten värmlänning? Bara att få träffa henne igen kommer bli bäst!
Ikväll har jag planerat att ta tag i lite saker jag måste få fixat. Bl.a. läxor och så. Säger det varje kväll men blir liksom aldrig av. Det är egentligen inte att jag är lat utan är bara riktigt bra på att skjuta upp saker och ting och sedan få dåligt samvete för att jag inte gjort det. Är så himla jobbigt för jag har aldrig varit sådan utan det är något som har kommit på senare tid.
Men nu har jag gjort i ordning en lista över saker som jag ska ha gjort den här veckan så får hoppas att det gör mig lite mer ansvarstagande. Eller något.
Nu ska jag ta tag i det, hej och hå!
Mat och mat
God morgon!
Skönt med sovmorgon idag, börjar inte förrens 11. Dock slutar jag vid halv fem så så lyxigt är det inte. Sitter och äter gofrukost nu, turkisk yoghurt med hallon, mandlar och gojibär samt två knäckemackor med kokt ägg. Har helt snöat in mig på den kombinationen, kokt ägg på knäckebröd, så himlans gott!
Är världens sämsta på att svara på kommentarer. Men fick en fråga för ett tag sen om jag kunde lägga upp ett matschema som man håller sin vikt på, så det tänkte jag göra nu. Men innan så måste jag påminna er om att det självklart är olika för alla hur mycket man behöver och detta är ett minimum enligt Capio för en oaktiv människa som inte rör sig ett dugg. Jag har på senaste tid märkt att det behövs mycket mer när man börjar leva livet. Men som sagt, ta det med en klackspark!
Frukost: 2-3 dl yoghurt/fil med 1 dl musli/ 2 dl flingor och 1/2 banan. 1-2 mjuka mackor med smör och pålägg. 1 glas juice.
Mellis: 1 frukt.
Lunch: Enligt tallriksmodellen, 1 glas mjölk.
Mellis: 2-3 dl yoghurt/fil med 2 dl flingor och 1/2 banan.
Middag: Samma som lunch.
Mellis: 2 mjuka mackor med smör och pålägg.
Detta var alltså vad jag åt på Capio för att stå still i vikt, sen hade jag 2 näringsdrycker för att komma upp i vikt. Men som sagt har jag märkt att detta verkligen är ett minimum, idag äter jag mycket mer och mer näringstät mat och står ändå still i vikt.
Nej, nu ska jag snart ta och bege mig till skolan. Hoppas ni får en fin dag!
PUSS
Roadtrip och kräftskiva
Hej goingar!
Har haft ett så himla bra senaste dygn. Jag och Saga drog en roadtrip ner till Mys land igår där det väntades kräftskiva, lekar och dricka. Blev sjukt kul och spårat.
Imorse vaknade vi tidigt och var tvungna att bege oss hem på en gång eftersom mamma behövde bilen. Men vi stannade för ett dopp i havet och take away bakismat på donken. Sjukt mysigt!
Nu är jag trött trött trött och spenderar resten av dagen i soffan.
PUSS
2 bilder från en riktigt lyckad kräftskiva
Zakynthos 2012
Det kallas behandling
Skulle hängt med vänner i kväll men mår för dåligt för det.
Istället blir det en kväll framför tv'n med en stor fet skål naturgodis.
Nu är min kväll räddad i alla fall!
Sleepless
Nej nu är jag trött på detta, ska jag aldrig få sova?
Trots sömntabletter och extrem trötthet igår kväll har jag inte sovit mer än 3 timmar i natt igen, femte dagen i rad nu. Förstår inte vad det är för fel på mig, för jag är ju trött och vill sova men det går bara inte. Ligger och grubblar över saker och vrider och vänder på mig hela nätterna.
När klockan ringde gick det inte att ta sig upp, kroppen strejkade helt enkelt. Så ingen skola för min del idag, vilket inte är det bästa. Jag menar första veckan i skolan och jag skolkar redan. Men jag hade ju mina skäl i och för sig. Bara detta inte blir en trend som det var förut.
Men till slut fick pappa, som jobbar hemma idag, dra mig ur sängen och skjutsa iväg mig till mitt möte med studievägledaren som jag verkligen inte kunde missa. Fick det lite klarare för mig hur schemat för hösten kommer att se ut och det kommer vara ett lagom stressigt schema vilket passar mig utmärkt.
Nu ska jag ta och försöka sova/vila lite för i morgon ska jag iväg på kräftskiva som jag INTE får missa.
Puss och hej
Stepwise och matdagböcker
Tjabba tjena mittbena!
Efter skolan tog jag som sagt bilen (yesyesyes) till Capio för ett långt välbehövligt samtal med min psykolog. Fick göra Stepwise igen som man gör en gång i halvåret. För er som inte är det ett test som skattar olika saker, t.ex. depression, ätstörning och självhat etc.
Och nu kommer jag till det jättekonstiga i det hela. När jag var klar och vi skulle gå igenom resultatet tillsammans visade det sig att jag hade ungefär samma resultat nu som jag hade i början av 2012, alltså när jag kom till Capios heldygnsvård. Vi funderade länge på vad det kunde bero på och till slut kom jag fram till att jag helt enkelt måste ha svarat på frågorna "fel" förra gången. När man är så pass sjuk kan man inte riktigt se sig själv som sjuk. Man har svårt att inse hur allvarlig situation man är i och bedömer sig själv att må ganska bra. Så var det i alla fall för mig. Jag ansåg mig själv helt felplacerad, som att jag inte hörde hemma där egentligen.
Sen ville jag också bevisa för alla att jag inte var så sjuk som dom trodde och därmed blev det att jag svarade att jag mådde bättre än vad jag faktiskt gjorde.
Så himla hemskt att tänka tillbaka på den tiden, även om jag inte minns ett dugg vad jag tänkte, men skönt att i alla fall ha hittat en anledning till att testen visade samma sak i princip. Sjukt hur man kan ha så sned syn på sig själv. Särskilt jag har en väldans förmåga att få allt att verka så himla bra när det i själva verket inte alls är så. Hur är ni med det där? Visar ni också upp ett yttre som kanske inte alls stämmer med det inre?
Innan jag gick fick jag också en hemläxa med mig, nämligen att skriva matdagbok. Det kändes sådär eftersom matdagböcker för mig ofta är kopplade med extrem matkontroll och kaloriräknande. Men hon ville ha en hel veckas matintag från mig så jag får väll stå ut i en vecka. Om det påverkar mig negativt eller positivt i nuläget återstår att se.
I natt hoppas jag på sömn efter för många dagar med mindre än 4 timmars sömn/natt. Så snälla Gud, låt mig sova.
Kärlek
Eat diamonds for breakfast and shine all day
Morning Sunshines!
Ingen sömn i natt heller vilket är mycket jobbigt. Orkar inte att det ska vara såhär nu igen. Men men jag lever i all fall och nu sitter jag i soffan och har just fått i mig en god frukost, som jag saknat min gamla vanliga mat, just frukosten speciellt är som bäst hemma.
Dagens standardfrulle bestående av smoothie gjord på 2 persikor, ett äpple, en näve hallon, 2 skedar kesella och 1 ägg. Samt 2 knäcken med smör och ost/ smör och kokt ägg.
Smoothien blev sjukligt god och fullproppad med massa goda nyttigheter. Ska börja göra smoothie oftare tror jag bestämt.
Idag väntar ingen vidare lång skoldag. Börjar vid halv 2 med enbart en lektion. Skulle egentligen ha möte med SYV idag men hon ringde just och avbokade, lite synd eftersom jag har massa frågor till henne angående höstterminen, hur den ska se ut för mig. Men bestämde träff imorgon istället så det löste sig.
Ska ta bilen till skolan idag för när jag slutar ska jag åka direkt till Sollentuna och Capio för samtal med min psykolog. Är meganervös över vad vågen kommer visa efter veckan i Grekland. När ska jag sluta bry mig om det? Är så jobbigt att gå och vara nervös inför varje samtal på grund av just det.
Nu ska jag ta tag i dagen!
LOVE
The future comes to those who believe in the beauty of their dreams
För bara ett halvår sedan hade jag inga alls planer/drömmar för framtiden. Idag är dom lite fler, jag vet åtminstone vad jag vill göra efter gymnasiet.
Mina planer är att börja jobba på TGI Fridays igen (jobbade där våren 2011 men var tvungen att säga upp mig då jag blev inlagd på SCÄ). Många hemska minnen från den tiden men av det jag kommer ihåg så älskade jag mitt jobb som servitris där. Så härlig atmosfär och restaurangbranschen är verkligen något för mig. Jag älskade jobbet och de gillade mig där vad det verkade som. Där kände jag att jag tillhörde en gemenskap och i all sorg i mitt liv just då så gav det i alla fall mig lite lycka och lyste upp vardagen. Jag hoppas verkligen att få bli återanställd i så fall ska jag jobba där hela nästa sommar och sedan på hösten för att tjäna ihop pengar till att resa. Tror jag vill åka med Rebecca till Thailand. Eller kanske Sydamerika skulle nog jag vilja. Kanske volontärarbeta lite och bara resa runt, skulle vara fantastiskt. Så så långt har jag i alla fall planer och det känns bra.
Men sen då? I den riktiga framtiden, vad ska jag göra då? Vad ska jag arbeta med? Vill jag skaffa familj? Hus? Tusen frågor och inte många svar irrar runt i mitt huvud. Och det är en anledning till att jag inte kan sova på nätterna, det som håller mig vaken och ångesten vid liv. Oro inför framtiden, att inte lyckas.
Jag är mycket intresserad av restaurangbranschen, men man kan ju inte servera hela sitt liv och kock känns för sent att satsa på liksom. Har drömt länge om att starta eget café, men är nog inte tillräckligt bra på att baka för det. Bygga upp ett barnhem någonstans vore fantastiskt, men det känns som en dröm för svår att nå. Skådespeleri har alltid intresserat mig, men vet inte riktigt om det verkligen är min grej. Har även blivit extremt intresserad av hälsa, men kanske det bara är p.g.a. min anorexi, det kanske inte alls är jag egentligen vad vet jag?
Mitt problem är att vad jag än kommer på så känner jag mig inte tillräckligt bra för att nå dit (dåligt självförtroende, jadå). Allt känns liksom hopplöst och "försent". Hatar den känslan, vill bara kunna satsa allt på det jag vill men rösten i huvudet talar ständigt om för mig att jag inte är tillräckligt bra, att jag inte duger för något.
Men för att vara lite positiv så är det i alla fall skönt att jag kommit på vad jag vill göra när jag går ut gymnasiet. Att jag har några viljor i livet. För bara några månader sedan var jag helt avstängd, ville ingenting. Inget annat än att vara ifred med anorexin. Allt annat var obetydligt.
Och kanske är det just det. Nu när jag kommit upp i normalvikt och är mycket friskare kommer alla känslor och drömmar tillbaka. Allt som varit avstängt så länge kommer upp och jag blir alldeles upprymd. Om det är så så måste jag bara säga att jag älskar det. Äntligen har jag också drömmar igen. Även om vissa stressar mig så är det i alla fall bättre än att vara totalt avstängd.
Långt inlägg och kanske lite sluddrigt men det är mina tankar just nu.
Tänker på er
Tjat om rutiner
Finisar!
Skön dag det har varit idag. Shit vad jag älskar rutiner egentligen. Älskar att vakna i min egen säng, äta min egna frukost och gå i skolan. På kvällen vill jag hänga med en vän, plugga lite och sedan laga en god middag till familjen.
Särskilt maten är det så skönt att den är som vanligt igen. För hur skönt det än har varit att äta lite oregelbundet och annan mat på semestern så känner jag ändå att jag och min kropp mår bäst av att äta bra mat på regelbundna tider. Inte pizza till frukost och pommes på eftermiddagen, haha även om det är gott till viss del. Men efter år av svält har jag äntligen funnit ett sätt att äta på som min kropp faktiskt mår bra av, det är så skönt. Idag vill jag aldrig skippa en måltid, inte bara för att jag vet att det triggar, utan också för att min kropp och förbränningen inte mår bra av det.
Jag tror jag äntligen har funnit mitt sätt och det känns så skönt.
Jaja nog tjatat om det. Här får ni en bild på dagens outfit eftersom jag kände mig så fin idag. Frejas jeansshorts, systers tröja från Zara, väska och jacka från Urban outfitters och converse. Ett par bruna ben till det, hihoo!
Tillbaka till rutinerna
HALLÅ!!
Har kommit hem från en mycket kort skoldag, endast en lektion, och sitter nu och äter lite. Det var både kul och jobbigt att komma tillbaka till skolan och klassen efter ett långt innehållsrikt sommarlov. Kan inte fatta att vi faktiskt igår låg vid poolen i Zakynthos, helt sjukt! Och idag är man lixom tillbaka i gamla gråa Sverige. Men borta bra, hemma bäst. Så är det faktiskt.
Självklart har jag massor att berätta från resan med mina bästa vänner men har inga bilder nu så det får vänta. Kan i alla fall säga som så att vi har: solat, badat, festat, snorklat, ätit gott, slappat, åkt trampbåt, dansat, druckit, pratat med en massa greker och skrikit rösterna av oss. Haha, en riktigt bra vecka har det varit och framför allt så har jag LEVT. Det är med mina vänner som jag mår som bäst. Då lever jag och är mig själv till 100%, finns inget utrymme för något annat. Är alldeles lycklig efter den här veckan. Inte bara för allt vi har gjort utan mest för att jag har kunnat leva så himla normalt. Så normalt som jag inte gjort på flera år och det glädjer mig verkligen. Ingen har behövt anpassa sig efter mig eller behövt stå ut med ångestattacker eller liknande. Det har varit sjukt bra helt enkelt och jag längtar redan tillbaka.
Flumbild på mig, Freja och Rebecca från Zante (typ enda bilden jag har).
Nu är man trött vill jag lova men det är så värt det. Har inte sovit mycket på hela veckan, särskilt sista natten sov vi bara 2 timmar. Och kunde inte sova i natt heller så jag har lite sömn att ta ikapp känns det som.
Och nu drar ju skolan igång igen. Ser fram emot ett år till med min fina klass men samtidigt längtar man ändå lite till studenten. Men det är bara att bita i det sura äpplet och hålla ut ett år till.
Dessutom är det lite skönt att komma igång med rutinerna igen. Nog för att jag i grund och botten inte är en rutinmänniska utan lever helst lite impulsivt men det ska ändå bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen. Plugga, dansa, äta och sova på rutin. Sådana småsaker som man ändå mår bäst av att göra som man alltid gjort. Och så lovar jag er att det kommer bli mer uppdatering med bloggen. Jag kommer inte vara ute och flänga så mycket mer så nu är jag officiellt tillbaka. Har ju saknat er!
Lovie lovie
Butterfly, fly away
Hemma igen!
Sitter och äter ett sent mellis nu. Har hängt med O hela dagen, gått runt på stan och solat lite, trevligt!
Men nu är det att packa och fixa som gäller för inatt klockan 4 kommer Rebecca och hämtar upp mig för att bege oss till Arlanda. Kommer bli svårt att ta sig upp då kan jag gissa men längtar ändå så jag spricker.
Nu har jag lite saker att ordna bl.a.
1. Packa handbagaget
2. Åka och köpa åksjuketabletter
3. Måla naglarna, raka benen och andra livsviktiga saker
4. Duscha
5. Lägga fram allt så att jag bara kan vakna och åka iväg inatt
Nu ska jag äta upp detta goda innan jag tar tag i allt! (började äta innan jag kom på att jag ville fota, haha)
Är i alla fall kvarg+fil+hallon+mandlar+honung
Då och nu
God morgon!
Ny vecka och I MORGON åker jag till Grekland, ska bli så himla kul. Ser fram emot en vecka med massa sol, bad och festande med mina allra bästa vänner. Kan inte bli så mycket bättre.
Idag ska jag packa det sista innan jag antagligen ska träffa O. Känns som jag har glömt en massa i min packning. Äsch, bara man har med sig pass, biljetter och bikini, så mycket annat behöver man nog inte, haha.
Någon frågade om jag kunde lägga upp bilder från min sjukdomsperiod. Först tänkte jag bara "varför?". För jag vet hur lätt man kan jämföra sig med andra inom denna hemska sjukdom och inte på ett bra sätt då. Men sedan tänkte jag om, för jag har ändå tagit mig upp ur den skiten och är ett levande bevis på att man mår SÅ MYCKET bättre med några kilon extra. Även om jag inte mår helt hundra idag så mår jag i alla fall tusen gånger bättre än jag gjorde då. Och jag vet med all säkerhet att jag aldrig kommer att återvända ner dit igen. Därför väljer jag att lägga upp några bilder för att ni ska se att jag har varit där nere, på djupaste djupet, men jag tog mig upp och överlevde. Det gick!
Avklädda bilder från min värsta period väljer jag att inte lägga upp av anledningen att de är sjukt skrämmande och jag själv inte vill se dem. Ska ta och radera dessa bilder från datorn egentligen.
Detta är jag innan jag blev sjuk. En glad, träningsgalen och snygg tjej. Dock hade jag börjat få endel tankar när dessa bilder är tagna. Sommaren 2010.
Jag under en resa till Paris med min bästa vän. Gömde mig i massa kläder som ni ser. Våren 2011.
Det här är jag idag.
Min fråga till er: Vem av dessa tjejer ser ut att må bäst?
Bara då ni vet
Bilder från dagen.
Har varit på centrum med mamma. Köpt saker inför resan, lunchat och tittat på glas som jag ska önska mig i 19-årspresent. Fick med mig tre fina linnen för 50 kr/styck som jag ska ha med mig på resan. På eftermiddagen improviserade jag ihop nöt- och fruktbollar som blev himla goda.
Jappjapp det var min dag
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_502807859606ee19bf000002.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_502807859606ee19bf000002.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_50280786e087c360b8000000.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_50280786e087c360b8000000.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_50280788ddf2b30b20000008.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_50280788ddf2b30b20000008.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_5028086cddf2b310de000019.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_50280875ddf2b314ac000004.jpg" class="image">
Varning för långt inlägg om självkänslan
Hejsan! Det står att bildarkivet är temporärt inaktiverat så det går inte att lägga upp några bilder.. Jättesegt, jag som hade massa bilder och planerade inlägg. Jaja får hoppas att det funkar snart. Någon annan som råkat utför samma problem?
Istället får det här bli ett tråkigt textinlägg, haha, men det får ni stå ut med.
Tänkte ta upp det här med självkänsla. Alltid snackas det om självförtroende hit och dit men just självkänslan pratas det inte lika mycket om. Och det är synd tycker jag för enligt mig är den nästan viktigast. Man måste kunna vara trygg i sig själv och tycka att man är bra som man är annars kommer ju ingen annan att kunna tycka det. Om du hela tiden utstrålar att du tycker att du själv är dålig som människa så blir det ju till slut verklighet.
Jag har alltid haft en mycket bra självkänsla om jag ska vara helt ärlig. Jag har vetat exakt vem jag är och stått för det. Men så hände något när jag började gymnasiet och jag tappade bort mig själv. Kanske var det att jag umgicks med fel personer som ville ändra på mig jag vet inte men i alla fall så tappade jag bort mig själv någonstans och visste inte längre vem jag var. Vilken slags tjej var jag? Vad tyckte jag? Allt det bara försvann och jag blev förvirrad. Tappade helt den kontroll jag hade byggt upp under hela mitt liv.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag kanske tror att detta kan vara en anledning till att jag blev sjuk. Känslan av att inte vara någon speciell och av att tappa kontrollen på tillvaron gjorde att jag tog till något drastiskt för att få tillbaka min kontroll. Det fick bli svälten.
Låter ju helt knäppt egentligen men ändå så logiskt. Jag tog kontroll över något som var mycket lättare att styra över, vilket fick bli maten. I och med svälten och viktnedgången fick jag också en identitet, även om det kanske inte var den identitet jag hade suktat efter men då kände jag mig i alla fall som någon. Jag var den lilla, smala med depressioner. Jag var hon som mådde dåligt och som man tyckte synd om. Jag hatade det men samtidigt kändes det som en oerhörd trygghet. Att vara någon igen. Inte bara en i mängden.
Och nu då? Nu när jag är normalviktig och inte sådär ensam och ledsen längre. Vem är jag då? Min identitet som hon med anorexi har försvunnit. Det känns jävligt skönt men samtidigt otroligt läskigt. Jag vill inte gå tillbaka till den jag var innan för det var ju hon som var så osäker och i och med det drog på sig en ätstörning. Jag känner ett desperat behov av att hitta mig en ny identitet. Men det är lättare sagt en gjort tyvärr.
På något sätt saknar jag den känslan av kontroll och hur jag var när jag var sjuk. Jag säger absolut inte att jag mådde bättre då för livet är 1000 gånger bättre nu det kan jag lova er. Men samtidigt är det svårt att släppa sjukdomen och försöka att skaffa sig en "ny" identitet. Finna vem JAG är nu och inte dra med sig gammal skit på vägen.
Ska jag vara ärlig så är min självkänsla på botten nu. När jag var sjukast hade jag faktiskt bättre självkänsla än nu. Då var jag BÄST i min värd. Jag var bäst på att svälta och bäst på att må dåligt. Även om jag inte var bäst för någon annan än anorexin så hade jag i alla fall den. Det var hon och jag. Nu känner jag mig inte bäst för någon. Jag har en familj som älskar mig och massa vänner men ändå känns det inte som om de vill vara med mig för att jag är jag. Ibland kan jag till och med känna att folk är med mig för att de tycker synd om mig. För vem kan vilja vara med mig egentligen? Jag känner mig tråkig, dum och intressant och i mitt huvud känns det inte logiskt att någon skulle vilja vara med mig för att jag är jag. Att en kille skulle bli intresserad av mig känns ännu mer ologiskt, börjar nästan skratta när jag tänker på det.
När ja funderar på det så tror jag också att detta kan vara min s.k. "riskfaktor" att falla tillbaka till sjukdomen. Visst känner jag mig trygg i att jag aldrig kommer återvända ner dit igen men ibland kan jag ändå sakna känslan. Känslan av kontroll och trygghet. Falsk sådan men i alla fall något.
Antar att det är något jag behöver öva upp, självkänslan alltså. Eftersom det var den som startade allt så är det den som måste förbättras för att jag ska kunna må bra igen.
Jag vill bara hitta vem jag är! Ska det vara så svårt?
Förlåt för massa babbel men behövde få det ur mig.
Tänker på er!
Söndag
Godmorgon Söndag!
Vad kul vi hade igår. Rebecca och jag mös hela dagen och på kvällen gick vi till Freja. Drack drinkar och åt god mat. Ellen kunde tyvärr inte komma men hade grymt mysigt ändå.
Vid tiotiden drog vi in mot stan. Dansade loss på Amba, stannade dock inte så länge utan satt oss på Donken och pratade istället.
Älskar mina vänner!
Idag MÅSTE jag packa. Ska även med mamma till centrum och köpa lite nödvändigheter inför resan.
Mer än så har jag inte att komma med tyvärr. Tänkte lägga upp lite bilder senare så håll utkik!
Kärlek
Lördagsplaner
Lördag!
Hoppas ni har sovit gott i natt. Det har jag, tog nämligen en sömntablett igår kväll för att jag var trött på sömnlösa nätter och sov bättre än på länge. Lite kvällsångest, men det var inte så att jag låg uppe flera timmar så jag är nöjd.
Blev ingen grillning igår kväll tyvärr. Inställt i sista sekund, jättetråkigt men så kan det bli. Istället hyrde jag och mamma en film som vi kollade på. "Tills svärfar skiljer oss åt" hette den och var riktigt rolig.
Idag ska jag hänga med min saknade Rebecca hela dagen. Vi ska köpa lite nödvändigheter inför resan samt kolla på inredningssaker till vår framtida lägenhet. Är så taggad på att flytta hemifrån så det finns inte. Kommer nog dessvärre dröja ett tag men planera kan man ju alltid göra.
Sen ikväll ska jag hem till Freja för middag och kanske utgång med Zakynthos-gänget.
Vad hittar ni på en lördag som denna?
Love
Trädgårdar och annat fredagsmysigt
Hej godingar!
Min dag har varit lugn och skön.
Efter ögonfransfärgningen åkte jag med mammi till Ulrikadahls trädgård och kollade på blommor. Var faktiskt ganska mysigt, även om mamma gick runt och kände och luktade på alla blommor, och avslutades med en fika. Te och morotskaka. Har blivit helt frälst i te igen. Kunde inte dricka det tidigare då jag fördrack mig på det under svältperioden men har det kommit tillbaka.
Ikväll ska jag iväg på någon grillgrej med en vän. Hoppas att det blir kul.
Här kommer tre bilder från dagen!
Lunchtips
Gjorde mig en lätt lunch som jag vill tipsa om.
Surdegsbröd med chèvre, valnötter och honung/ parmaskinka och tomat. Toppas med olivolja och så in i ugnen tills det har rostats. Inge avancerat men gud så gott!
10/8
Morning!
Vilken mysig kväll det blev igår. M kom över och vi mös med litervis med te i mina nya koppar samt en massa prat. Alltid lika mysigt att träffa henne.
Sen att jag aldrig kunde somna var ju inte lika roligt men slutade med att jag och mamma möttes i köket vid tre-tiden för en nattamacka, man blir ju så hungrig när man ligger och vrider på sig sådär halva natten haha.
Flumbild från igår, hahaha! Men osthyveln i högsta hugg
Idag är planerna att jag ska åka till salong och färga ögonfransarna vid ett och efter det ska jag och mammi åka till en stor trädgårdshandel och kolla på blommor och fika. Trädgård är inte mitt största intresse men mamma älskar det, kommer nog bli mysigt ändå.
Sen MÅSTE jag packa packa packa, för på tisdag åker jag!
Ha en underbar dag alla fina
Svaren
Här kommer svaren från den lilla frågestunden. Blir så glad att folk tar sig tid och kollar in på MIN blogg. Även om ni inte är jättemånga så är ni ändå några och det gör mig alldeles varm.
Vad heter din psykolog på capio? Har också varit där.
Hon heter Alexandra och är hur bra som helst.
Hur gör du när du ser människor som är sjukligt smala, eller när du vet att någon har anorexia? Alltså, hur känns det för dig? Jag håller på att gå upp i vikt nu och när jag ser någon som är sjuk blir jag nästan avundsjuk, och ibland kommer jag på mig själv med att sakna tiden på sjukhuset, när jag var jätte underviktig.. Ja, det triggar som tusan att se bilder/läsa om någon som uppenbarligen är sjuk...
Detta är ett stort problem, framför allt hos anorektiker, denna ständiga jämförelsen. Sa jag vara helt ärlig har jag inte helt kommit ur det beteendet än men det är tusen gånger bättre än för bara några månader sedan. Jag tror man får argumentera med sina tankar lite. Att när man ser en sjuk tjej och på en gång känna avundsjuka istället tänka vilken oerhört lång bit hon har kvar, vilken jävla resa hon måste ta sig igenom. Du har själv varit där och vet att det inte håller så försök att istället tycka synd om tjejen. En sjuk kropp och anorektiskt styrda tankar är inget att vara avundsjuk på. Livet är så mycket bättre kan jag lova dig!
Sen skulle jag uppmana dig att sluta läsa/ umgås med tjejer som är sjuka. Jag har valt bort alla de bloggar som triggar mig till exempel och det var ett stort steg mot friskheten.
Du är du och inte en sjukdom, kom ihåg det!
Hur ska man lära sig acceptera viktuppgången?? Jag verkligen känner mig tjock och klumpig och det känns som min rumpa och lår aldrig slutar bli större!!
Det är bara att stå ut tyvärr. Acceptera att du inte kan leva ett fritt och hälsosamt liv med en underviktig kropp och lita på att läkarna vet vad de pratar om. Det blir hundra gånger bättre när du väl har nått din normalvikt. Då kan man börja med att lära sig acceptera att detta är den kropp som man ska ha, vare sig man tycker den är för stor eller tjock.
Och jag lovar att man inte fortsätter att växa i all oändlighet. Kroppen hittar sitt normalläge och där strävar den sen för att ligga.
Är det normalt att tänka mycket på mat efter en ätstörning och liksom längta tills man får äta nästa gång? Jag undrar varför jag alltid känner så, men det kanske beror på att jag missade så mycket mat under ätstörningsperioden haha? ;)
Det tror jag är fullt normalt. Men när man gjort kroppen van vid att den alltid får mat vid regelbundna tider så börjar tankarna på mat försvinna. Ju mer du gör maten till en del av vardagen desto mer kommer tankarna på mat försvinna, till slut blir det så naturligt.
Försök att inte göra dina måltider till en sådan stor grej. Ibland har man bråttom och då kan det bli att man måste slänga i sig något i all hast för att ladda med energi. Självklart är mat till för att njutas men kom ihåg att mest av allt är den en energikälla.
Är dina mättnadskänslor helt "normala" ännu? Jag känner att jag inte rikigt vet hur mycket jag ska äta och vad som är "normalt" (fick aldrig matschema).
Det skulle jag nog inte säga tyvärr. Hungerkänslorna har börjat komma tillbaka lite smått men jag ka aldrig riktigt lita på när jag blir mätt. Det är just därför det är bra att följa ett matschema för då vet man att man varken äter "för mycket" eller "för lite". Om du skulle vilja kan jag lägga upp ett matschema som är uppbyggt för att hålla vikten?
Vilka Ben and Jerrys smaker har du ätit? Och vilken tycker du är godast och varför? :) Kramiis!
Hihi, va rolig fråga! Eftersom jag nyss var i USA har jag testat på en miljon olika smaker av ben&jerry´s så kan nog inte räkna upp alla. Men måste nog vara tråkig och säga gamla hederliga "half baked". Älskar både kakdegen och browniebitarna så tillsammans blir det ju helt gudomligt!
Några sorter vi testade på i USA. "Red velvet cake" var mycket god.
Kan du inte visa lite gamla bilder på dig? från innan du blev sjuk, när du blev sjuk, och nu?
räknade du fortfarande kalorier?
Det kan jag absolut göra i ett separat inlägg, kommer inom kort.
Måste fråga dig när du började med ditt matschema och näringsdrycker har du gått upp snabbt upp i vikt från början? eller
När jag kom till SCÄ efter ett drygt år av svält trodde jag att jag skulle gå upp flera kilon av endast frukosten. Dock visade det sig vara mycket svårare än så med en väldigt svältpåverkad kropp så vi var tvungna att lägga till en calshake. Efter det gick jag upp 0,5-1 kg i veckan som är rekommenderat.
När jag i vintras kom till Capio var det till och med ännu svårare att gå upp i vikt. Min kropp hade nästan vant sig vid lite mat och låg vikt. Men även det gick till slut.
Vad jag vill säga är att det inte är lätt att gå upp i vikt och det blir ännu svårare ju högre upp man klättrar. Så var absolut inte oroliga över att ni skulle gå upp mer än planerat.
Jag har endast fått hjälp från mamma och sjuksköterska för att bli frisk. Hade nog mer en allvarligare ätstörning än just anorexia skulle jag tro. Fast vad vet jag? man blir ju fan hjärntvättad av rösten i hjärnan.. anyway.. jag har iallafall gått upp till en stabil vikt nu och mensen är tillbaka. MÅNGA tankar om mat är också borta, MEN jag känner fortfarande av dem. Och jag blir stressad om jag inte äter som jag brukar göra(frukost, mellis, lunch, middag, kvällsmål). Jag fick oerhörd ångest efter att ha ätit en risotto på resturang (tårar och snack med mamma lindrade det värsta...) och jaaa jag tänker helt enkelt fortfarande om kalorier osv. Jag kan äta en ostskiva på mackan, men skulle inte falla mig in att ta tre för att kanske orsaka ångest. Jag är rädd för att bli tjock och jag veet att jag inte kan äta ALLT på en resturang, utan tankarna styr mig fortfarande till och välja något "säkert", istället för att ta den dära pasta carbonaran som är så dödligt god, eller den där mumsiga pizzan (som jag inte ätit på ett år buhu..) Ja det är fortfarande lite jobbigt med maten om man säger så, även om vikten är tillbaka. så min fråga är vad kan man göra åt det?? jag vill kunna äta ALLT utan ångest. Och även om jag inte behöver äta precis allt, så vill jag ändå kunna gå till en resturang - kolla på menyn - och ta det som låter godast. Jag vill även inte vara så rädd för att jag har ätit för mycket mat, för stor frukost, för många gånger, för mycket småätande osv... Hur ska jag få bort dessa tankar helt?
Förlåt för ett oerhört långt inlägg... Hoppas du orkar läsa, du är sån otrolig kämpe som har klarat det såhär bra. Stor kram till dig!!!! :) :)
Stort grattis till att du lyckats kämpa dig upp så bra, det är starkt. Nu när vikten är stabil och många tankar försvunnit tycker jag att du ska börja utmana dig lite. Ta tre ostskivor på mackan eller beställ den där pizzan och se vad som händer. Jag lovar inget kommer hända. Var inte rädd för att möta ångesten och ju fler gånger du gör det desto svagare kommer rösten i huvudet bli. Till slut kommer inte bry dig om det blev en eller 4 ostskivor, det är inte relevant. Dessutom känner inte kroppen någon större skillnad på en eller ett par skivor, särskilt inte nu när du hittat en stabil vikt.
Ett tips som har hjälpt mig är att alltid ifrågasätta tankarna och tänka "är det såhär jag vill leva resten av mitt liv?" "vill jag adrig kunna välja det jag är mest sugen på?" och svaret är enkelt, nej. Så vad väntar du på, börja idag!
kan du berätta lite om din sjukdomshistoria? hur hittade du viljan att bli frisk? vad är det absolut bästa du vet? hihi, kram :)
Tror jag har gjort det i ett tidigare inlägg om inte så kommer det snart.
Min vilja till att bli frisk har gått upp och ner de senaste åren. Men denna vår bestämde jag mig för att nu är jag trött på den här skiten och nu vill jag bli frisk en gång för alla. Det som lockar mig mest är nog den stora frihetskänslan, att få leva det liv JAG vill.
Det absolut bästa? Gud vad svårt, finns så mycket saker jag älskar. Men det allra bästa är nog att umgås med mina fantastiska vänner. De som får mig att må bra och vilja leva. Att skratta och vara helt och hållet mig själv.
Ny bikini
Tjo ladies!
Nu är jag hemkommen ifrån en mysig runda på stan. Fick faktiskt med mig en bikini hem vilket var oerhört välbehövligt eftersom jag endast har 1(!) bikini och vi åker till Grekland på tisdag. Utbudet var inte stort kan jag lova men hittade tillslut en ganska fin i rätt storlek och allt, lycka!
Ikväll är det bara jag mamma och syster hemma så vi tänkte köpa hem thaimat (eller kanske sushi till mig? mihi) och senare kommer M hit och hänger en stund, saknar henne sjukt mycket så ska bli himla kul att träffa henne.
Nu ska jag försöka svara på frågorna från frågestunden.
PUSS på er
Torsdag
God morgon!
Fan va jobbigt det ska vara att ställa om sig tidsmässigt då. Låg i sängen flera timmar igår innan jag till slut somnade. Lillebror kom även in till mig mitt på natten och kunde inte sova han heller så han kröp ner i min säng och så låg vi där och vred och vände på oss tillsammans.
Och sen gör det ju det inte bättre av att jag vaknade nu så kommer väll inte komma somna ikväll heller, segt..
Idag är planerna en tur in till stan med en vän. Är inte på jätteshopping humör (vilket jag nästan aldrig är) så det blir nog mest att strosa runt lite bara.
Svaren på era kommentarer kommer upp senare idag.
Ha en jättefin dag!
LOVE
Saknar lite mitt långa hår.
Joggingtur
Tjolahopp!
Sitter och mumsar mörk choklad medans jag väntar på att mina ägg jag kokar ska bli klara samtidigt som jag har ett bröd i ugnen. Haha, värst vad produktiv man är i köket!
Samtalet på Capio var mycket välbehövligt efter en lång sommars uppehåll och (jävla)vågen visade varken ner eller upp, tummen upp. Känns så jävla bra samtidigt som det känns konstigt och om jag ska vara ärlig nästan lite jobbigt. Att jag håller en nomalvikt, när hände det senast. Men det visar på att min kropp mår bra och vill hålla sig på den här vikten och nu gäller det att inte släppa på allt jag byggt upp.
För övrigt fick jag ur mig en massa som legat och gnott i huvudet i några veckor nu och det var himla skönt, har en sjukt bra psykolog. Bl.a. pratade vi om sömnlösa nätter. Sedan jag börjat äta mina sömnisar och ångestdämpande så har jag sovit som en stock och aldrig känt av den hemska nattångesten som jag tidigare haft. Men nu har den tyvärr kommit tillbaka och jag ligger och vrider mig i timmar. Vill verkligen inte ha tillbaka den skiten.. Någon som har/haft liknande och kan tipsa om några strategier för att inte ligga och tänka en massa på kvällen så skulle jag bli jätteglad? På dagen funkar allt så bra men det är som om allt kommer ikapp mig på kvällen, sjukt jobbigt.
Men, för att vara lite positiva, så ska jag berätta vad jag gjort idag. Något jag inte gjort på 2,5 år (i alla fall inte tillåtet). Jag har gett mig ut på en joggingtur! Blev inge långt och var tvungen att gå sista biten på grund av extrem håll men ändå! Det var hur skönt som helst och jag kände en sådan frihetskänsla där jag sprang, nu börjar mitt nya liv! Som jag tidigare sagt så älskade jag att springa innan jag blev sjuk och sprang flera gånger i veckan, det var verkligen min grej, så fatta hur skönt det var att känna att man äntligen kan komma tillbaka till det lite smått.
Blöt (det spöregnade) och trött efter första springturen på 2,5 år, underbart!
Har levt på den joggingrundan hela dagen känns det som, haha! Känner mig som en ny människa. Detta ger mig ännu en anledning till att inte släppa på allt jag har kämpat för. Jag vill börja leva det liv JAG vill leva nu!
Nu är äggen klara, dags för äggmackor!
PUSS
USA
Här kommer en liten sammanfattning av USA:
Familjen på flygplatsen. Förväntansfulla och taggade
Vi kom till NY. Efter lite shopping hängde vi i underbara Central park där detta foto är taget.
Frukosten vi åt VARJE dag. Bagels med MASSA cream cheese, mums!
Vi tittade på musikalen Lion king som helt klart var den bästa musikalen jag sett någonsin! Det var som att komma direkt tillbaka till Afrika, så magnifikt!
New York på natten var helt magiskt! Detta är vid Times Square
Hamburgare, pommes och chokladmilkshake blev det lite av. På Shake Shack finns det helt gudomlig mat. Till och med jag som inte är så mycket för snabbmat älskade det
När vi njutit klart av allt vad storstaden har att erbjuda drog vi oss mot Long Island för sol, bad och utflykter
Det fanns många olika Ben&Jerry´s smaker att testa på. Oh jag överdriver inte när jag säger att vi åt det nästan varje dag
Avslutar med en bild på mig och mina älskade syskon. Vi badade jättemycket!
Hemma
Heeeej finisar! Som jag har saknat er. Nu har man i alla fall landat på svensk mark (eller kom i och för sig hem i förrgår) men hela måndagen spenderades i sängen med sjukt mycket jetlag. Har haft det underbart, kunde inte drömma om en bättre resa! Jag lovar att berätta lite och visa er bilder senare så håll ut haha. Igår hade jag världens mysigaste äventyrsdag med bästis. Vi körde runt i bilen nästan hela dagen. Åt picknick på en brygga, hälsade på en kompis i Täby kyrkby och tog ett nattdopp i sjön. Det är helt sjukt vad skönt det är att ha tagit körkort, man blir så fri. Idag väntar ett samtal på capio. Är lite nervös över vad vågen kommer att visa, hoppas så jävla mycket på att jag inte gått ner. Nu när jag slutat med näringsdrycker och allt. Men annars känns det faktiskt som om det gått bra, maten är inte längre ett problem. Nu är det annat som kommer ikapp och känns lite jobbigt men hoppas som sagt på att få prata av mig lite om det idag. Nu ska jag sluta svamla och starta dagen. Lovelove Igår i bilen
