Mora

Hej finisar! Tänkte mest kika in och säga att jag nu sitter i bilen påväg mot MORA!!!!! Vi kommer att ha det så himla bra hoppas jag och jag ska försöka blogga från pappa ipad,som jag har med mig, så mycket jag kan. Är typ första gången jag är ifrån min famillj en så lång tid, 3 veckor, så kommer nog sakna dom lite men det kommer nog gå bra. Om ni har några förslag på saker jag kan skriva om, typ olika ämnen, kan vara allt från hur min sjukdomshistoria har sett ut till vad mina intressen är. Fråga på!

Bildbomb

Förlåt förlåt förlåt måste bättra mig med bloggningen! En liten paus har det blivit men nu är jag på banan igen, hoppas jag. Som tack till er som ändå kikar in här, trots ett litet uppehåll, får ni här en bildbomb från min midsommarhelg på landet. Varsågoda!
 

Midsommarafton

Glad midsommar på er alla fina läsare!!
 
Och förlåt för den enormt dåliga uppdateringen men livet leker just nu, det är ju sommarlov, och jag har tyvärr ingen tid för datorn. 
Jag har i alla fall haft den bästa midsommaren jag haft på två år. Äntligen har jag kommit till den punkten då jag bara kan fokusera på och leva, jag orkar inte bry mig om dumma tankar och äckliga sjukdomar mer. Denna midsommardag har jag njutit till fullo av både god mat och fint sällskap. 
 
Dagen började med frukost ute i det gröna och har fortsatt i samma sommmar anda med blomplockning, kransbindning, bad i sjön och midsommarbuffé med sill och gravad lax följt av dans kring midsommarstången, fika i mängder, femkamp och grillmiddag ute på terassen.
Kvällen avslutades med ett litet kvällsdopp. Riktigt skönt och uppfriskande men nu sitter man inburrad i ett antal filtar och täcken, riktigt iskall kan jag säga att jag är. Men får för hoppnings vis upp värmen snart med hjälp av lite varm mjölk och mysiga kläder. Det är ju inte som förra midsommar då jag hela dagen satt i tjocka kläder samt en filt medan alla andra satt i shorts och linne i solen, så klart på grund av extrem låg kroppstemperatur och för att jag inte åt en tugga den dagen. Nu för tiden fryser jag nästan aldrig men så fort jag gör det blir jag lite illa till mods eftersom jag påminns om den hemska tiden då man gick runt och frös exakt hela tiden, inte kul. Man kunde ju inte tänka på något annat än att försöka få tag i värme. Nej usch, det är nog det jag saknar minst från den hemska tiden.
 
Men nu ska vi inte vara deppiga. Denna midsommarafton har ju trots allt varit den bästa på länge. Visst hade den kunnat vara bättre, jag är ju trots allt inte helt frisk ännu och jag skulle ljuga om jag sa att allt var frid och fröjd, men jag har i alla fall haft en långt mycket bättre midsommar än de två senaste åren. Så jag är mer än nöjd.
 
Hoppas att mina fina läsare har haft en underbar midsommarafton med mycket god mat och roliga lekar!
PUSS BABES
 
 

Sunny day

Heeeeej!
 
Vill börja med att tacka för fina och peppande kommentarer på förgående inlägg, blir så glad att det finns så många där ute som vill stödja mig.
 
Sen ska jag tala om vilken underbar fantastisk dag jag har haft. Sol, lek och bad hela dagen. Imorse begav vi oss till den stora affären för att handla mat och framför allt en massa jordgubbar. Hemma igen blev det  lunch i solen och lite lek med brorsan i solen. På eftermiddagen kom mammi och vi fikade goda blåbärsbullar som hon hade med sig. Sen har vi spelat kubb, kort och fotboll innan vi blev allt för svettiga och gick ner och tog oss ett dopp i Vättern, som för ovanlighetens skull var riktigt varm och skön. När vi kom upp från badet blev det grillmiddag på terassen i kvällssolen och dagen avslutades med på klippan vid vattnet i solnedgången och färska jordgubbar med mjölk, love it!
 
Dagen hade inte kunnat bli bättre och jag har verkligen kunnat slappna av och tänka på annat efter mitt jobbiga möte med behandlaren samt beslutet. Men nu är jag på banan igen och jag mår bra. 
Har egentligen fotat en massa idag och har bilder som jag gärna skulle vilja lägga upp på bloggen med internetet här är riktigt segt så tyvärr fungerar det inte just nu, det får bli senare. Men för er som vill se endel bilder jag tar så finns jag på instagram, karolinaakerman!!
 
PUSS

Mitt beslut

Hej finisar!
 
För närvarande befinner jag mig ute på landet. Igår kväll tog nämligen jag, brorsan och pappa vårt pick och pack och åkte ner och kom inte fram förräns sent i nattas, himla mys! Det är rätt fint väder ute så att sitta vid datorn nu känns inte jättelockande. Därför blir det mest att kika in och säga hej nu.
 
Har ett möte via telefon med min behandlare nu om en kvart då jag ska säga vad jag har beslutat mig för. Har fått  mycket stöd från vänner och familj så jag känner mig rätt trygg nu med mitt beslut. Som en underbar vän till mig just sa, "du är så klok i dina beslut just nu att ett "felval" inte behöver betyda slutet för världen". Det fick mig faktiskt att tänka efter riktigt ordentligt. Jag har kommit så pass långt att det nu inte spelar en sådan himla stor roll, det kommer bli bra i vilket fall som helst. Jag ligger inte längre på någon undervikt som kan vara skadligt för mig, det handlar mest om den där säkerheten, att vara helt säker på att inte trilla tillbaka igen. Klart jag inte vill dra ut på det, men egentligen är jag redan i mål. Min behandlare vill att jag ska gå upp lite till så att jag får en säkerhetsnivå och jag förstår henne. Men samtidigt är det inte brottom. Jag är faktiskt i mål och allt jobb jag gör nu är inte för att komma till målet utan för att minska riken för att trilla dit igen. 
 
Det känns bra nu, jag och min kropp mår bra och jag ska fatta det beslut som känns bäst för mig, det är ju som sagt min kropp det handlar om och jag har tagit mig en enorm bit på vägen. Det tänker jag faktiskt vara stolt över. <3

Ambivalens

Hej flickor!
 
En lite deppigare Karolina som sitter här nu. Har just varit på möte med min nya psykolog/behandlare. Jag kommer inte gå på exakt vad det handlade om men tydligen har Capio en annan målvikt för mig än vad jag hade med min gamla behandlare. Det är inga problem med det egentligen för mig men blir så trött på dom som inte har berättat det för mig lite tidigare. Dessutom vet jag inte om jag kommer kunna gå upp de där sista kilona, som Capio tycker att jag ska göra för att vara säker på att inte halka ner igen, under sommaren. Har ju så mycket jag ska göra denna sommar och att släpa runt på näringsdryckerna överallt känns inte som det roligaste. 
 
Jag lyssnar verkligen på dem och tar till mig av allt de säger. De vill att jag ska få börja leva ett friskt och fritt liv och gör därför allt vad som är bäst för mig. Men samtidigt är det ju mitt beslut, det är ju faktiskt jag som bestämmer över mitt liv. 
 
Enligt min behandlare har jag två val. Antingen tar jag med mig näringsdrycker på mina resor, ser till att gå upp lite extra i vikt så jag inte riskerar att halka tillbaka och följer deras behandlingsplan fullt ut. Konsekvenserna för det är att jag kanske inte kommer att kunna leva så fritt som jag hade önskat denna sommar men då kan jag i alla fall vara säker på att leva fullt ut i höst. Mitt andra alternativ är att jag stannar av nu, i alla fall för tillfället. Jag menar min kropp mår ju bra nu och är egentligen inte i behov av viktuppgång. Jag kommer få en lättare sommar och antagligen kommer jag att bestämma i höst om jag vill ta det där sista lilla klivet. Risken då är bara att jag inte kommer kunna börja leva fullt ut i höst och något ännu värre skulle vara att tappa i vikt, det skulle vara hemskt.
 
Förlåt för extrem deppighet men vet fan inte vad jag ska göra nu.. Snälla, hjälp mig. Vad tycker ni?
 

Aldrig mer näringsdrycker

God morgon kära läsare!
 
Sitter i skrivande stund och dricker mina, förhoppningsvis, sista näringsdrycker för alltid. Fatta vilken skön känsla efter att ha dragits med dessa i över ett års tid. Jag är så stolt över att jag har kämpat mig upp till min målvikt och nu ska jag fan hålla mig kvar här. Jag må kanske vara tjockast i världen men det skiter jag blanka faaa i. Jag har en kropp som må bra och fungerar och det är det viktigaste. 
Jag är klar nu, jag är i mål. Och det är en sån underbar känsla. 
Ville väll mest bara kika in och skryta lite om det, hehe. Men jag är så glad. Nog för att jag tycker att näringsdrycker är en av de bästa uppfinningarna, men känslan att vara klar med dem är obeskrivligt skön.
 
Så bye bye näringsdrycker, välkommen friheten!

Sommaren har kommit

Tjoooo!
 
Kom just hem från Sagis. Har haft en så jädrans bra kväll med bästa tjejorna. Först var vi här och åt middag, planerade för Zakynthos och fotade en massa. Senare fick vi skjuts hem till Saga för vi ville kolla film och pappa och Edde tittade på fotbollen här. Dock blev det inte så mycket film hemma hos Saga, men sjukt mys ändå!
 
När jag skulle hem missade jag precis bussen och nästa gick om 1 och en halv timma.. Så det fick bli en långpromenad i natten hem för mig. Inte det mest optimala kanske men ibland blir det så.. Hade detta hänt för ett halvår sedan hade rösten inom mig hurrat av glädje, en anledning att få röra på sig lite extra. Men idag kändes det bara jättesegt och inte alls särskilt frestande, men som sagt sånt händer.
 
Nu ska jag sova, är sjukt trött! Nedan kommer lite bilder från ikväll. Längtar ihjäl mig tills vi åker till Zakynthos, kommer bli såååå bra. Med så sjukt härliga tjejer kan inget bli tråkigt, haha.
 
PUSS GONATT

Det viktiga med vikten

Tänkte ta upp det där jobbiga ämnet vikt. Och framför allt viktuppgång.
Jag vet att många av er där ute kämpar mot ett liv i frihet från anorexin men samtidigt inte kan tänka er att nå normalvikt. Jag var exakt där för bara några månader sedan. Jag kämpade med att lära mig att äta regelbundet och kämpade med tankarna som aldrig försvann, men jag kunde absolut inte acceptera en viktuppgång. Jag tänkte att jag ville ju bli frisk från tankarna, att vara smal kunde jag väll vara ändå? Och att gå upp i vikt skulle väll ändå inte lösa alla problem? Om jag ändå hade allt det jobbiga inom mig så kunde jag lika gärna vara underviktig, då var jag ju i alla fall inte helt värdelös.
Hela tiden sa behandlare efter behandlare till mig att "bara du går upp lite i vikt så kommer det mesta försvinna, det kommer inte vara lika jobbigt längre" men jag vägrade tro på det. Mina tankar och beteenden ändras väll inte bara av att jag går upp i vikt? 
Men en dag släppte jag på kontrollen. Jag tillät mig själv att lita på vad alla runt omkring mig sa och började gå upp i vikt ordentligt. Och det är det bästa beslutet jag gjort under hela min sjukdomstid. Det låter konstigt och jag vet att det är svårt att tro på men för varje kilo jag gått upp så har mer och mer ångest försvunnit. Jag har blivit av med tvång jag aldrig trodde jag skulle leva utan och tankarna i huvudet har blivit klarare. Jag vet inte när det hände men en dag försvann faktiskt den där skrikande rösten i huvudet, den som beordrade mig vad jag skulle och inte skulle göra. Och sen har det bara blivit bättre och bättre för varje kilo jag gått upp. 
Jag skulle ljuga om jag sa att allt var frid och fröjd nu, för det är det inte på långa vägar. Men det är långt mycket bättre än vad det var förut och det tar nästan emot att skriva men det som har hjälpt mig mest bort från sjukdomen är faktiskt viktuppgången. Tankarna har blivit så mycket klarare och ångesten kommer sällan på besök. Jag lever igen och allt tack vare att jag den dagen bestämde mig för att släppa på mig eviga kontroll.

Det jag vill säga med detta inlägg är alltså att det blir bättre. Våga lita på vad alla andra säger och ta dig till normalvikt, det finns inget som har hjälpt mig så mycket som just det. Jag kommer ihåg att jag tänkte "okej jag testar då" och sedan får jag väll gå ner i vikt igen om jag mår så himla dåligt av att vara normalviktig. Men jag ångrar mig inte en sekund. Visst känner jag mig oftast som världens fetaste levande varelse men det stör mig inte längre så mycket. Jag kommer ändå inte vara nöjd som underviktig så det är lika bra att ha en kropp som mår bra. Att känna sig smal känns inte längre så viktigt, ett liv i frihet är så mycket viktigare!

Så snälla, ni som kämpar och kämpar men aldrig vågar släppa taget, släpp! Ge det en chans i alla fall för du har inget att förlora!

Kommer knappt ihåg när denna bilds tog, ännu mindre vad jag kände. Det enda jag kommer ihåg var att jag styrdes av röster och en ständig ångest. Många kilo plus idag och ack så mycket friare och framför allt lyckligare.

Gårdagen

Hej gosisar!

Kunde inte blogga imorse eftersom blogg.se hackade upp sig som vanligt.. Men nu funkar det igen!
Tänkte berätta om gårdagen lite som för övrigt var helt underbart rolig. Först var jag hemma hos Saga och busade med hundvalpen samt slog in alla presenterna. Sen åkte vi till stan och gick runt lite innan vi mötte upp de andra för en drink på lisapåtorget. Himla mysigt och jag drack rosé fast jag hatar vin, haha. Satt mest och snyltade av Sagas Cola. Men himla mysigt var det i solen med de finaste tjejorna!
Vid klockan sex begav vi oss till Söder och mötte upp Rebeccas stora familj. Där blev det presentutdelning, supergod picknick samt fotboll i gräset. Hade inte kunnat ha en bättre kväll och jag hoppas verkligen att Rebecca hade en helt fantastisk födelsedag! 

Idag sov jag ända till 9(!!). Haha får alltid sådan ångest när jag sover bort morgonstunden, det är ju min favoritstund på dygnet.
Vid lunch gick jag och syster till en lekpark och satt oss på gräset med en hemmagjord pastasallad, så det blev som en liten picknick då också. 

Och ikväll ska flickorna jag ska till Zakynthos med komma hem till mig på middag. Sedan får vi se om vi drar ut eller stannar hemma och kollar film, det är ju trots allt bara tisdag. Ska i alla fall bli himla mys!
PUSS BABES

Marre, Rebecca, Saga och jag igår på uteserveringen

Rebecca 18 år!

God morgon!

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller nämligen min älskade Rebecca år!! Min finaste bästaste vän. Har bara känt henne i ett knappt ett år men kan ändå säga att jag älskar henne sååå mycket. Det är hon och Saga som, ända från att jag lärde känna dem förra hösten, har funnits vid min sida, stöttat och lyssnat men även fått mig till otroliga skrattattacker. Jag är så himla glad att jag har fått lära känna dem för de har verkligen gjort mitt liv mycket lättare. Och därför hoppas jag att hon får världens bästa födelsedag, för det är hon verkligen värd. 

Idag blir en mysig dag. Först ska jag hem till Sagis och fixa med paketen samt leka lite. Sedan ska vi bege oss in till stan och möta upp Rebecca, Anton, Marre och Martin för ett glas rosé på en uteservering. Och efter det blir det picknick med Rebeccas familj på någon fin äng i stan. Dagen kan inte bli annat en lyckad känner jag. Vädret hade dock kunnat vara bättre men det hindrar inte oss från att ha en toppendag.

Hoppas ni får en lika fin dag som jag ska ha! PUSS 

Grattis världens bästa vän!



Wisdom

Detta armband fick jag av mamma för några dagar sedan och texten på den betyder otroligt mycket för mig. Det står "God grant the serenity to accept the things I cannot change, the courage to change the things I can and the wisdom to know the difference...amen". 
Denna text är samma text jag har uppsatt på väggen i mitt rum fast på svenska. Den fick jag av en jättegullig tjej på Capio och har betytt väldigt mycket för mig i kampen mot anorexin. För visst stämmer den så himla bra?

GUD, GE MIG SINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA, MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Det finns saker vi kan ändra på, men vissa saker måste man bara acceptera. Som att jag är jag, det kan jag inte ändra på. Det krävs mod, både att förändra det man kan, men också att acceptera skillnaden på det man kan och inte kan förändra. 

Hundvalpar och svar på tal

Halluuuu!

Dagen blev inte så seg som jag hade trott. Åkte hem till Saga direkt efter lunch och fick träffa hennes nya golden retriever hundvalp. Världens sötaste var den och är så avundsjuk! Lilla Vera, som den hette, busade och lekte med mig en stund och jag längtar redan efter henne igen. Hundvalpar måste ju vara de sötaste!
Efter mycket väntande på att Vera skulle kissa åkte vi till centrum för att fixa presenter inför Rebeccas födelsedag imorgon. Hade bara planerat en snabbvisit där men vi hängde i flera timmar. Hade det otroligt kul måste jag säga då vi mest flummade runt och gjorde lite busiga saker, haha. Det är jag och Sagis i ett nötskal asså, inte normala för fem öre.

Sen jag kom hem har jag mest chillat ute med mammi och pappi och pluggat körkortsteori på appar på mobilen, helt besatt! Och klockan nio börjar en film, I hennes skor, på tv som jag tänkte se. 

Förresten, fick en fråga angående om jag följer matschema och vad jag äter nu för tiden för att komma upp i vikt. Jo, det är så att jag faktiskt har nått min målvikt. Jag vet ju inte exakt men på ett ungefär så har jag vikten jag och mina behandlare/föräldrar kom överens om tidigare. Så därför är det bestämt att jag ska sluta med näringsdryckerna, som jag har för att komma upp i vikt, nästa vecka och det känns väldigt skönt faktiskt. Att inte längre behöva sträva för att komma upp i vikt för det tar på en ska jag säga. Men trots att jag tar bort näringsdryckerna kommer jag ju fortsätta att vara noggrann med maten. Mitt minimum är att äta fem gånger om dagen men kan inte säga att jag är så himla noga med att det ska vara exakt längre heller. Jag äter ofta mer än matschemat jag fått ordinerat och ibland blir det en efterrätt extra på kvällen och det hindrar inte mig från att äta något senare om jag blir sugen. Men av erfarenhet vet jag att det är viktigt att hålla på vissa rutiner och att äta regelbundet är alltid bra, vare sig man ska upp i vikt eller inte. 
Trodde aldrig att jag skulle få säga det men idag är jag faktiskt fri från nästan allt vad kompensation och mattider heter. Jag vågar lyssna på min kropp och skiter faktiskt fullständigt i om det blir lite mer än vanligt någon dag. Och det kommer från tjejen som var livrädd för att äta så lite som en gurkskiva utöver matschemat och fick panik om middagen serverades en minut efter sex. Helt sjukt men med tiden har jag insett hur ofarligt det faktiskt är. Mitt tips till er som testat en gång och fått ångest från helvetet, testa igen och igen. En gång är ingen gång men när du väl mött ångesten och sett den gå över så märker du att det inte är någon fara. Ångest är bara ett tillstånd och inget man dör av. Anorexi däremot, det dör man av. 

Oj vad mycket ordbajs, men ni fattar? Jag är så glad att jag äntligen har insett det och jag vill bara skicka lite av denna insikt jag fått till alla er där ute som behöver den. Hoppas ni tar åt er av min text för ni är alla värda att må bra. Lita på att du gör rätt som går emot ångesten för jag lovar det gör du. Det funkade för mig, så varför skulle det inte funka för dig?

Ha en fin kväll nu allesammans, tänker på er.

Här var det meningen att en bild på Vera skulle sitta, men tyvärr krånglar internet lite och vägrar ladda över bilden, sorry..


Förslag på bloggmaterial!

Heej mina goingar!

Ute har himlen öppnat sig och jag sitter inburrad i en filt och nördar mig med datorn. Vad kan man annars göra en dag som denna? Tror det blir att stanna här resten av dagen, utan ett ärende jag måste iväg och göra. Det är en liten förberedelse inför Rebeccas födelsedag imorgon men eftersom hon troligen läser detta så kan jag inte säga så mycket mer. 
Hoppas verkligen att vädret spricker upp tills imorgon då planerna är att först ta ett glas rosé på en uteservering i stan och sedan en picknick tillsammans med hennes familj och för att detta ska bli lyckat krävs ju fint väder, helst sol så nu får vi hålla tummarna att det blir något bättre tills imorgon.

Jag känner att jag har fått lite bloggtorka på senaste tiden så nu behöver jag verkligen eran hjälp. Vad vill ni se mer av här på bloggen? Kom gärna med förslag eller frågor ni vill ha svar på. Något ni vill att jag ska berätta mer om t.ex. Kom igen, var inte rädda för att fråga!
PUSS

Svar på tal

Har inte mycket för mig ikväll. Skulle gått ut men känner att jag börjar bli sjuk igen och mamma ville att jag skulle vara hemma lite mer den här helgen. I brist på annat att göra så tänkte jag svara på en kommentar jag fått från en fin läsare.

Jossie
IP: 217.209.217.32

Vad ska du göra i Mora? Semester eller mhe? Kan du inte berätta lite mer om din inläggning? Varit inlagd fler gånger, eller bara en? Var va du inlagd? Någon medicins avdelning eller på psyk? Bup eller vuxenavdelning? Vad har du annars fått för hjälp? Förlåt för mina frågor. Kram

Svar: För det första blir jag bara glad när det är någon som ställer frågor, så var inte rädda att fråga! 
Har skrivit mycket om Mora på bloggen men för er som har missat det så ska jag dit tillsammans med bästis Rebecca för att gå intensivkurs i körskola. Vi kommer att bo hos Rebeccas släktingar och förhoppningsvis kommer jag hem efter tre veckor med ett körkort i handen. Så det kommer inte riktigt bli som en semester men självklart kommer vi göra annat än att köra bil.
När jag pratar om att jag har varit inlaggd så syftar jag på ätstörningsbehandlingar. Våren/sommaren 2011 var jag tvångsinlaggd på SCÄ:s familje slutenvårdsavdelning. Det hjälpte mig ur det djupaste djupet av anorexin men julen 2011 blev jag sämre igen och tillslut anmälde jag mig själv till bedömningssamtal på Capio anorexicenter. Där blev jag först erbjuden heldygnsvård i ca. 9 veckor och efter det gick jag på dagsjukvården i några veckor. 
Förutom det har jag inte fått någon annan hjälp, om man inte räknar med att jag har träffat psykolog/behandlare under hela min sjukdomstid. Men jag har aldrig varit på psyk eller bup.
Hoppas jag svarade någorlunda på dina frågor, kram!

Packa packa plugga

Seg dag här med grå himmel och regn. Men då känner man sig i alla fall inte som en dålig människa när man ligger hemma i soffan, inburrad i en filt och kollar på film, vilket jag har gjort mest hela dagen. Förrutom en liten tripp ner till centrum för inhandling av nödvändigheter inför sommarens alla resor, först och främst Mora då. Schampo och balsam, raklödder, ansiktstvätt, sminkborttagningsmedel, deodorant, pinsett, pads, ögonfransböjare, tvål och massa mer fick åka ner i påsen. Samt världens finaste och rymligaste necessär kom också med hem. Det blev inte billigt, men som sagt NÖDVÄNDIGT.
Så nu är jag i fullt sjå med att packa. Jag vet, lite tidigt ute, men tro mig det tar tid för mig att välja ut vad jag ska ha med mig, det är ett projekt haha. 

Längtar så mycket till Mora men på söndag åker vi!! Vilket påminner om att jag MÅSTE börja läsa körkortsteoriboken. Så vad gör jag här? Dags att plugga! PUSS

Bild på min nya necessär, fin va?

Betyg

Good morning!

Sovit gott i natt och nu sitter jag ock kollar mina betyg för det här året. Så klart är det inga toppenbetyg då jag varit borta så mycket och halkat efter en hel del. Men jag känner mig helt okej nöjd ändå, det är inga IG i alla fall och vissa betyg är jag riktigt nöjd med. Bl.a fick jag ett VG i MatteB och det trodde jag aldrig, matte är inte mitt starkaste ämne. Men jag har legat precis på gränsen mellan G och VG på alla prov så då var min mattelärare snäll och satte VG på mig. Engelska betyget är jag dock väldigt missnöjd med eftersom jag vet att jag kan så himla mycket mer. Blir lite arg på min engelskalärare som aldrig svarade på mina mail om vad jag skulle göra för att jobba ikapp då jag var inlagd på sjukhuset, men men.

Igår hade mamma över en kompis till henne på middag som jag fick laga. Gjorde en enkel men ack så god rätt som ni ser nedan. Det var en blandning av sötpotatis, kikärtor, paprika, broccoli, zuchini, lök och cashewnötter. Allt skar jag i tärningar och blandade sedan ihop allt till ett pytt. Denna rätt kommer jag absolut att göra igen!

Idag är planerna inte många, vi får helt enkelt se vart dagen för mig. Skönt med lite ledighet också.
Hoppas ni får en fin dag! PUSS

Vilka framsteg!

När friskheten känns otroligt långt borta så får man inte glömma alla framsteg man faktiskt gjort under sin resa mot friheten. Mitt samtal idag fick mig att inse hur otroligt långt jag har kommit jämfört med för bara några månader sedan. Även fast jag inte var som sjukast då så är skillnaderna enorma från nu, då jag helt ärligt kan säga att jag är framme och snuddar vid friskheten. Jag kan känna den i fingertopparna, jag är snart där!
Tänkte därför tillägna detta inlägg åt alla framsteg jag har gjort sen jag började på Capio. Här är en lista:

Då kände jag tvång att ge mig ut på en rask promenad varje dag. Att sitta inne en dag fanns inte på kartan, då dog jag av ångest. Hade jag ätit skulle jag motionera.
Idag har jag inte tvångsmotionerat på över 4 månader. Jag är för lat för att ens tänka tanken, haha. När jag tar en promenad är det för att JAG vill det och jag njuter av varje steg. 

Då existerade bara tankar på vad var när och hur jag skulle äta, eller snarare inte äta. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat och ständigt pågick en kamp i huvudet om jag gjorde rätt.
Idag vet jag att jag gör rätt som äter. Idag är inte livet en del av maten utan maten en del av livet och jag kan komma på mig själv med att till och med inte komma ihåg vad jag åt till lunch.

Då ställde jag mig på vågen varje morgon. Dels för att kontrollera att jag inte gick ner, men också för att se så att jag inte gick upp, jag ville bibehålla min låga vikt. Mötet med vågen fick sedan avgöra dagens matintag.  
Idag har jag kastat ut vågen och inte kollat min vikt på flera månader. Om jag ska vara helt ärligt så skiter jag fullständigt i vilka siffror den där skiten visar. Jag är jag, oavsett vad jag väger.

Då mätte jag upp nästan all mat med dl-mått, allt för att det inte skulle bli ett strå för mycket, hellre och oftast för lite. Blev det en makaron för mycket kunde jag inte äta. Jag var även väldigt blind när det gällde portionsstorlek och tyckte allt som låg på min tallrik var för mycket.
Idag slevar jag upp utan att tänka så mycket. Det finns inget exakt och jag vet hur mycket jag bör äta på ett ungefär. Jag försöker lyssna på kroppen och vill jag ha mer mat tar jag oftast det. 

Då blev jag glad för varje tillfälle jag fick att hoppa över en måltid. Jag kunde väll inte hjälpa att bion krockade med middagen?
Idag styrs jag inte längre av tider och är bion klockan sex så tar jag en sen middag när jag kommer hem, inget mer med det. 

Då pågick en ständig kamp och räknande i huvudet. Kompensation var mitt levnadssätt. Hade det blivit en glass utöver matschemat såg jag snabbt till att kompensera den med en extra lång promenad eller en indragen middag.
Idag följer jag knappt en matschema, eller åt minstone så har jag det som ett minimum. En extra glass på eftermiddagen hindrar inte mig från att äta en god middag när jag kommer hem. Man blir inte tjock av att äta lite mer än vanligt en dag. Det krävs mycket mer än så. 

Då valde jag alltid det mest kalorisnåla livsmedlet. Jag kunde inte drömma om att äta yoghurt med 2% eller vanlig keso. Jag skrapade av smöret på mackan och tog en liten liten skiva ost, allt för att missa de där små ynka kalorierna.
Idag äter jag av det familjen köpt hem och tar det som verkar godast.

Som ni ser kan listan göras oändligt lång men jag stannar där. Nu kanske ni tycker att jag låter hur frisk som helst och som om det inte finns något alls kvar att jobba på. Men tyvärr är det inte sant. Jag önskar jag kunde säga att allt var toppen men då skulle jag ljuga. Jag skulle vilja säga att jag aldrig känner mig som världens tjockaste människa på jorden, eller att jag aldrig längre jämför mig med andra utan bara tänker på vad som är bäst för mig, eller att jag inte längre kontrollmäter vissa delar på kroppen och mår dåligt över hur jag ser låren växa sig större i spegeln för varje dag, men då skulle jag som sagt ljuga. Det finns mycket av ätstörningen kvar, rester som jag behöver jobba på för att bli helt fri. Men skillnaden nu fån då är att ja inte låter det påverka mitt liv och mina val. Att jag känner mig som världens fetaste levande varelse hindrar mig inte från att åka och bada med klassen och visa mig i bikini och att låren växt sig tätare får mig inte att hoppa över middagen eller ge mig ut på en en tvångsrunda. Och bara det är ett STORT steg för mig.

Öppenvård

Hej underbara!

Blogg.se appen har inte funkat på min mobil så har inte kunnat blogga idag tyvärr fram tills nu då när jag fick tag på en dator.

Idag var jag för första gången på samtal i öppenvården på Capio och fick träffa min psykolog. Hon verkade väldigt bra och jag kommer inte att ha några problem med att öppna mig för henne känner jag. Den knappa timmen gick supersnabbt och vi hann inte med så himla mycket. Jag ska träffa henne en gång nästa vecka men sedan kommer jag att ha ett uppehåll under sommaren och så startar vi ordentligt till hösten eftersom jag har en sådan fullspäckad sommar.
Timmen idag användes mest åt att hon skulle lära känna mig och min sjukdomshistoria. Jag fick berätta om hur jag kände innan jag blev sjuk och hur min tid som sjuk har varit. Till sist frågade hon en massa frågor om hur läget var idag och hur jag mådde. Och när jag berättade fick jag verkligen upp ögonen för hur långt jag faktiskt har kommit idag till skillnad från bara några månader sedan. Idag handlar inte min sjukdom längre om maten utan det enda den ger utlopp på idag är hur jag ser på min kropp och hur jag känner mig som människa. Det handlar inte längre om hur många spagettistrån jag ska ta eller om jag ska ta den längre vägen till tåget. Sådant är totalt oviktigt nu. Och jag känner det, att för varje steg jag tar mot friskheten blir sådana oväsentligheter allt mer ointressanta. Tänkte göra ett inlägg senare om STORA steg jag faktiskt tagit på bara ett par månader för när jag berättade om saker som var jobbigt förut så skrattade jag nästan åt dem idag. Ett exempel är det här med tvångsträning. För en tid sedan kunde det inte gå en dag utan att jag gav mig ut på en rask promenad för att smita från ångesten. Idag kan jag stolt säga att sådant ALDRIG händer. Och jag är så glad att jag kommit ifrån många av de tvången jag haft under två års tid och som krävt så oerhört mycket energi från både kropp och psyke på mig. Jag vill bara säga till er alla där ute som kämpar och aldrig tror att det blir bättre, för varje gång du står emot tvången eller saker anorexin säger åt dig, desto lättare blir det nästa gång. Man kanske inte tror det men det är så sant. Om du tar en promenad i förbrännande syfte ena dagen så måste du ta en ännu längre nästa dag osv osv. Det är aldrig tillräckligt för anorexin så lika bra att ge upp kämpandet om att göra henne nöjd.

Efter det sköna samtalet begav jag mig till stan och mötte upp finaste Rebecca. Vi kollade på 18-års klänning till henne (hon fyller år på måndag, wehååå), fikade lite och strosade runt på stan bara. En himla skön dag helt enkelt.

Världens sötaste Rebecca.

Picknick

Idag blev en bror/syster dag tillsammans med min lille bror då da.
Efter sommarlovsmorgon åkte vi iväg till centrum för att uträtta en del ärenden. Då kom vi på den briljanta iden att vi skulle köpa med oss lite picknick mat. Räksallad till mig och ceasarsallad till honom, samt baguette och en massa vindruvor fick åka ner i påsen. 
Hemma hämtade vi lite saft, spel och en filt att sitta på och sedan cyklade vi iväg till en äng precis vid en liten sjö och avnjöt våran picknick. Satt där länge och bara pratade och spelade lite yatzy i solen. 
Och inatt ska vi sova i tält på tomten. Har precis satt upp det och lagt in en massa kuddar och sovsäckar så att det ska bli riktigt mysigt. Himla fin dag detta blev. Älskar min lillebror.

Mitt sommarlov

Tänkte berätta lite kort om vad jag ska hitta på i sommar så att ni hänger med. Har ju skrivit ett antal gånger att jag kommer ha fullt upp denna sommar och jag ljuger inte när jag säger så.
.
Midsommar är det ju redan nästa vecka och då tror jag att jag hänger med familjen till landet. Hoppas på fint väder så att man kan bada i iskalla Vättern men annars är det faktiskt mysigt där vilket väder det än är. Vi kommer antagligen träffa endel släktingar där som jag inte har sett på länge. Kommer bli kul men också jobbigt. Men senast de såg mig var mycket sjuk, nere på 37 kg och kunde knappt prata. Så de kommer ju säkert märka en stor förändring. Är faktiskt lite kul att visa upp för folk hur långt jag har kommit, att jag kan bli frisk.
.
Dagen efter midsommar blir det att återvända hemåt för en snabb ompackning och sedan bege sig till MORA med finaste Rebecca. 3 veckor kommer vi spendera tillsammans (hoppas vi inte går varandra på nerverna, haha) nere i Dalarna hos hennes släktingar och som jag tidigare nämnt så är vi där för att gå en s.k. intensivkurs för att få körkort. Så dagarna kommer till mestadels bestå utav körlektioner samt teoriplugg, men också sol, bad och lite fest får vi hoppas på.
.
Efter det blir det några få dagar hemma, och kanske en tur till en kompis landställe, innan jag och familjen åker iväg på långsemester. Vi ska först till New York och shoppa loss samt kolla på häftiga grejer. Efter några dagar där åker vi ut till "landet" i New York. Där har vi hyrt en stuga och kommer tillbringa många lata dagar där.
.
När vi kommer hem hoppas jag på att få några lediga dagar att bara chilla hemma på för sista veckan på sommarlovet ska jag och några kompisar åka till ZAKYNTHOS i Grekland. Kommer väll att bli en liten partyresa men också mycket sol och bad och slappande, kommer bli bäst!
.
Som ni hör är det en fullspäckad sommar, men den kommer bli BÄST!
.
Jag och syster förra maj i New York, min älskade stad!

Sommarlov!

Hejsan, det var länge sen!
Men som sagt så har jag bestämt mig för att blogga bara när JAG vill och inte känna någon press på att göra det. Statistiken är inte det viktiga utan bloggen finns faktiskt till för att jag ska kunna ventilera mig och skriva när jag känner att jag behöver. Jag har nämligen svårt med det där. Hur många läsare jag har per dag säger inte något om hur bra jag är som person. På samma sätt som att varken mina betyg, mina antal vänner eller min vikt säger något om hur tillräcklig jag är som människa. Så det så, punkt.

Igår var det i alla fall SKOLAVSLUTNING! Jag sov hos Saga så på morgonen gjorde vi oss fina, jag hade en ny jättefin blå klänning som jag köpt på Zara, och begav oss till skolan för att sjunga kör inför skolan (esteter som vi är).
Efter avslutningen skulle jag och 5 andra ha picknick på en äng men regnet hindrade våra planer så istället köpte vi med oss mat och satt hemma hos Saga, mycket mysigt!
Hela dagen hängde vi där och hade det otroligt kul. På kvällen åkte vi till pizzerian och köpte sallad som vi sedan tog med oss ner till sjön. I kvällssolen på bryggan avnjöt vi middagen och trots en himla massa fjortisar samt mygg hade vi det himla bra ändå, haha. Spelade lite kubb på stranden och mös på bryggan.

Sjukt bra avslutning och nu har jag SOMMARLOV!

Bilder: jag och Saga innan avslutningen + mys på bryggan.

Frozen yoghurt

Hej!
Förlåt för den usla bloggningen, eller förlåt? Det är ju ändå min blogg så jag skriver väll när jag vill, haha.

I alla fall, idag har varit en toppendag, förutom en liten incident som jag inte vill gå in på men det har löst sig nu som tur är. Jag har hängt med Maria i stan hela dagen. Först en god lunch, chèvre och fikon sallad, tillsammans med henne och hennes mamma. Sedan har vi traskat runt på stan en hel del så nu är benen helt spagetti.
Hittade en jättefin klänning på Zara som jag faktiskt köpte, alldeles blå och fin. Ska kanske ha den imorgon på skolavslutningen, om jag inte fegar ur. Kanske känner mig för uppklädd. Vi får se.

Resten av kvällen ska jag nog spendera degandes i soffan, känns välbehövligt. PUSS

Apgod frozen yoghurt glass jag och Maria fikade idag. Choklad och jordgubb med hallon på botten.

Fotboll

Nu blir det fotbolls kväll med skönaste gänget! Haha nää inte riktigt så insatta är vi. Men på kul målade vi oss i Sveriges färger och satsade gärnet, är ju roligast så. Har grillat hamburgare och myst också och senare ikväll blir det spelkväll! Älskar livet.

Nattbak

God morgon!
Inte sovit mycket i natt då jag var alldeles för pigg igår kväll antagligen på grund av en helg med mycket vilande. När jag inte kunde somna igår kväll ställde jag mig och bakade kakor, haha. Vi ska nämligen ha fika idag på teatern. Hade egentligen inte tänkt att baka eftersom jag varit sjuk men var så rastlös igår att jag ställde mig i köket och styrde. Blev ett par mycket goda havrekakor med massa nötter i, mycket goda! Smakade även på en sådär på natten. Måste ju se så att dem var ätbara.

Ikväll ska jag träffa Anna och Freja. Ska bli väldigt roligt eftersom jag inte kunde hänga med dom i fredags. Vi ska även gräva upp en låda som vi grävde ner i jorden för fem år sedan. Vi bestämde oss för att gräva upp den efter att vi tagit studenten, vilket skulle vara den här sommaren, så nu är det dags. Hoppas bara att dem inte har förmultnat. Vi la i massa presenter och minnen så det kommer bli himla kul om vi hittar den.

Ha en bra dag alla fina! PUSS

Kakorna jag bakade, säg till om ni vill ha recept!

Sommarhistoria

Gokväll!
Orkade till sist pallra mig iväg till farmor för lite middag med några släktingar. Att jag kanske smittade alla bryr jag mig inte så mycket om. Hoppas verkligen jag kan gå till skolan imorgon, det är ju sista dagen! För på tisdag är vi lediga och på onsdag är det SKOLAVSLUTNING! Är glad att jag har så himla mycket planerat denna sommar för annars hade jag nog inte velat ha sommarlov, jag älskar ju att gå i skolan. Men den här sommaren kommer bli bäst. För nu tycker jag faktiskt att det är min tur att få njuta av sommaren. Jag förstår att den kanske inte kommer bli fullt så fri som jag vill ha den. Jag får ju fortfarande vara på min vakt och inte falla i anorexins fällor. Men jag vet att denna sommar kommer bli bra mycket bättre än de två tidigare somrarna.
.
Sommaren 2010 var då allt startade. Eller det var i alla fall då tankarna drog igång. Familjen var på semester i USA och jag kom ihåg onda tankar i huvudet som sa åt mig att jag inte dög, att jag måste bli bättre. Det var då jag bestämde mig att ta kontroll över maten, det sämsta beslutet jag gjort i hela mitt liv. Eller bestämde och bestämde, det var inte så att jag tänkte att nu ska jag sluta äta och gå ner i vikt. Men tankarna kom smygandes och det var med som att jag tänkte att jag skulle gå ner i vikt för då kanske jag blev en lite bättre människa i alla fall. Under semestern åt jag all skräpmat som USA hade att erbjuda men i huvudet hade jag tankar som sa att det här var sista gången jag fick äta. När sommaren var slut började allvaret. Och jag njöt inte mycket av den semestern. All vakna tid gick åt att kontrollera mitt intag av mat och hata mig själv.
Jag kom ihåg att när jag såg den här bilden när jag var som sjukast ville jag bara dö. Jag tyckte att jag var så fruktansvärt tjock, det fanns ingen tjockare än jag. Det lustiga är att när jag ser bilden idag ser jag bara en normal tjej. En normalviktig, vältränad, snygg tjej, som jag faktiskt var. Men då trivdes jag inte i kroppen, jag kände mig inte som mig själv.
Ännu en bild från sommaren 2010.
.
Sommaren 2011 var den värsta tiden i mitt liv. Jag var hårt fast i anorexi och visste inte längre vem jag var. Jag kunde inte längre skilja på mig själv och rösten i huvudet. Är så svårt att förklara för alla minnena från den värsta perioden är så dimmiga men jag kan säga att det ända livet handlade om var att överleva dagen. Jag vaknade och bad till gud att få överleva. Jag var en levande död och ständigt skrek röster i huvet på mig hur usel jag var, att jag inte förtjänade att leva ett bra liv. Att det enda jag var värd var att få svälta, svälta tills jag dog.
Jag hade just fått kontakt med SCÄ men innan min inläggning fick jag följa med familjen till Frankrike. En resa som hade kunnat bli hur bra som helst men förstördes för hela familjen på grund av att anorexin inte gav mig en enda sekund att leva. Resan präglades av bråk, fuskande med maten och röster i huvudet. Jag hade fått med mig ett matschema samt Calshakes jag skulle äta (men som varenda jävla kväll åkte i vasken) och dessutom fick jag inte ens bada, läkarna var rädda att mitt hjärta skulle stanna av bara det. Jag kommer ihåg hur jag i panik gömde mat i kläderna samt gjorde x antal upphopp/armhävningar/situps på rummet för att slippa den allra värsta ångesten. Jag förstod inte ens själv varför jag gjorde det men jag var helt enkelt för svag, och rösterna var för starka.
Den sommaren vill jag ALDRIG mer vara med om. Att ljuga och manipulera så mycket tar så jävla mycket på en och jag tror aldrig i mitt liv att jag har mått så dåligt som då.
Jag och lillebror i Frankrike.
Syster och jag. Hela sommaren gick jag klädd i tjocka kläder. Dels för att jag frös så mycket men också för att jag skämdes över hur mager jag var, jag tyckte inte det var fint. Ändå kunde jag inte förmå mig själv att äta.
.
Det jag vill ha sagt med detta är i alla fall att jag inte vill att denna sommar ska bli som dessa två tidigare somrar. Nu är det fan min tur att leva!

Sommartankar

Hello darlings!
Dagen hitills har varit bra. Har haft vägning och vågen pekade uppåt denna vecka så nu är jag på banan igen. Pratade en del med mamma och vi har kommit överens om att målet är att jag ska sluta med näringsdryckerna tills jag åker till Mora, och det är om bara två veckor!! Kan inte fatta, snart är jag kvitt dom för gott. Men nu gäller det att ligga i och kämpa de här sista veckorna för att Mora inte ska bli förstört. Om jag inte skulle åka iväg i tre veckor så skulle jag säkert kunna sluta med näringsdryckerna nu och testa mig fram med vanlig mat men efter som jag faktiskt ska till Mora alldeles ensam vill jag vara på den säkra sidan. I Mora vill jag vara fri, då ska jag äta som en normal person utan att tänka så mycket. Jag vet att det kommer gå.
Vi pratade även om Värmland nästa helg och mamma tycker att jag borde stanna hemma eftersom jag åker helgen efter. Och jag förstår henne faktiskt även fast det känns jätte tråkigt. Men det viktigaste just nu är att jag samlar energi och kommer upp de där sista kilot så att jag kan leva fritt i sommar. Ska försöka kolla upp ett annat datum som jag kan åka och hälsa på Ellen på, lite senare i sommar. Då både jag och min kropp är återställd.
.
Ser så mycket fram emot denna sommar, nu är det min tur att leva!
Syster och bror igår kväll, tacomys!
image description

Sockerlycka

Åå mina syskon är så bra ibland. När man ligger sjuk i soffan och känner sig deppad estetisk den jävla förkylningen inte tillåter några som helst roligheter så kommer syskonen upp med hembakta chokladbollar samt en bra film. Så en mysig kväll blev det till slut ändå.

Herre gud det har verkligen blivit mycket socker på senaste tiden. Inte mig emot egentligen men magen har börjat säga ifrån lite dock. Men så blir det när man ligger sjuk. Vet inte hur många glassar jag fick i mig igår, haha.
Det bästa är att jag inte känner någonting om det. Hade det varit för några månader sedan så hade ångesten dödat mig vid det här laget. Nu mår jag bara bra, tänk vad lite socker kan göra en på bra humör, hihi. Kan inte fatta hur långt jag kommit idag. Man vill ju inte ta ut segern i förskott men just nu känner jag mig friskare än jag har varit på en väldigt lång tid.

Bilder från ikväll. Tacomys med syskonen samt godaste chokladbollarna

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981034.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981324.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981324.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981324.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_205981324.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_206006670.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_206006670.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_206006673.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_206006673.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3464246/images/2012/pic_206006787.jpg" class="image">

Bara för att jag har tråkigt

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då skulle jag snart fylla 9 år och gick i trean. Var världens busigaste unge och bråkade jämt på rasten.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Jag var djupt insjunken i min ätstörning. Hade just kommit i kontakt med SCÄ. Hatade mitt liv och mig själv och väntade i princip på att få dö. Usch, klarar inte ens av att tänka tillbaka på den tiden.
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Mörk choklad, popcorn, lösgodis, grönsaksdipp och cashewnötter.
4) FEM DÅLIGA VANOR?
Självdestruktivitet, biter på naglarna, alldeles för envis, måste gå på alla V-brunnar samt får inte gå på A-brunnar, velar mellan allt möjligt HELA TIDEN.
5) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA?
Vara med kompisar, resa, leka, dansa och leva!

Mora

Ligger i soffan och mår bajs. Vet inte varför det är såhär, brukar aldrig aldrig vara sjuk. Känner att jag inte har så mycket bloggmaterial att komma med heller eftersom jag inte gör någonting.

Ligger mest och funderar på om jag ska ta upp körkorts teori boken och läsa lite, vore välbehövligt. Men samtidigt orkar jag inte ens det. Men måste nog. Åker ju till Mora om ca 2 veckor för intensiv kurs och det är ju bra om man är någorlunda förberedd. Längtar så tills vi åker, ska bli underbart! Jag kommer att åka tillsammans med bästa Rebecca och vi ska bo hos hennes släktingar. Jag hoppas vi kommer hinna med mer än bara bilkurs men det tror jag. Ska också bli skönt att komma iväg från hemmet i tre veckor och klara mig själv. Visst kommer jag sakna alla men det känns mer än välbehövligt att få lite egen tid för en gångs skull. Bara bada, sola, äta glass, leka med Rebecca, gå ut på kvällarna och allt annat vi kommer hitta på. Att åka dit med Rebecca känns också helt underbart kul. Älskar verkligen den människan! Sen får jag ju se till att ta det där jäkla körkortet också, men det SKA jag, haha!
När jag är i Mora vill jag vara fri. Och jag vet att det bara är två veckor kvar men jag vill klara det. Jag vill leva utan jobbiga tankar och beteenden. Och vet ni vad? Jag känner faktiskt att jag kommer klara det! Jag är redo nu! Det gäller bara att ta vara på den motivationen och använda den till att komma framåt och inte tvärtom.

Bilder på mig och världens bästa R

Lördag

Hej fina människor!
Även idag vaknade jag med svullen hals och täppt i näsan. Blir helt enkelt en vilodag för mig idag.
Det värsta är nog att det tar emot att äta saker man behöver tugga. Hatar när det är såhär, vill ju kunna njuta av maten. Näringsdrycker däremot är väldigt lätt att få ner så det blev en sådan istället för macka till frukost. Vet att man inte ska byta ut och ha sig men kändes så mycket lättare att få ner i den onda halsen. Inte det roligaste men så blir det ibland.

Igår blev inte så himla tråkigt ändå då en fin vän kom förbi och gjorde mig på bättre humör. Vi kollade på en ny serie, Hellcats, och mumsade på fryst mango, bästa!

Nu ska jag åka med pappa och hyra en film så att jag står ut denna dag.
PUSS

Inställda planer

Tjenamors!
Mår lite bättre efter en hel dags slappande i skuggan men fortfarande inte bra. Så tyvärr blir det ingen utgång med vännerna idag. Jag, Freja och Anna hade planerat att ses på middag och sedan dra ut och dansa men ibland får man helt enkelt lyssna på kroppen, vilket jag inte alltid är så bra på. Ville så gärna hänga med dom ikväll men nu är det som det är..
Så det blir en lugn hemma kväll för mig framför tvn. Känns inte jättelockande efter en hel dag hemma men men. Har redan ätit glass två gånger idag men tror det får bli tredje gången gillt ikväll för det mår min hals bra av, så det så.

Ha en finfin kväll PUSS

Sjukling

Heeeej girls!
Ingen bra dag idag. Vaknade med en hals från helvetet och var så täppt att jag knappt kunde andas. Vet inte vart denna förkylning kommer ifrån, brukar aldrig vara sjuk, men samtidigt är jag glad att min kropp äntligen fungerar och beter sig normalt. För en gångs skull är jag inte hemma från skolan för att jag inte har orken att ställa mig upp eller känner mig svimfärdig utan nu är det något så enkelt som en förkylning.

Är lite sur på mina föräldrar just nu. Var egentligen tänkt att jag skulle åka ner till Värmland och hälsa på fina Ellen, men helt plötsligt säger pappa att jag måste fråga mamma, som är på Mallorca, innan jag bokar så jag skickar iväg ett sms till mamma som svarar att jag nästan aldrig är hemma nu för tiden och jag ska ju till Mora helgen efter och borde därför ta det lugnt den helgen och bara vara hemma. Men hallå, var glad för att jag hittar på saker, var glad för att jag inte är hemma. För en gångs skull lever jag så ni borde vara glada för det och inte stoppa mig!
Är väldigt arg just nu men mamma kommer hem imorgon och då ska jag tjata lite till för jag vill verkligen till Ellen igen, vi har det så himla bra tillsammans och vi peppar varandra så mycket.

Får hoppas på det bästa. Nu ska jag äta lunch, får se om vi har något som går ner lätt i den onda halsen.
PUSS

Så här känner jag mig nu, haha

Jämförelse

Blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte sluta jämföra mig själv med andra exakt hela tiden? På mitt sista möte med min behandlare skrev vi upp mina största riskfaktorer, dvs. risker att trilla tillbaka ner i ätstörningen, och däribland kan man hitta just att jämföra sig med andra. Detta är nog min största riskfaktor och jag tror att den är ganska vanlig bland anorektiker. Man jämför sig alltid med andra och tycker inte att man är tillräckligt bra.
Hela mitt liv har jag jämfört mig mycket med andra, och framför allt med min syster. Det har haft att göra med skolan, dansen, kompisar m.m. m.m. Allt möjligt har jag jämfört med. Dock har jag märkt att sedan jag insjuknade i anorexi har mitt jämförelse beteende ökat enormt. Jag har jämfört mig med allt och alla och självklart är det alltid jag som är "sämst". Jag är sämst i skolan, jag har tråkigast liv, jag är sämst som människa helt enkelt. Och såklart har anorexin medfört mycket jämförelse om mat och träning. Den äter mycket mindre/nyttigare än mig, den tränar mycket mer än mig, den sköter sin hälsa mycket bättre än mig etc.
Såklart har jämförelse beteendet blivit mycket bättre ju friskare jag blivit. Jag har börjat inse att andra personers liv/skola/mat/träning inte alls påverkar mig och mitt liv. Jag jämför mig inte alls lika mycket med andra längre men det finns fortfarande en hel del kvar att jobba på. Jag känner mig fortfarande som en dålig människa när jag ser att andra lyckas mycket bättre än jag, t.ex. får bättre resultat på ett prov. Just detta exempel tror jag många, även friska, brottas med men en sak som jag verkligen måste jobba bort är jämförelsen som handlar om mat och träning. Jag känner mig dålig när någon talar om att den varit ute och sprungit på morgonen och jag känner mig dålig när någon äter mindre än mig. NÄR ska jag sluta jämföra mig? NÄR ska jag inse att JAG behöver detta för att bli fri(sk)? NÄR?
Jag är jag och vad någon annan tränar och äter har ingen som helst påverkan på mig. PUNKT.

Glass i stora lass

Säger bara en sak, nu ska jag bli frisk. Bästa medicinen!

Ont

Jävla halsjävel. Skulle inte ha badat. Nu mår man om möjligt ännu sämre och orkar inte röra mig från soffan. Blir att ligga här resten av dagen och äta liter av glass som är snällt mot halsen. Det gör så ont!! Jaja nuvetni
PUSS

Bakom molnen skymtar mer än horisonten

Morgon morgon!
Har ätit en god frukost (varierade mig faktiskt lite idag) bestående av fruktsallad med turkisk yoghurt och cashewnötter samt en tekaka med smör och ost plus ett glas juice. Och nu ska jag strax bege mig till ett utomhusbad. Enda "lektionen" idag innebär bad, jobbig skola haha. Har inte kollat temperaturen ute men jag hoppas det inte är alltför kallt så vädret tillåter bad utomhus. Egentligen har jag också ont i halsen så borde nog inte bada men det är kul så skit samma.

Ha en underbar dag alla fina
PUSS

Grodan

God kväll!
Har nyss kommit hem från stan efter bio och middag med pappa och syskonen, mycket mysigt! Vi såg men in black och efter det gick vi till restaurangen Grodan där jag beställde en fisk och skaldjurssoppa, bästa jag ätit på länge.

Hade varit ännu mysigare om jag inte hade varit lite nere. Vill inte gå in på vad det handlar om men jag hoppas det känns bättre imorgon.

Nu ska jag fixa lite på rummet innan jag dejtar kudden.
LOVE

Bildbrist

I am dancing on my own

Goddag!
Vårat internet funkar inte så jag får mobilblogga. Lite jobbigare så det blir inte så lång text men men.

Tänkte i alla fall berätta om gårkvällen som blev väldigt lyckad. Efter middan drog jag in till stan och mötte upp några vänner. Vi gick direkt till utstället Sommar där det redan vid 8 var fullpackat och milslång kö. Vi tänkte vara där tidigt eftersom det var gratis inträde innan 8 men det var ju ett misslyckande. På grund av den långa kön hann vi inte fram för ens efter 8 och var då tvungna att betala. Dessutom kom stället inte igång förrens vid elva tiden men vi chillade lite med ett par cider och hade det rätt bra ändå. Sedan blev det dans och två till kompisar anlände.
Vi drog rätt tidigt och innan vi åkte hemåt blev det ett stopp på donken för lite fyllekäk (har aldrig tidigare varit med om det) men jag kan säga att aldrig har pommes smakat så gott som då.

Jag hade i alla fall en jättekul kväll. Måste lära mig att det alltid blir kul när jag väl går ut så att jag inte är så otaggad innan, haha. PUSS

2 bilder från igår

Sommar

Nu drar jag iväg mot sommar med några vänner. Har mitt urringade gråa linne på mig samt svarta stuprör. Och ignorerar att mitt fett hänger utanför byxan på bilden. Dumma tankar ska INTE få förstöra min kväll. Här ska festas loss!
Ha en fin kväll PUSS

"Snart är du fri"

Missade precis tåget hem så nu har jag lite dötid här på stationen och vad passar då inte bättre än att dra iväg ett litet blogginlägg?!

Har just varit hos min behandlare. Det var sista gången idag eftersom jag ska börja öppenvård snart och det kändes nästan lite sorgligt att lämna henne. Hon har ju varit med från start och vet allt om mig. Det är hon som har lugnat mig under alla ångestattacker, hon som tvingat mig att fortsätta fast jag varit nära på att ge upp och hon som sagt att allt kommer bli bättre. Och tänk vad rätt hon hade. Allt blir bättre.
Vi pratade mycket om tiden då vi först träffades på SCÄ. Jag kommer ihåg att hon sa att hon såg mig. Någonstans där inne bakom allt som var kidnappat av anorexin såg hon mig, den riktiga Karolina. Och idag sa hon att hon hade rätt, för nu kan man verkligen se den riktiga Karolina och det var den hon alltid hade trott att jag var. Förut såg man mest bara sjukdom när man tittade på mig. Jag var konstant stressad och var aldrig närvarande, hade mycket ångest som syntes på ytan och löd under en högre makt, anorexin. Men hon såg mig. Och det var nog det som har hjälpt mig så mycket. För äntligen fanns det någon som kunde se mig som annat än en vandrande sjukdom. Jag var ju Karolina. Även om det var svårt för folk att se.
Tack Amanda för att du alltid har trott på mig och aldrig gett upp hoppet på mig, det betyder så otroligt mycket.

När vi kramades hej då sa hon något som fick mig att må så bra,
"nästa gång vi ses är det en fullt frisk Karolina som sitter här med mig. Då är du fri".

Dagens outfit haha

Tjotjo!
Är påväg in till min behandlare. Fick en tidigare tid eftersom jag slutade tidigare. Hade bara fika på Dansen och sen åkte vi hem till saga och kollade på film och åt McWrap som vi köpte med oss från McDonalds, mys!
Ikväll funderar vi på att dra ut till klubben Sommar och dansa loss eftersom vi ät lediga imorn. Är som vanligt inte jätte taggad på det men jag vet ju att det blir kul när man kommer dit. PUSS

Idag har jag på mig mina nya shorts, svarta strumpbyxor (det är ju inte så himla varmt ute) samt en svart body. Känner mig lite fin idag för en gångs skull.

Klädinspo

Sitter och kollar på fina sommarkläder och dreglar lite. Blir så sugen på att åka och shoppa nytt. Nedan är kläder jag skulle dö för att ha, PUSS

Garderobsrensning

Tänkte kika in och göra ett litet godnatt inlägg. Nu lägger jag mig och tittar på pretty little liars, bästa serien! Får väll se hur länge jag håller mig vaken.
Kvällen ägnades åt att städa och rensa ur garderoben, var verkligen på tiden. Hittade mycket jag inte visste jag hade och självklart blev mycket slängt. Små kläder i minimala storlekar som fått ligga kvar i garderoben eftersom "jag kanske kommer i dem en dag".. Men nej, bara att inse jag kommer ALDRIG komma i dem igen så hej svejs med dem! Känns skönt, jag vill inte passa i storlekar från barnavdelningen, är ju bara pinsamt. Herre gud, jag är 18 år, vuxen, kvinna. Inte ett barn med strl 140. Tog mig tid att inse det och kanske har jag inte ännu accepterat det fullt ut men jag vet sanningen innerst inne.
Nu är i alla fall garderoben fint sorterad och alla plagg vikta. Blev väldigt sugen på att shoppa en massa nya sommarkläder, en massa frisk kläder. Det känner jag mig värd. Ska nog tvinga med mig någon vän eller kanske mammi och uppdatera garderoben lite. De nyaste kläderna jag hade blev ju slängda nu eftersom jag köpte dem när jag var underviktig. Så nu behöver jag nytt! Vill också vara fin i sommar, så mycket som jag ska göra! Åå längtar! PUSS och god natt kära ni

2 bilder: nystädade garderoben samt en bild på dagens middag som jag lagade. Kyckling, tomat och ostsås tillsammans med pasta, mums!

Utmaningsförslag tack

Hej finingar!
Livet rullar på som det ska och jag mår bra. Dagen har varit ovanligt bra faktiskt. Hade bara teater i skolan och jag fick mycket beröm för hur jag hade arbetat med hästen som karaktär, blev så glad, det stärkte verkligen mitt självförtroende. Tänk vad små saker kan få en att må så himla bra.
Var och fikade med en fin vän efter skolan och hade det mys. Mycket bra pepp fick jag av henne.
Dessutom har jag fått reda på en massa bra nyheter som har med skolan att göra idag. För det första får jag MVG i SvenskaC! Förstår inte själv hur det gick till faktiskt, haha, men inte mig emot. Sedan pratade jag med SYV och vi bestämde att jag ska förlänga min idrott till första terminen i trean. Min lärare sa att han kan sätta VG på mig nu men om jag satsar på MVG så är det bara att jag är med på några lektioner i höst samt håller i en egen lektion. Om det går bra så kan jag få MVG i idrott! Fatta hur glad jag är! Detta är en jättestor morot för mig att bli frisk och tillräckligt stark fysiskt så att jag faktiskt kan vara med fullt ut i höst och göra mitt bästa.
Är så glad just nu. Detta bevisar verkligen att hälsan är viktigast, skolan kan man alltid lösa.
.
Sen till en helt annan sak som jag vill ha hjälp av er med. Allt rullar liksom på och jag går emot anorexin varje dag. Men just nu känns det som att jag har fastnat i ett litet tryggt mönster. Jag äter mina 6 mål mat om dagen, alltid samma. Samma frukost, mellis osv. Självklart händer det att det blir lite utöver och så men jag känner att jag måste utmana mer. Det räcker inte att nöja sig med det vanliga trygga utan man måste ständigt ta ett steg längre för att bli fullt frisk. Därför ger jag nu uppdraget åt er att ge mig UTMANINGAR! Kom igen, ös på med jobbiga och även roliga utmaningar som jag ska göra för att ta mig längre. Var inte rädda för att vara dumma mot mig, haha. Jag kan ta ALLT nu känner jag.
PUSS

Att vara eller inte vara.. En häst

Håller på och övar på min teater läxa. Vi har i uppgift att föreställa och härma ett djur, jag ska vara häst. Det är jätte svårt att härma en häst, hur de rör sig och hur de beter sig. Måste ha hjälp innan jag får panik här. Kan inte komma till skolan imorgon och inte kommit fram till nånting! Så om ni har några tips på hur jag ska göra för att likna en häst får ni mer än gärna kommentera.
Nu ska jag gå och äta lite havre ( eller mackor) som hästar gör, haha gnägg gnägg
PUSS

Friskhetsshortsen

Tjenixen!
Orkade till slut pallra mig upp från sängen och iväg på lite skoj, och tur var väll det annars hade jag legat och sovit hela dagen. Känner mig piggare när jag hittar på något.
Efter en snabb titt på brorsans fotbollsmatch drog jag mig till centrum där jag mötte upp en fin tjej för fika. Vi gick i samma klass på låg- och mellanstadiet men inte setts sedan dess. Genom våra bloggar har vi sedan fått kontakt och bestämde oss för att ses. Det var himla mysigt och vi satt och pratade länge. Så klart ingenting som drar ner varandra utan det var mest pepptalk.
Sedan kom mor och jag gick med henne och letade efter byxor. Herre gud jag kan ju inte ha ett enda par här hemma. Och så klart slängde jag alla mina jeans/shorts jag hade när jag var frisk. Dum som jag var så tänkte jag att jag aldrig skulle bli så stor igen, fy fan va sjuk man var alltså. Är så trött på att bara gå runt i för små byxor och shorts som man knappt kan andas i så nu blir det äntligen lite nytt, eftersom jag snart är i min normalvikt så kommer jag ju dessutom kunna ha dem långt framåt. Mamma hade lovat att för varje par jeans/byxor/shorts jag växer ur så får jag ett par nya, inte mig emot!
Kom i alla fall hem med ett par svarta stuprörsjeans och ett par shorts som sitter lite löst. Dessa shorts är verkligen mina friskgetsshorts, jag älskar dem. De är så stora att jag skulle kunna växa i dem mer, om det nu skulle vara så. Känns så bra, första gången jag inte köper byxor som sitter precis på höften.
Känner mig så pepp. Jag som alltid varit så rädd för att komma tillbaka till min friska, sunda och normala vikt. Nu känns det inte längre skrämmande, jag vill dit. Vad jag kommer ihåg så var jag ju inte missnöjd med min kropp då så jag kanske kommer till det stadiet att jag känner mig bekväm med min kropp igen. Det borde jag göra!
LOVE

Singing

Här kommer bilder från när jag uppträdde i skolan för ett tag sen, så nervöst men också så roligt var det!
Hade glömt att visa dem så nu kommer de i alla fall.

Fest

Heeeeeej
Har återhämtat mig lite från min dipp igår och pratat med mamma. Hon litar på mig och nu är det bara att ta nya tag och fortsätta kämpa. Antar att kroppen reagerar lite olika från vecka till vecka. Jag är ju trots allt snart i mål, det är bara den sista lilla slutspurten så jag får inte glömma det och ge upp.

Idag har jag spenderat hela förmiddagen i sängen. Vet inte när jag senast gjorde det eftersom det ger mig en otrolig ångest. Men jag var som sagt på 18 årsparty igår kväll och sedan drog vi ut och dansade. Kom inte hem för äns framåt tre och då blev det lite nattmat innan sängen kallade så det kanske är lite förståeligt att man är trött idag. Dessutom dansade vi en hel del så jag känner mig verkligen värd att få sova hela dagen idag.
Gick upp vid 9 för frukost men la mig direkt i sängen efter det och somnade om. Sedan blev jag väckt för Näringsdryckerna och ni ligger jag här igen och snart är det väll dags för lunchpaus, haha mat hela tiden men så är det när man ska upp i vikt för nu ska jag fan upp de där sista kilona så att jag kan få börja leva fullt ut!

I alla fall så hade vi grymt roligt igår. Började med lite för hos R medan vi gjorde i ordning oss. Sedan bar det iväg hem till S där det bjöds på buffé och trevligt sällskap. Vi åt, skrattade och dansade tills det till slut var dags att bege sig till tegel. En av de roligaste utekvällarna jag har haft kan jag säga och R kom in på fake leg! Kan också säga att jag inte drack en enda droppe, pallade inte må skit idag, och det var ändå sjukt kul. Man kan ha kul utan att bli full hahaha

Nu ska jag sova lite mer! Puss på er

Jag, Marre och Rebecca innan

FANFANFAN

Var och vägde mig imorse. Jag hade tydligen gått ner. Hur fan är det ens möjligt?? Orkar verkligen inte med det här. Jag har inte tid med viktnergångar.
Men det värsta är nog besvikelsen, främst från mamma. Hon börjar direkt anklaga mig för att ha fuskat med maten eller rört på mig extra mycket. Blir så ledsen på henne, att hon inte har förstått att jag har slutat med sådana dumheter. Hon ser ju att jag sköter mig men ändå kommer misstänksamheten.
Jag vill inte längre. Trodde faktiskt att jag kanske skulle vara i mål till och med. Som jag har kämpat. Istället får man ett bakslag och anorexin skrattar mig hånfullt i ansiktet. Just nu vill jag lägga mig raklång i sängen och bara dö. Jag orkar inte längre. Varför kan inte mitt kämpande ge resultat? varför kan jag aldrig vara i mål någon gång? Jag vill inte längre. Jag orkar inte. Låt mig bli fri.

Studentfirande

Dagen har bestått av en massa studentfirande. Eftersom jag har gått om ett år så tog ju alla mina vänner studenten i år.
Först åkte jag flak med en massa kompisar. Trots att det spöregnade så var det sjukt kul, blev så taggad på min egen student nästa år.
Nerdränkt i öl och kall som en isbit begav jag mig hemåt. Tog ett varmt bad och sedan var det dags att åka iväg på mottagningar. Hela kvällen har jag flängt runt på en massa olika mottagningar. Det har bjudits på god buffemat samt trevligt sällskap, mycket värd kväll!

Visst känns det lite jobbigt att alla 93:or tar studenten i år utom jag. Man känner sig ju lite smått dålig. Men så är läget och det är bara att acceptera. Dessutom har jag världens bästa klass nu, och jag tror inte jag skulle kunna ha en bättre student med en annan klass.

Nu ska jag sova för imorn väntar en låååång dag. LOVE

Bästa Fresha tog studenten!

En dag på stan

Hello!
Fick en riktigt mysig eftermiddag/kväll på stan igår. Vid tre mötte jag mammi och vi gick direkt och fikade. Åt chokladboll och drack chailatte, godaste! Sedan gick vi in i x antal affärer för att hitta en klänning åt mig till lördag. Till sist hitta jag faktiskt en som var fin, inte 100 procent, men fin. Men just när jag skulle köpa den kom mamma på att jag hade en liknande hemma, en som jag aldrig använt men köpte för ett tag sen. När jag kom hem letade jag överallt efter den och det visade sig att jag inte ens hade packat upp den ur påsen. Haha, men nu har jag i alla fall en jättesnygg klänning att ha på mig!
Hittade även 2 superfina tröjor på urban outfitters. Nu måste jag bara hitta ett par jeansshorts jag kan ha dem till, har vuxit ur alla jag har..
Efter shoppingen ringde vi lillebror som satt hemma ensam och bad han komma in till stan för att äta middag med oss. Vi gick till Vapiano och jag åt pasta med världens godaste kryddiga tomatsås.
Vi satt där en bra stund och hade allmänt trevligt för att sedan ta tåget hemåt.
Det var min torsdag!
Ful bild på fikat
Den ena tröjan jag köpte
Mammi och Edde på Vapiano
.
Idag är en ny dag. Har inga lektioner på förmiddagen och klockan ett ska jag åka studentflak, så ingen skola för mig idag. Kan väll inte säga att jag är så himla taggad på att åka flak med tanke på att det spöregnar ute men det ska väll bli kul ändå.
Ha en finfin dag!
LOVE

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0