Mora

Hej finisar! Tänkte mest kika in och säga att jag nu sitter i bilen påväg mot MORA!!!!! Vi kommer att ha det så himla bra hoppas jag och jag ska försöka blogga från pappa ipad,som jag har med mig, så mycket jag kan. Är typ första gången jag är ifrån min famillj en så lång tid, 3 veckor, så kommer nog sakna dom lite men det kommer nog gå bra. Om ni har några förslag på saker jag kan skriva om, typ olika ämnen, kan vara allt från hur min sjukdomshistoria har sett ut till vad mina intressen är. Fråga på!


Kommentarer
L

Hej!
sv: tack så mycket för din kommentar, du verkar så himla trevlig, en toppen tjej.
det klart du vill komma tillbaka till träningen, får träna för det är kul och för att må bra hör ju till livet.
När jag kände mig redo så gick jag till läkaren och bad att han skulle ta prover m.m och se att min kropp mådde bra och för att jag sedan skulle få ett läkarintyg på att jag får börja träna för att bygga upp muskelstyrkan.
Detta gjordes och jag fick ett intyg på att det var ok!
nästan steg var att kontakta gymet och få hjälp av en där (vi känner ägaren och han hjälper mig)
Han gjorde en slags kroppsmätning på vikt och muskler, något jag dock inte fått sätt ännu och sen lade han upp ett träningsprogram till mig och gav mig lite tips för maten o.s.v och sen skulle jag komma tillbaka till han för att göra ny mätning och se så allt har gått uppåt och är bra så jag inte gör misstaget och bryter ner kroppen igen.
jag har tränat i 2 veckor så om 2 veckor blir första checken!

jag förstår din rädsla om att du ska få det som ett tvång igen och att dumma tankar ska sätta igång och så är allt skit igång igen och det är sunt och normalt att du tänker så, jag kan säga att jag var livrädd. Jag var livrädd bara att kliva in i gymet och visste inte hur jag skulle reagera när jag ställde mig på en crosswalker och klädde om till träningskläder men jag var tvungen och prova om jag var redo och det var jag. Inga tankar som press eller tvång kom och sedan var de väldigt skönt att jag var så väl omhändertagen, jag vet att gymet och att mamma har koll på mig och det känns skönt så skulle de utan att jag är medveten om det gå lite fel så kommer de sätta stopp för det.
Men jag tror det handlar om att testa och att absolut be om hjälp så du känner dig trygg när du tränar.
och sedan kanske undvika i början det du mest hade som tvång eller gick igång på.
Du kommer känna om du är redo eller inte.
Det kanske är bra att börja i någon grupp, gruppträning på gym el något om du tkr det är kul.
Själv går jag bara på gym med fokus på styrka för at bygga upp den, kommer senare gå på pass med men jag fokuserar inte på konditionen nu.
jag undviker löpbandet för det vet jag var min akilleshäl, jag hade så svårt att kliva av löpbandet, blev aldrig nöjd och bara höjde och höjde farten och såg hur kalorierna tickade iväg, men jag tyckte alltid det var för långsamt så jag har inte ställt mig på ett löpband och det kommer nog dröja länge innan jag gör det, samma med att jogga utomhus, de triggar mig och jag gör det inte ännu, för jag är inte redo för det.
Att ha et schema att gå efter är super, jag vet vad jag ska göra och när jag gjorde det så är jag nöjd.
Om du känner glädje och mår bra och du känner dig nöjd när du är klar, ja då är du redo för att träna.

Förlåt för ett superlångt svar, men är väldigt intresserad av detta, hur psyket spelar in.
kram och ha de toppen i mora

2012-06-24 @ 22:54:42
URL: http://bestigaberg.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0