I choose life

sv: Ja det ska bli riktigt skönt att få hjälp. Jag vet dock inte om jag kommer acceptera vilken typ av hjälp som helst. Men jag förstår samtidigt att ska man bli frisk så duger det inte att bara kämpa 70%. Fast det jag mest vill ha ut av scä än så länge är bara att få prata med dem. Så att jag kan få tips kring hur jag ska hantera vissa situationer och vad som är rätt och fel. De är så många frågor som dyker upp i mitt huvud varje dag. Som när jag blir frisk - om jag då t.ex. kan äta en glass med en kompis, fast jag redan har ätit en hemma. Sånna där spontana saker... Hur ska man tackla dem? Jag vet ju egentligen svaret, men behöver ändå diskutera det.

Jag skulle jättegärna vilja träffa dej :) Nu är det ju snart sommarlov så kan typ när som helst. På söndag kanske? Kram!

sv: Det är nog den där känslan att man offrar något som gör det så svårt att försöka bli frisk. Fast egentligen spelar det väll ingen roll antar jag. För man kommer aldrig att bli nöjd i sitt sjuka liv, så då kan man ju lika gärna kämpa för ett friskt liv, och ha alla chanser i världen till att bli lycklig.

Vad roligt :) Hoppas du kan på söndag, kramis!