jag är livrädd för att leva, jag är dödsrädd för att dö

Hejhejhallåhallå
Måste börja med att tacka för fina stöttande ord, älskar när ni kommenterar!
Idag har varit en ganska tuff dag. Gick inte alls bra på engelska nationella, efter ett tag stängde jag ihop häftet och gav upp, inte bra. Känner mig så otroligt dålig. Jag är verkligen inte bra på någonting, har kommit efter så mycket i skolan nu i och med behandlingen oxå. Känns som alla mina vänner lyckas med allt och har det så himla bra medan jag bara står på samma ställe och trampar. När ska det bli min tur att lyckas? När ska jag få något för allt kämpande?
Sen att jag har  kännt mig som världens största levande varelse hela dagen. Orkar inte med detta längre. Det enda jag tänker på är licksom hur stor jag är och hur stor andra måste tycka att jag är. Och äcklig. Blir så otroligt jobbigt när man inte kan koncentrera sig på andra saker, när detta tar upp varje vaken sekund. När ska tankarna försvinna egentligen? Är desperat, behöver hjälp!
Idag har varit en sådan dag då jag tänkt mycket på vad jag hade kunnat gjort om jag aldrig blivit sjuk. Jag vet att det är dumt att tänka så men kan inte riktigt låta bli. Jag hade tagit studenten i år. Och jag hade säkert gått ut med ganska höga poäng. Istället är jag kvar i skolan och det går skit eftersom jag har missat såpass mycket, både i och med att jag har varit inlagd men också i och med att jag inte har orkat så mycket som jag gjorde när jag var frisk.
En annan sak jag skulle gjort är att dansa. Innan jag blev sjuk dansade jag väldigt mycket och hade precis tänkt att börja satsa. Jag utvecklades väldigt mycket och älskade det. Men istället har jag nu haft ett uppehåll i ett och ett halvt år och därmed utvecklats noll.
Är inte meningen att jag ska sitta och tycka synd om mig själv för jag har egentligen bara mig själv att skylla. Det är jag som har gjort att jag inte fått göra alla dessa grejer jag drömt om. Men vill egentligen bara säga att jag hatar denna skitsjukdom!
Nu blev det ett sånt hära deppinlägg igen men det får ni stå ut med, PUSS
Som ett lite mer positivt avslut på detta deppiga inlägg bjuder jag på en bild på jag idag. Jag testade att locka mitt korta hår och blev faktiskt ganska nöjd nu när lockarna gått ur mer under dagen, eller vad tycker ni?


Kommentarer
Anonym

DET BLIR BÄTTRE! <3

2012-05-10 @ 08:38:31
URL: http://brunnbergjohanna.spotlife.se
sofia

Känner igen mig väldigt mycket i dina tankar, men vet du? Det blir bättre! Du kämpar på fruktansvärt bra, och tids nog kommer du gå ut skolan. Tids nog kommer du kanske kunna ta upp dansen igen.

Du har inte dig själv att skylla - du valde inte att bli sjuk och det är inte ditt fel.



Fruktansvärt vacker är du också sötan!

KRAM!

2012-05-10 @ 19:00:35
URL: http://coconat.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0