Min onsdag

Helt slut. Orkar nog inte prata om det, men fick en panikattack när jag kom hem som resulterade i en massa gråt och hat mot mig själv. Just nu vill jag inte gå utanför mitt rum, vill bara ligga här tills jag dör typ känns det som, men ska försöka ta mig samman.
 
Innan incidenten var dagen faktiskt väldigt bra och jag har mått super hela dagen. Lunchen med min bahandlare var verkligen urtrevlig, vilket man kanske inte kunde tro. Men vi hade det riktigt mysigt och pratade på om allt möjligt tills jag var tvungen att gå. Och det handlade inte om behandlingsrelaterade saker utan det var mest prat om annat roligt. Hon är verkligen en sådan underbar människa.
Lunchen var också meningen som ett litet test för mig att vistas i stressig miljö och själv lägga upp en, som jag tyckte, var en normalportion. Just buffémat har jag lite svårt för eftersom det finns så mycket och välja bland och, som sagt, att det är en stressig situation med människor som trängs, så lite nervös var jag innan. Men det gick faktiskt riktigt bra. Innan hade jag tänkt att jag aldrig skulle lägga upp en normalportion för vad jag minns det från Capio var en normalportion för dem gigantisk. Men när jag hade tagit så sa min behandlare att min tallrik såg perfekt ut, inte för mycket och inte för lite, kanske lite lite i underkant men inte så att jag borde ta mer. Gud vad glad jag blev då. Fick mig en liten funderare att det kanske var min syn på vad en normalportion är på Capio som var fel. Att det kanske inte alls var gigantiska portioner utan att det bara var jag som tyckte det då. För nu såg portionen helt lagom ut och jag åt och blev lagom mätt. Riktigt skön känsla var det att inse att jag inte längre har så sned syn på mat och mängder.
 
Efter lunchen åkte jag tillbaka till skolan och hade balett vilket också gick extra bra idag. Ingen aning om var det var men jag kände mig så närvarande och fick en massa beröm av läraren. Efter hade jag ett litet prat med henne om att jag varit borta från skolan mycket och varför och hon förstod allt och gav mig massa pepp. Kände mig lycklig när jag lämnade danssalen.
 
Ska försöka ta med mig de där lyckokänslorna och vända min lilla dipp som jag har just nu. Det har ju faktiskt varit en bra dag och det börjar gå uppåt för mig, varför ska jag då må dåligt? Men, som sagt, mitt mående är inte riktigt att lita på och det går upp och ner som en berg och dal bana, vilket är extremt jobbigt. Men jag jobbar på det, det kommer bli bättre. Love 


Kommentarer
L

kramar <3
ala människor har både bra o dåliga dagar, that's life. då uppskattar man de bra ännu mer!
ta hand om dig och acceptera att man inte alltid är på topp!

2012-10-04 @ 08:02:27
URL: http://bestigaberg.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0