Blir så chockad

Tänk vad en liten kommentar kan göra en glad. Tack söta Hanna, du som kommenterade. Ni är för fina.
 
Sitter för tillfället och knåpar lite på mitt projektarbete. Går inte så värst bra, har ingen aning om vad jag ska göra egentligen och har lite små panik över det. Men men det löser väll sig får man hoppas på. Måste verkligen anstränga mig för att hänga med i alla ämnena nu i början så att det inte blir så jobbig senare. Vet inte varför jag har så svårt för koncentration och diciplin nu för tiden, har alltid varit den flitiga förut, men helt plötsligt är det liksom ett projekt för mig att hänga med i skolan. Det är egentligen inte att jag är lat utan det är bara svårt för mig att få arbetsro. Hatar det, hoppas det blir bättre snart. 
 
Måste berätta om en hemsk sak jag såg här om dagen när jag satt på tåget in mot stan. Några rader ifrån mig satt det två tjejer och pratade högt. Först tänkte jag bara på att de pratade väldigt högt men sedan började jag lyssna på vad de sa. Nu kommer vi till det hemska. De två tjejerna satt och pratade med varandra om hur de gjorde för att slippa maten hemma och om hur lätt det var att lura föräldrarna att tro att de hade ätit när de i själva verkat svalt sig själva. Och de värsta av allt var att de satt och peppade varandra. Diskussionen gick ungefär såhär:
- Idag har jag inte ätit NÅGONTING!
- Fan va bra, typ inte jag heller. Tog lunch när mamma såg men sen slängde jag den på mitt rum så hon trodde att jag hade ätit.
- Så brukar jag också göra, skitbra! 
Osv. osv. Det var hemsk att sitta och lyssna på hur dessa tjejer strävade efter att missa så många måltider som möjligt och dessutom satt och peppade varandra till att bete sig så sjukt. Jag hade så gärna velat gå fram till dom och säga hur dumma de var som höll på sådär, säga att de kommer ångra allt när de till slut är fast i skiten. När de sitter där påkomna med en ätstörning, då är det inte så jävla roligt längre. Men jag var så chockad av hela situationen att jag inte kom på något att säga. Såklart ångrar jag mig sjukt mycket att jag inte konfronterade dom, dumt av mig. 
Kommer ju själv ihåg när allt kretsade kring hur jag skulle få mamma att tro att jag hade redan hade ätit, all vaken stund spenderades med att tänka ut planer på hur jag skulle komma undan vid nästa måltid. Satt i och för sig aldrig och pratade högt om det men ändå känner jag igen de där två tjejernas tankemönster helt. Är så glad att jag inte är där idag, var väldigt länge sedan jag lurade någon att jag hade ätit fast jag inte hade det. Men jag kan inte sluta tänka på tjejerna på tåget, vilket helvete de kommer gå igenom. Så hemskt också att man inte reagerar när ens kompis pratar så.
Eller vad tycker ni? Ska detta verkligen accepteras? Inte så konstigt i så fall att många tjejer lider av ätstörningar idag då detta förekommer bland kompisgäng. 
 
Nä usch, ska försöka släppa det nu. Ikväll ska jag ta det riktigt lungt hade jag tänkt. Lite läskigt hur min kropp reagerade i nattas så ska försöka ta hand om den nu. Massa choklad till kvällsfika och tidig sänggång så ska den nog må lite bättre.
 
Ha en mysig måndagskväll nu allihopa<3




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0