Mer liv, mindre ätstörning

Sitter i soffan och väntar på att maten ska bli klar i ugnen, hemmagjord pizza, mums! 
 
Som ni kanske märkt så har jag inte skrivit så mycket om anorexin på den senaste tiden, som ju faktiskt var anledningen i och med skapandet av den här bloggen. Att få skriva av sig om ätstörningen som annars varit å hemlig för omvärlden. Det var ju därför jag skaffade bloggen från början. 
Men på senaste tiden har det blivit allt mindre anorexi och mat-tankar och mer livet. Och det beror inte på något annat än att jag tagit enorma steg ifrån den skiten. Den här sommaren har verkligen inneburit en enorm utveckling för mig och jag har börjat hitta mitt sätt att leva, den här gången utan ätstörning. Jag har stått emot prövningar men gång på gång bevisat för mig själv att jag vill välja det friska, jag väljer livet. Det är helt sjukt hur snabbt det har gått egentligen. Från att ha levt varje dag hand i hand med anorexin till att stundvis helt glömma bort att jag faktiskt är sjuk. 
Jag säger inte att jag är fri, att allt ätstörningsrelaterat är som bortblåst, för det är inte sant. Ännu sitter det kvar en liten jävul på axeln som försöker få mig att vända neråt igen, och det är för jävla jobbigt. Men jag har lärt mig att inte lyssna på den, och det är sant den blir svagare och svagare för var dag som går.
Jag skulle inte beskriva mig själv som sjuk längre, kalla mig naiv men jag känner mig inte som en person med anorexia längre. Dock finns mycket rester från anorexin kvar, den har satt sina spår. Jag får fortfarande panikattacker och tankarna om mig själv har aldrig varit lägre. Men trots dessa problem är jag idag glad på något sätt. Jag är glad för att mina "problem" inte längre handlar om maten. Hur mycket jag ska äta vid nästa måltid eller ha ångest över en lite större frukost. Jag är inte där längre, och det är så jävla skönt.
 
Kände att jag behövde ge en liten förklaring till varför jag har dragit mig lite ifrån ätstörningsbloggandet eftersom jag vet att många av er följer min blogg på grund av det. Men självklart kommer min kamp mot friheten vara prio ett i bloggen, bara kanske inte hela tiden. Jag hoppas ni stannar kvar ändå, för det skulle betyda allt.
 
Kärlek
Så sant


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0