Det viktiga med vikten

Tänkte ta upp det där jobbiga ämnet vikt. Och framför allt viktuppgång.
Jag vet att många av er där ute kämpar mot ett liv i frihet från anorexin men samtidigt inte kan tänka er att nå normalvikt. Jag var exakt där för bara några månader sedan. Jag kämpade med att lära mig att äta regelbundet och kämpade med tankarna som aldrig försvann, men jag kunde absolut inte acceptera en viktuppgång. Jag tänkte att jag ville ju bli frisk från tankarna, att vara smal kunde jag väll vara ändå? Och att gå upp i vikt skulle väll ändå inte lösa alla problem? Om jag ändå hade allt det jobbiga inom mig så kunde jag lika gärna vara underviktig, då var jag ju i alla fall inte helt värdelös.
Hela tiden sa behandlare efter behandlare till mig att "bara du går upp lite i vikt så kommer det mesta försvinna, det kommer inte vara lika jobbigt längre" men jag vägrade tro på det. Mina tankar och beteenden ändras väll inte bara av att jag går upp i vikt? 
Men en dag släppte jag på kontrollen. Jag tillät mig själv att lita på vad alla runt omkring mig sa och började gå upp i vikt ordentligt. Och det är det bästa beslutet jag gjort under hela min sjukdomstid. Det låter konstigt och jag vet att det är svårt att tro på men för varje kilo jag gått upp så har mer och mer ångest försvunnit. Jag har blivit av med tvång jag aldrig trodde jag skulle leva utan och tankarna i huvudet har blivit klarare. Jag vet inte när det hände men en dag försvann faktiskt den där skrikande rösten i huvudet, den som beordrade mig vad jag skulle och inte skulle göra. Och sen har det bara blivit bättre och bättre för varje kilo jag gått upp. 
Jag skulle ljuga om jag sa att allt var frid och fröjd nu, för det är det inte på långa vägar. Men det är långt mycket bättre än vad det var förut och det tar nästan emot att skriva men det som har hjälpt mig mest bort från sjukdomen är faktiskt viktuppgången. Tankarna har blivit så mycket klarare och ångesten kommer sällan på besök. Jag lever igen och allt tack vare att jag den dagen bestämde mig för att släppa på mig eviga kontroll.

Det jag vill säga med detta inlägg är alltså att det blir bättre. Våga lita på vad alla andra säger och ta dig till normalvikt, det finns inget som har hjälpt mig så mycket som just det. Jag kommer ihåg att jag tänkte "okej jag testar då" och sedan får jag väll gå ner i vikt igen om jag mår så himla dåligt av att vara normalviktig. Men jag ångrar mig inte en sekund. Visst känner jag mig oftast som världens fetaste levande varelse men det stör mig inte längre så mycket. Jag kommer ändå inte vara nöjd som underviktig så det är lika bra att ha en kropp som mår bra. Att känna sig smal känns inte längre så viktigt, ett liv i frihet är så mycket viktigare!

Så snälla, ni som kämpar och kämpar men aldrig vågar släppa taget, släpp! Ge det en chans i alla fall för du har inget att förlora!

Kommer knappt ihåg när denna bilds tog, ännu mindre vad jag kände. Det enda jag kommer ihåg var att jag styrdes av röster och en ständig ångest. Många kilo plus idag och ack så mycket friare och framför allt lyckligare.


Kommentarer
linnea

Kloka ord! Förebild tjejen, du är en förebild!

2012-06-19 @ 18:34:08
URL: http://linneahs.wordpress.com
Jen

Sjukt bra skrivet!

2012-06-19 @ 21:45:18
URL: http://thejenna.blogg.se
Matilda

Otroligt bra skrivet, verkligen!

2012-06-20 @ 07:38:02
URL: http://Jordgubbssaften.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0