Är bloggen verkligen bra för mig?

Vet inte hur jag ska göra med bloggen. Vet inte om den är bra för mig. Ibland känner jag att jag bara skriver för andras skull, för att hjälpa andra. Och ibland känner jag att jag tagit på mig rollen som "förebild" vilket jag verkligen inte kan vara. För sanningen är att jag är inte perfekt och jag mår också dåligt ofta. Kampen mot friheten är inte spikrak, den går upp och ner hela tiden. Det gör den för mig också.

 

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta men på något sätt känns bloggandet dumt för mig, och särskilt att läsa andras bloggar. Det håller kvar mig i det sjuka, som jag helst vill bort från helt. Pratade mycket med en vän om detta igår som fick mig att inse mycket. Det finns ett annat liv utanför som jag måste ta del av istället för på internet. Vet inte alls om det är bloggen som håller mig tillbaka men på något sätt känns det fel att skriva ut alla sina innersta känslor och tankar så här.

 

Har inte bestämt mig för om jag ska sluta helt eller bara byta inriktning på bloggen. Låta den vara mer lättsam och inte som min dagbok. Känns som jag sviker många nu men måste tänka på vad som känns bäst frö mig just nu. Låter det vara öppet så länge så hör jag av mig senare. Förlåt. 

 

Jag funderar också mycket på det där, hur bra bloggen och hela bloggvärlden egentligen är för en? Jag tycker om att skriva och det är skönt att ventilera känslor ibland, men det är också väldigt lätt att känna press från den. Skriva vettigt, skriva mycket, svara på kommentarer, kommentera andra bloggar, inte verka för glad, inte för ledsen, inte för konstig, inte för normal.... Haha, hur ska man vara för att folk ska förstå hur man är?! Och det är väl det som är jobbigt ibland, att man försöker visa upp någon bild av sig själv för andra, när man egentligen bara borde känna efter och själv komma underfund med vem man är och vad man vill här i livet... Och sen den eviga jämförelsen med andra... Men jag har iaf tänkt att jag ska låta bli att blogga varje dag. För då blir det lätt att man bloggar för andras skull (känner jag). Och att jag försöker skriva sånt som jag känner att jag får ut något av att skriva - som att ventilera tankar eller skriva ner insikter eller något som gör mig glad osv, så det blir för min skull helt enkelt :) och så försöker jag rensa bort de bloggar som tar mer av mig än de ger mig!

Och du, klart det är tråkigt om du bloggar mindre - men hey! Egentligen är det nog så att vi alla skulle behöva vakna upp och inse att det finns en värld utanför bloggosfären också!

Kram sötis

Jag förstår dig precis!
Jag tog ju en bloggpaus i ett år innan jag kom tillbaka, och just nu känner jag mig inte alls som någon förebild. Jag förstår precis vad du säger när du säger att vägen inte är spikrak, för det är det inte. Just nu har jag hamnat i någon dipp, jag mår inte direkt sämre, men stress har fått det svårare att äta, fast jag har inte direkt märkt av det. Är extremt känslig för stress och kan ibland tappa i vikt bara för att jag har stressat. Men nu är det bara en vecka, sedan är det lov! :)
Kämpa på gumman, och gör som du själv känner är rätt..
Kram <3

Försök och få det till ett mellanting, jag tycker också det är en så otroligt svår balansgång. Jag skriver ut långt ifrån allt, men ändå väldigt mycket. Mitt enda råd, lyssna på dig själv. Alla andra kommer alltid ha så många viljor åt än så ibland tror jag det är bra och stoppa in öronproppar och göra sitt. Det man själv mår bäst av. Jag stängde ner min Facebook tex. Verkligen det bästa jag gjort på länge:)

Det är viktigt att du lyssnar till dig själv och vad som känns rätt. Men jag har en fråga, hur ser en matdag ungefär ut för dig nu? Vet att du haft det tufft så du kanske kommit helt ur balans med tänkte bara om du känner att du vill dela med dig. Jag har fått en annan inställning till mig själv och sjukdomen sen jag började läsa din blogg. Och det handlar just om att alla inte är perfekta. Man har dåliga dagar, det är okej. Svaghet är inget misslyckande, det är en styrka. Så att du har det tufft är okej, du behöver inte visa upp en bra fasad. Bloggen ska vara en ventil som är bra för dig där du kan skriva precis vad du känner, om det så är om mobiltelefoner eller vänner. Du måste utgå från dig själv, och inte förväntningarna. Lättare sagt än gjort, men sanning! Ta hand om dig. Och lova att vara försiktig nu om du tappar lite. Blir orolig för hur mkt du tappat egentligen, vet hur lömsk sjukdomen är. Så tillåt dig att vila och äta nu. Varma kramar

DET ÄR DU som ska må bra<3 jag älskar dig vännen.

Försök att inte tänka på oss så mycket, även om jag förstår att det är svårt. Men det viktigaste är att du gör det som känns bäst för dig.