Börja blogga igen?

Funderar på att börja blogga igen, eller aa har funderat länge men nog bestämt mig nu. Har så mycket i mig som måste ut och helt ärligt saknar jag bloggen och peppande kommentarer man fick. Dock kommer det vara en viss ändrad riktning på bloggen den här gången. Men jag hoppas ni som hittat hit igen vill stanna!

Onsdag 24/10

Vet att jag varit väldigt frånvarande den sista tiden. Men faktum är det varit ganska skönt att vara ifrån bloggen. Får se hur det blir i framtiden, men just nu behåller jag bloggandet. 
 
Idag har varit en riktigt bra dag. Höll i danslektionen på gympan och det gick mycket bra. Fick solklart MVG, wihoo! Och så lämnade jag in idrottsuppsatsen också så om han gillar den blir det ett MVG för mig i betyg. Känns ju riktigt bra, men det tycker jag att jag är värd haha. Sedan fortsatte dagen med lite extra positiv energi på grund av det. Vi hade ett genrep inför samlingen på fredag, med kläder och allt. Även det gick riktigt bra, nu sitter verkligen alla sånger och danser och det är äntligen rent och synkat. På eftermiddagen var jag på Capio och hade samtal med A och sen åkte jag hem och lagade keso lax till middag. Världens godaste och enklaste maträtt. Bara att ta laxfiléer och hälla lite (läs mycket) keso över och sen in i ugnen i si sådär 20 min. Prova!
 
Ikväll borde jag plugga men skjuter såklart på det, inte bra, men huvudsaken är att jag bestämmer mig. OM jag ska plugga eller inte, för det värsta är att gå runt och må dåligt över att man inte gör det man borde göra. Haha flummigt men så ÄR det. Sitter i alla fall och fösöker hitta en låt jag ska ha med mig på sången men hittar ingen jag känner mig nöjd med. Får fortsätta leta. Puss och hej

Ny inriktning

Här var det dött. Men det har känts bra att ta några dagars betänketid och i och med det har jag börjat inse at jag nog tagit rätt beslut. Jag kommer aldrig bli frisk om jag har en "anorexi-blogg" och helt ärligt mår jag bättre utan den. Jag kan fokusera på annat och ta del av det riktiga livet. Men jag mår bra av att blogga då och då så än så länge kommer jag att behålla bloggen. Men jag kommer inte att berätta så mycket om min kamp mot friheten utan detta kommer till en början att bara vara en helt vanlig blogg. Ett ställe för mig att sammanfatta dagen på, genom bilder och lite text sådär. Jag räknar med att tappa endel läsare men just nu känns det värt det på något sätt. Och till er som stannar kvar, trots att jag inte kommer att skriva så djupt om mina känslor och om min behandling, vill jag hälsa att jag blir otroligt glad för jag kommer fortsätta blogga här och det skulle vara kul om man hade några som läser det man skriver. 
 
En sista gång kommer jag nu svara på frågan om hur jag mår nu, om jag har tappat mycket i kampen mot anorexin, både i vikt och psykiskt. Ja, jag hade en dipp, men den varade inte länge. Jag har inte tappat markant i vikt och jag känner att jag är på banan igen. Så nu vet ni det, jag mår bra. 
 
Puss på er!
 

Är bloggen verkligen bra för mig?

Vet inte hur jag ska göra med bloggen. Vet inte om den är bra för mig. Ibland känner jag att jag bara skriver för andras skull, för att hjälpa andra. Och ibland känner jag att jag tagit på mig rollen som "förebild" vilket jag verkligen inte kan vara. För sanningen är att jag är inte perfekt och jag mår också dåligt ofta. Kampen mot friheten är inte spikrak, den går upp och ner hela tiden. Det gör den för mig också.
 
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta men på något sätt känns bloggandet dumt för mig, och särskilt att läsa andras bloggar. Det håller kvar mig i det sjuka, som jag helst vill bort från helt. Pratade mycket med en vän om detta igår som fick mig att inse mycket. Det finns ett annat liv utanför som jag måste ta del av istället för på internet. Vet inte alls om det är bloggen som håller mig tillbaka men på något sätt känns det fel att skriva ut alla sina innersta känslor och tankar så här.
 
Har inte bestämt mig för om jag ska sluta helt eller bara byta inriktning på bloggen. Låta den vara mer lättsam och inte som min dagbok. Känns som jag sviker många nu men måste tänka på vad som känns bäst frö mig just nu. Låter det vara öppet så länge så hör jag av mig senare. Förlåt. 
 

Taconight

Äter tacos med familjen i väntan på att mina vänner ska komma. Hade tänkt dra ut men nu lutar det istället åt hemmakväll eller nåt annat trevligt, lär bli mysigt i alla fall.

Dagen har varit seg så nu vill jag att det ska hända något!

Regnet det bara öser ner

Vaknade tidigt av mig själv idag, har inte hänt på jättelänge, så skönt. Måste ju betyda att man är utvilad.

Annars har det inte hänt mycket idag. Varit på centrum en snabbis med syskonen för att leta presenter till mamma som fyller år på tisdag. Och nu ska jag äta lunch och sedan öva min danslektion på mamma och Edvard. En riktigt jobbig sak som har hänt är att jag sträckte mig i rumpan på dansen i torsdags så jag är stel som en pinne just nu och kan knappt dansa. Kan man ha mer otur? Jag som ska hålla lektionen på onsdag. Det MÅSTE gå över tills dess!

Ben&Jerrys

En riktig myskväll för mig själv. PH och en burk B&J. Kan inte bli mycket bättre, precis vad jag behöver. Blir tidig sänggång idag också, för imorn ska jag vara pigg och utvilad, det har jag bestämt. Hoppas er kväll blir lika mysig! Love

Nya favorit smaken

Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys

Hur känner ni? Är fredag något positivt för er. För mig känns det välbehövligt, men samtidigt ångestfyllt när jag inte har något särskilt planerat. Skönt på ett sätt men jobbigt då jag vet att jag kommer bli fast med mig själv och mina tankar. Men ett ypperligt tillfälle att öva på det, kanske?
Tjatja!
 
Precis kommit hem från skolan, lång dag idag. Handledartid, sånglektion, engelska, och så en jävla massa rep mellan det. Det är kul men börjar bli lite trött på det nu. Men på fredag m en vecka är samlingen då vi ska visa upp allt vi repat på och sen är det över. Men jag ska inte klaga, jag gillar att repa. Särskilt när man kommer framåt och man ser att detta verkligen kan bli bra. 
 
Har annars kännt mig trött och allmänt seg idag. Gårdagen var tuff och det sätter sina spår. Jag kan erkänna att jag har haft en svacka men jag håller på att försöka ta mig upp ur den just nu, och det tar kanske mer energi än vad man tror. Så idag har jag verkligen behövt anstränga mig för att vara närvarande, ville helst bara hem och lägga mig i sängen, slippa fokusera. Men sådana dagar har man och man får bara göra det bästa av de helt enkelt.
 
På vägen hem köpte jag med mig en red bull i hopp om att få lite energi, men den smakade för jävligt så den hamna snabbt i soptunnan. Fattar inte ens varför jag köpte den, har aldrig varit ett stort fan av energidrycker, nä usch! Så den fick ersättas av älskade PepsiMax som jag nu sitter och sörplar medan jag skriver. I och för sig behöver jag inte bli pigg nu. Har planerat en hemmakväll framför tv:n ikväll med familjen, och det behöver man väll inte värst mycket energi till. Känns i alla fall mycket välbehövligt med en kväll i min ensamhet just nu, behöver styra upp lite saker så att huvudet hänger med allt som händer just nu, om ni förstår vad jag menar. Nä gud vad jag ordbajsar känner jag. Måste vara ytterst ointressant för er att höra på. Så nu ska jag sluta och istället återgå till att läsa bloggar och dricka PepsiMax. 
 
PUSS på er 

Just nu

Perfekt avslut på en stressig och händelserik dag. Gott snacks och paradise hotel. Perfekt.

Tillbaka på ruta ett?

Nej det kan man inte riktigt säga att jag är. Men samtalet med min behandlare var tufft, det ÄR tufft just nu. Men det är långt ifrån så tufft det var i början på detta år. Och jag har en chans att vända det nu, innan det är för sent, innan jag är fast, och det ska jag. Kosta vad det kosta vill, nu kör vi!

Bild från när jag var och hälsade på Ellen.

Prov och intervju- check!

Sitter på tåget på väg hem. Både data provet och intervjun gick bra. Efter gick jag och mamma till en restaurang bredvid hennes jobb och åt lunch och pratade. Falafel med tzatziki och himmelsk god humus satt inte helt fel efter en hektisk förmiddag, mums!
Fick just reda på att vi skulle in till Moderna museet idag på lektionen. Och eftersom jag ska vara på Capio i eftermiddag så kommer jag inte hinna det. Känns lite surt att missa men så blir det ibland så jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Capio är trots allt ett måste. Vi hörs senare!

Min älskade mammi<3

Fullbokad dag

Uppe i ottan. För idag väntar en händelserik dag, mycket planerat. Först har jag prov i datakunskap som jag för övrigt är jättenervös för, tänk om jag klantar mig, vet ju att jag kan allt. Efter det ska jag ta tåget in till stan och träffa en tjej jag ska intervjua till mitt projektarbete på svt. Och eftersom min mamma jobbar där ska vi luncha efteråt. Sen tillbaka till skolan för en sista lektion innan jag tar bilen till Capio för samtal med psykologen. Och sist men inte minst så har jag dans ikväll, ragga. Äntligen, har längtat hela veckan!

Låter som en ganska fullspäckad dag, inte sant? Men jag gillart. LOVE

Åh dessa barer

Finns det något godare eller? Håller på att föräta mig på barer av alla olika slag. Skiter fullständigt i om vissa klassas som onyttiga eller mycket socker, det är gott punkt.

Vilka är era favoriter?

Hur det verkligen är

Många har frågat mig hur det går nu för tiden, hur jag mår, både privat och även på bloggen. Och jag förstår att många är oroliga för mig just nu med tanke på att vissa blogg inlägg varit lite deppiga på senaste tiden.
 
Det är svårt det där, hur man ska uppträda inför andra. Ska man visa hur det verkligen är hela tiden eller ska man hålla upp en fasad och vara glad hela tiden? Under hela min sjukdomsperiod har jag gjort just detta, låtsats som att det varit bättre än vad det egentligen är. Och det har jag inte gjort för att lura andra på något sätt utan det är mest som en reflex som jag tror många ätstörda har, man vill alltid att allt ska verka så bra och "tänk inte på mig, jag klara mig". Men det beteendet har inte precis hjälpt mig. Det har istället gjort att folk runtom mig upptäckt att jag var mer illa ute än vad de trodde jag var för sent. Så fungerar ätstörningen, man blir expert på att manipulera folk. Men jag är trött på att hålla uppe en yta som inte stämmer, så därför kommer jag vara ärlig. Jag vet att endel kan ha sett mig som en förebild och jag är jätte smickrad över det men samtidigt vill jag inte vara någon förebild. För jag är inte perfekt och min friskhets resa har varit långt ifrån "perfekt". Det har gått upp och ner hela tiden. Att bli frisk från en ätstörning är extremt svårt och kräver lång tid. Ibland har man nog för bråttom. Det innebär inte bara att äta, gå upp i vikt och sen fortsätta äta. Även om det löser mycket. 
 
Men nu då? Jo, jag tycker faktiskt att det är skillnad nu och jag skulle absolut inte säga att jag är på väg åt fel håll igen. Skillnaden nu är att jag har mer insikt och jag vet att jag egentligen inte har något val. Jag kan inte välja att bli sjukare och gå ner mig igen, det finns inte på kartan. För jag vet vad som kommer hända då, allt som kommer tas ifrån mig som jag sakta men säkert byggt upp det senaste halvåret, allt det vill jag INTE förlora för att bli kompis med anorexin igen, ALDRIG. Men sen ska jag inte ljuga, det HAR varit jobbigt den senaste tiden, saker som inte har med ätstörningen att göra har kommit upp och jag har mått ganska dåligt. Anorexin har sett sin chans att dra mig tillbaka och slitit och slitit i mig. Och jag ska inte säga att jag gett med mig för det har jag inte gjort, men det har varit svårt att stå emot. Jag kämpar som ett djur för att den inte ska vinna mig igen, men jag har stöd från familj och vänner som aldrig skulle tillåta mig att trilla dit igen. Och jag går på regelbundna samtal och vägningar vilket känns skönt just nu. Så ni behöver inte vara oroliga. Och förlåt, förlåt för att jag inte är så bra som ni kanske trodde. Jag blir också besviken på mig själv, jag SKA ju vara frisk nu. Jag har mått dåligt tillräckligt länge. Folk är trötta på mig. Men aa det här är min blogg och jag måste vara ärlig för att det här ska funka. Om ni blir triggade så ber jag er snälla att sluta läsa bloggen. 
 
Det är tufft just nu och än en gång ser jag inte något slut på detta helvete. Men jag får vara positiv och tänka tillbaka på veckorna efter sommaren, hur bra jag mådde då. Och det ger mig hopp om att jag kan bli helt frisk. 
 

Onsdag morgon

God morgon ni morgonpigga!
 
Pigg vill jag inte kalla mig själv men ska försöka att inte somna om och istället ta mig iväg till skolan för en idrottslektion. Har alltid lite små ångest inför idrotten eftersom jag har det med en annan klass där jag inte känner någon, men nu är det bara två gånger kvar för sen har jag läst klart den kursen! Mycket skönt. 
 
När jag kommer hem ska jag göra ett inlägg om hur jag mår just nu. Det är många som har frågat och är lite oroliga för mig så ska försöka klargöra lite om hur läget är. Så kika in senare om ni har lust. Så länge får ni ha en jättebra dag! Love
Gammal bild igen, jag vet. Men har bildbrist

Akleian

I kampen om ett liv i frihet

RSS 2.0