Onsdag 24/10
Vet att jag varit väldigt frånvarande den sista tiden. Men faktum är det varit ganska skönt att vara ifrån bloggen. Får se hur det blir i framtiden, men just nu behåller jag bloggandet.
Idag har varit en riktigt bra dag. Höll i danslektionen på gympan och det gick mycket bra. Fick solklart MVG, wihoo! Och så lämnade jag in idrottsuppsatsen också så om han gillar den blir det ett MVG för mig i betyg. Känns ju riktigt bra, men det tycker jag att jag är värd haha. Sedan fortsatte dagen med lite extra positiv energi på grund av det. Vi hade ett genrep inför samlingen på fredag, med kläder och allt. Även det gick riktigt bra, nu sitter verkligen alla sånger och danser och det är äntligen rent och synkat. På eftermiddagen var jag på Capio och hade samtal med A och sen åkte jag hem och lagade keso lax till middag. Världens godaste och enklaste maträtt. Bara att ta laxfiléer och hälla lite (läs mycket) keso över och sen in i ugnen i si sådär 20 min. Prova!
Ikväll borde jag plugga men skjuter såklart på det, inte bra, men huvudsaken är att jag bestämmer mig. OM jag ska plugga eller inte, för det värsta är att gå runt och må dåligt över att man inte gör det man borde göra. Haha flummigt men så ÄR det. Sitter i alla fall och fösöker hitta en låt jag ska ha med mig på sången men hittar ingen jag känner mig nöjd med. Får fortsätta leta. Puss och hej
Ny inriktning
Här var det dött. Men det har känts bra att ta några dagars betänketid och i och med det har jag börjat inse at jag nog tagit rätt beslut. Jag kommer aldrig bli frisk om jag har en "anorexi-blogg" och helt ärligt mår jag bättre utan den. Jag kan fokusera på annat och ta del av det riktiga livet. Men jag mår bra av att blogga då och då så än så länge kommer jag att behålla bloggen. Men jag kommer inte att berätta så mycket om min kamp mot friheten utan detta kommer till en början att bara vara en helt vanlig blogg. Ett ställe för mig att sammanfatta dagen på, genom bilder och lite text sådär. Jag räknar med att tappa endel läsare men just nu känns det värt det på något sätt. Och till er som stannar kvar, trots att jag inte kommer att skriva så djupt om mina känslor och om min behandling, vill jag hälsa att jag blir otroligt glad för jag kommer fortsätta blogga här och det skulle vara kul om man hade några som läser det man skriver.
En sista gång kommer jag nu svara på frågan om hur jag mår nu, om jag har tappat mycket i kampen mot anorexin, både i vikt och psykiskt. Ja, jag hade en dipp, men den varade inte länge. Jag har inte tappat markant i vikt och jag känner att jag är på banan igen. Så nu vet ni det, jag mår bra.
Puss på er!
Är bloggen verkligen bra för mig?
Vet inte hur jag ska göra med bloggen. Vet inte om den är bra för mig. Ibland känner jag att jag bara skriver för andras skull, för att hjälpa andra. Och ibland känner jag att jag tagit på mig rollen som "förebild" vilket jag verkligen inte kan vara. För sanningen är att jag är inte perfekt och jag mår också dåligt ofta. Kampen mot friheten är inte spikrak, den går upp och ner hela tiden. Det gör den för mig också.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta men på något sätt känns bloggandet dumt för mig, och särskilt att läsa andras bloggar. Det håller kvar mig i det sjuka, som jag helst vill bort från helt. Pratade mycket med en vän om detta igår som fick mig att inse mycket. Det finns ett annat liv utanför som jag måste ta del av istället för på internet. Vet inte alls om det är bloggen som håller mig tillbaka men på något sätt känns det fel att skriva ut alla sina innersta känslor och tankar så här.
Har inte bestämt mig för om jag ska sluta helt eller bara byta inriktning på bloggen. Låta den vara mer lättsam och inte som min dagbok. Känns som jag sviker många nu men måste tänka på vad som känns bäst frö mig just nu. Låter det vara öppet så länge så hör jag av mig senare. Förlåt.
Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys
Hur känner ni? Är fredag något positivt för er. För mig känns det välbehövligt, men samtidigt ångestfyllt när jag inte har något särskilt planerat. Skönt på ett sätt men jobbigt då jag vet att jag kommer bli fast med mig själv och mina tankar. Men ett ypperligt tillfälle att öva på det, kanske?
Tjatja!
Precis kommit hem från skolan, lång dag idag. Handledartid, sånglektion, engelska, och så en jävla massa rep mellan det. Det är kul men börjar bli lite trött på det nu. Men på fredag m en vecka är samlingen då vi ska visa upp allt vi repat på och sen är det över. Men jag ska inte klaga, jag gillar att repa. Särskilt när man kommer framåt och man ser att detta verkligen kan bli bra.
Har annars kännt mig trött och allmänt seg idag. Gårdagen var tuff och det sätter sina spår. Jag kan erkänna att jag har haft en svacka men jag håller på att försöka ta mig upp ur den just nu, och det tar kanske mer energi än vad man tror. Så idag har jag verkligen behövt anstränga mig för att vara närvarande, ville helst bara hem och lägga mig i sängen, slippa fokusera. Men sådana dagar har man och man får bara göra det bästa av de helt enkelt.
På vägen hem köpte jag med mig en red bull i hopp om att få lite energi, men den smakade för jävligt så den hamna snabbt i soptunnan. Fattar inte ens varför jag köpte den, har aldrig varit ett stort fan av energidrycker, nä usch! Så den fick ersättas av älskade PepsiMax som jag nu sitter och sörplar medan jag skriver. I och för sig behöver jag inte bli pigg nu. Har planerat en hemmakväll framför tv:n ikväll med familjen, och det behöver man väll inte värst mycket energi till. Känns i alla fall mycket välbehövligt med en kväll i min ensamhet just nu, behöver styra upp lite saker så att huvudet hänger med allt som händer just nu, om ni förstår vad jag menar. Nä gud vad jag ordbajsar känner jag. Måste vara ytterst ointressant för er att höra på. Så nu ska jag sluta och istället återgå till att läsa bloggar och dricka PepsiMax.
PUSS på er
Hur det verkligen är
Många har frågat mig hur det går nu för tiden, hur jag mår, både privat och även på bloggen. Och jag förstår att många är oroliga för mig just nu med tanke på att vissa blogg inlägg varit lite deppiga på senaste tiden.
Det är svårt det där, hur man ska uppträda inför andra. Ska man visa hur det verkligen är hela tiden eller ska man hålla upp en fasad och vara glad hela tiden? Under hela min sjukdomsperiod har jag gjort just detta, låtsats som att det varit bättre än vad det egentligen är. Och det har jag inte gjort för att lura andra på något sätt utan det är mest som en reflex som jag tror många ätstörda har, man vill alltid att allt ska verka så bra och "tänk inte på mig, jag klara mig". Men det beteendet har inte precis hjälpt mig. Det har istället gjort att folk runtom mig upptäckt att jag var mer illa ute än vad de trodde jag var för sent. Så fungerar ätstörningen, man blir expert på att manipulera folk. Men jag är trött på att hålla uppe en yta som inte stämmer, så därför kommer jag vara ärlig. Jag vet att endel kan ha sett mig som en förebild och jag är jätte smickrad över det men samtidigt vill jag inte vara någon förebild. För jag är inte perfekt och min friskhets resa har varit långt ifrån "perfekt". Det har gått upp och ner hela tiden. Att bli frisk från en ätstörning är extremt svårt och kräver lång tid. Ibland har man nog för bråttom. Det innebär inte bara att äta, gå upp i vikt och sen fortsätta äta. Även om det löser mycket.
Men nu då? Jo, jag tycker faktiskt att det är skillnad nu och jag skulle absolut inte säga att jag är på väg åt fel håll igen. Skillnaden nu är att jag har mer insikt och jag vet att jag egentligen inte har något val. Jag kan inte välja att bli sjukare och gå ner mig igen, det finns inte på kartan. För jag vet vad som kommer hända då, allt som kommer tas ifrån mig som jag sakta men säkert byggt upp det senaste halvåret, allt det vill jag INTE förlora för att bli kompis med anorexin igen, ALDRIG. Men sen ska jag inte ljuga, det HAR varit jobbigt den senaste tiden, saker som inte har med ätstörningen att göra har kommit upp och jag har mått ganska dåligt. Anorexin har sett sin chans att dra mig tillbaka och slitit och slitit i mig. Och jag ska inte säga att jag gett med mig för det har jag inte gjort, men det har varit svårt att stå emot. Jag kämpar som ett djur för att den inte ska vinna mig igen, men jag har stöd från familj och vänner som aldrig skulle tillåta mig att trilla dit igen. Och jag går på regelbundna samtal och vägningar vilket känns skönt just nu. Så ni behöver inte vara oroliga. Och förlåt, förlåt för att jag inte är så bra som ni kanske trodde. Jag blir också besviken på mig själv, jag SKA ju vara frisk nu. Jag har mått dåligt tillräckligt länge. Folk är trötta på mig. Men aa det här är min blogg och jag måste vara ärlig för att det här ska funka. Om ni blir triggade så ber jag er snälla att sluta läsa bloggen.
Det är tufft just nu och än en gång ser jag inte något slut på detta helvete. Men jag får vara positiv och tänka tillbaka på veckorna efter sommaren, hur bra jag mådde då. Och det ger mig hopp om att jag kan bli helt frisk.
Onsdag morgon
God morgon ni morgonpigga!
Pigg vill jag inte kalla mig själv men ska försöka att inte somna om och istället ta mig iväg till skolan för en idrottslektion. Har alltid lite små ångest inför idrotten eftersom jag har det med en annan klass där jag inte känner någon, men nu är det bara två gånger kvar för sen har jag läst klart den kursen! Mycket skönt.
När jag kommer hem ska jag göra ett inlägg om hur jag mår just nu. Det är många som har frågat och är lite oroliga för mig så ska försöka klargöra lite om hur läget är. Så kika in senare om ni har lust. Så länge får ni ha en jättebra dag! Love
Gammal bild igen, jag vet. Men har bildbrist
Svar på tal: En matdag
Lina skrev: Jag gillar verkligen din blogg! Du är så fin och skriver kloka saker :)
Äter du efter något slags matschema nu? Hur ser en typisk matdag ut för dig?
Äter du efter något slags matschema nu? Hur ser en typisk matdag ut för dig?
Svar: Tack för komplimangerna, vad glad jag blir! I princip kan man säga att jag äter efter ett matschema eftersom jag insett att jag själv mår bäst av att göra det. Men jag följer det inte slaviskt och ofta blir andra tider och mängder men i det stora hela blir det nog efter matschemat.
En typisk matdag för mig är väll när jag går i skolan, då blir det ofta samma. Det börjar med frukost hemma som varierar mycket, sedan lunch i skolan rätt tidigt, därför äter jag oftast inget på förmiddagen men det brukar jämna ut sig under dagen. När jag kommer hem äter jag mellanmål vilket varierar väldigt mycket beroende på vad jag är sugen på (har jag tränat äter jag mer), är ofta hungrig när jag kommer hem från skolan eftersom skolmaten inte är den bästa. På kvällen äter jag middag med någon i familjen och innan jag går och lägger mig blir det alltid ett kvällsmellis, förstår inte folk som kan gå och lägga sig utan att äta något innan, då blir man ju hungrig under natten. Eftersom jag äter väldigt regelbundet så känner jag oftast inget behov av att småäta mellan målen och jag är nästan aldrig sötsugen, men ibland kan det slinka ner en mörk chokladbit eller två. Och frukt äter jag alltid utöver.
Haha vad långt det blev! Men jag hoppas du fick svar på din fråga.
Hej gott folk!
Försov mig idag och missade datalektionen, inte bra. Eller jag vakna precis när den börja och jag orkade inte stressa så gick in och frånvaro anmälde mig. Känns alltid fel när det händer men får väll se det som ett tecken att min kropp behövder sömn och då ska man lyssna på den. Haha, eller nåt. Men den senaste veckan har det faktiskt blivit ovanligt mycket sömn, ändå är inte kroppen helt utvilad än. Konstigt.
Men snart ska jag gå iväg till skolan så jag inte missar den andra lektionen. En lång dag i skolan väntar och sedan ska jag hem till Saga för att fixa i ordning oss inför en fest vi ska på ikväll. Känner knappt snubben vi ska till, men det lär bli kul ändå.
Ha en fin da allesammans! Love
Ljuger vågen?
Greta frågade mig om muslin jag gjorde och ja den ska in i ugnen. Jag hade den inne i 15 minuter på 200 grader.
Hej gott folk!
Det är redan bäck mörkt ute och klockan är inte ens 7. Nu är verkligen hösten här, man kan nästan känna det i luften, så kyligt och friskt som det är. Jag brukar tycka hösten är mysig, dels för att det blir mörkare och man får lov att sitta inne och mysa med en kopp det och dels för att det närmar sig jul mer och mer. Men nu för tiden ger tyvärr hösten mig gamla minnen som jag inte vill ha upp. Men den här hösten ska bli annorlunda, det har jag bestämt.
Var ju på Capio idag och träffade A för samtal och vägning. Utan att säga för mycket så går det inte riktigt som det ska nu. Eller det går väll inte dåligt precis men min kropp har verkligen kommit igång om man säger så. Förbränningen är på högfart och vad jag än äter verkar det som min kropp helst gör av med på en gång. Det är ju inte så att jag äter extremt mycket men mer än vad jag ätit tidigare och gått UPP i vikt. Ännu en gång fick man bevisat för sig hur mycket mat en kropp behöver för att ens hålla vikten. Så det blev mycket prat om det idag, hur jag ska ändra om lite i min kost och så. Kommer vara tvungen att föra matdagbok till nästa gång, vilket inte uppskattas så mycket men är ett måste. Tro inte att detta betyder att jag är påväg neråt nu, det är mer att kroppen kommit igång med förbränningen och så. Jag är en ganska aktiv människa så då krävs det mer energi in. Men det ska nog vända till nästa gång hoppas vi, vill ju bara stabilisera vikten nu, trodde att jag hade gjort det men kroppen är lurig.
Nu har pappa massa gäster hemma så jag får hålla mig instängd på rummet, haha. Tur att jag har dans lite senare att åka till i alla fall. Men lär ju bli jättestelt när jag ska gå till köket och hämta mellanmål efter dansen där de sitter och pratar, haha fokskygg jag låter. Men jag verkligen hatar att hälsa på folk, bara stelt och tråkigt haha.
Onsdag idag
Hej fina! Har kommit hem från skolan för ett tag sen och precis ätit mellanmål som var extra gott idag efter mycket dans, kvarg med hallon och mandlar (standard), mums! Egentligen borde jag repa mer dans men lite rast måste man väll få ha?
Mellismums!
Känns som jag lever lite i en dvala just nu och tror det beror mycket på att jag inte riktigt har något att se fram emot. Jag är en sån människa som lever väldigt mycket för framtiden. Jag kan aldrig bara leva här och nu utan ser alltid framåt. Och nu, när jag inte ser något roligt som ska ske framåt, så mår jag nästan dåligt. Känner att mitt liv är tråkigt och innehållslöst. Men det behöver det ju inte alls vara egentligen, bara jag som får mig själv att tycka det. Därmed ligger inte heller bloggningen på topp, har typ inget att skriva om. Jag lever, men inte mer än så. Nä nu låter jag jättedeppig men ni fattar? Mår väll inte så dåligt att jag vill dö men jag kunde mått bättre om ni förstår mig. Känns lite som livet bara flyger förbi och jag står och tittar på. Försöker att hänga med livet men jag kan inte riktigt bryta mig loss.
Nä, nu blev detta inlägg deppigt som vanligt, fast det inte alls var meningen till det. Men när jag börjar skriva trasslar jag in mig så värst och efter vet jag knappt vad jag har skrivit. Så jag hoppas det är läsbart. Nu ska jag försöka repa lite dans. Koncentrationen är inte den bästa här hemma. Ville egentligen stanna i danssalen efter baletten men det kom en tjej som skulle träna där så jag fick åka hem. Men det ska nog gå bra, har inte jättemycket kvar nu. PUSS
Vi lever i ett ätstört samhälle
Go kväll!
Hade det så mysigt med My idag och vi hann med rätt mycket på min håltimma. Hade saknat den flickan sjukt mycket och det är alltid lika kul och skönt att träffa henne. Vi pratade även om att jag och Saga kanske ska komma och hälsa på henne i Linköping där hon pluggar snart, hoppas verkligen det blir av. Sen skjutsade hon tillbaka mig till skolan och jag hade en lång teaterlektion som faktiskt gick väldigt bra idag, min grupp börjar komma framåt i vårt arbete.
När jag kom hem hade jag ett stor bråk med mamma, vilket inte var lika kul. Men det är lite skönt nu efter för vi fick prata ut om en massa som vi båda har hållit inne.
Jag har mycket som ligger och gror på ytan just nu, bl.a den där rädslan för att aldrig bli helt och hållet frisk. Jag menar, jag ser i princip mig själv som frisk från ätstörningen idag men jag är ju långt ifrån där jag var innan jag blev sjuk. Dels så har jag liksom som "men" kvar från sjukdomstiden som nog kommer ta tid att läka. Men även när det gäller tankar och beteende så är jag långt ifrån den jag var innan jag blev sjuk från allra första början. Jag har alltid varit den tjejen som inte brytt mig ett dugg om hälsa, kropp, träning, mat, vikt och allt vad den skiten heter. Missförstå mig rätt, jag har alltid varit mån om att göra det som känts bra för mig (har alltid tränat, men enbart för min egen skull, inte för att kunna äta) men just dessa ämnen har aldrig varit viktiga för mig. Helt plötsligt lever jag i den här världen som handlar om allt detta jag tidigare skitit fullständigt i. Och visst är det svårt att undvika. Överallt hör man snack om att man ska äta så hälsosamt som möjligt, att man MÅSTE träna för att tillåta sig något gott och så vidare och så vidare. Och jag bryr mig inte ett dugg om att andra tänker så, för vissa kanske det till och med är bra för, vissa mår ju bra av det. Men själv är jag rädd för att jag inte ska bli den jag var förut. Hon som inte brydde sig om allt det där med hälsa utan bara körde sitt eget race. Jag vet att det är många som egentligen inte är eller har varit sjuka som är väldigt intresserade och nästan besatta av vad de äter och hur de tränar, men jag vill egentligen inte vara en av dem. Jag vill vara den Karolina jag var innan, hon som tränade och åt det hon ville, som ALDRIG aldrig någonsin kunde få ångest av mat. Men detta samhälle är så rubbat att de "friska" personerna till och med får ångest över vad de ätit eller att de inte tränat på en vecka. Hur lätt är det egentligen att skita i allt sådant när man lever i den här (ursäkta men) ätstörda värld.
Vad jag vill ha sagt är väll att jag är lite rädd för att aldrig bli helt fri, som jag var innan. Jag vill inte vara en som bryr sig överdrivet mycket om hälsa, kropp och träning, för sådan är jag egentligen inte. Och jag vill ALDRIG vara en s.k nykter anorektiker. En som äter och tränar på ett sunt sätt men fortfarande har tankar och kompensations beteenden kvar i huvudet. Jag vill bli helt fri.
Min onsdag
Helt slut. Orkar nog inte prata om det, men fick en panikattack när jag kom hem som resulterade i en massa gråt och hat mot mig själv. Just nu vill jag inte gå utanför mitt rum, vill bara ligga här tills jag dör typ känns det som, men ska försöka ta mig samman.
Innan incidenten var dagen faktiskt väldigt bra och jag har mått super hela dagen. Lunchen med min bahandlare var verkligen urtrevlig, vilket man kanske inte kunde tro. Men vi hade det riktigt mysigt och pratade på om allt möjligt tills jag var tvungen att gå. Och det handlade inte om behandlingsrelaterade saker utan det var mest prat om annat roligt. Hon är verkligen en sådan underbar människa.
Lunchen var också meningen som ett litet test för mig att vistas i stressig miljö och själv lägga upp en, som jag tyckte, var en normalportion. Just buffémat har jag lite svårt för eftersom det finns så mycket och välja bland och, som sagt, att det är en stressig situation med människor som trängs, så lite nervös var jag innan. Men det gick faktiskt riktigt bra. Innan hade jag tänkt att jag aldrig skulle lägga upp en normalportion för vad jag minns det från Capio var en normalportion för dem gigantisk. Men när jag hade tagit så sa min behandlare att min tallrik såg perfekt ut, inte för mycket och inte för lite, kanske lite lite i underkant men inte så att jag borde ta mer. Gud vad glad jag blev då. Fick mig en liten funderare att det kanske var min syn på vad en normalportion är på Capio som var fel. Att det kanske inte alls var gigantiska portioner utan att det bara var jag som tyckte det då. För nu såg portionen helt lagom ut och jag åt och blev lagom mätt. Riktigt skön känsla var det att inse att jag inte längre har så sned syn på mat och mängder.
Efter lunchen åkte jag tillbaka till skolan och hade balett vilket också gick extra bra idag. Ingen aning om var det var men jag kände mig så närvarande och fick en massa beröm av läraren. Efter hade jag ett litet prat med henne om att jag varit borta från skolan mycket och varför och hon förstod allt och gav mig massa pepp. Kände mig lycklig när jag lämnade danssalen.
Ska försöka ta med mig de där lyckokänslorna och vända min lilla dipp som jag har just nu. Det har ju faktiskt varit en bra dag och det börjar gå uppåt för mig, varför ska jag då må dåligt? Men, som sagt, mitt mående är inte riktigt att lita på och det går upp och ner som en berg och dal bana, vilket är extremt jobbigt. Men jag jobbar på det, det kommer bli bättre. Love
Onsdag 3/10
Good morning sunshines!
Ett litet snabbt inlägg innan jag sticker iväg till skolan för en timmas idrott. Efter idrotten ska jag ta bilen till Sollentuna och Capio för ett snabbt möte med min psykolog innan vi sedan ska gå iväg och äta lunch tillsammans. Det var hon som föreslog det eftersom hon inte hade någon annan tid ledig. Får se hur det blir, har ju lixom aldrig pratat med henne utanför Capios väggar om man säger så. Men hon är så trevlig så det borde inte bli stelt, haha. Nu ska jag bege mig så jag inte kommer sent. Ha en fin dag!
Positiv tisdag
Hej fina!
Vilken bra dag det har vari idag. En dag då man känt att man varit med hela tiden, varit närvarande. Det är sådana här dagar som jag strävar efter att alltid få ha.
På eftermiddagen hade vi dans och det var faktiskt riktigt kul eftersom vi fick tid åt att öva på danser som vi ska visa upp på samlingen för hela skolan. Det är danser som en tjej i min klass gjort och helt ärligt är de mycket bättre än danser vi får göra med vår riktiga lärare, hon borde bli lärare istället haha. Efter skolan stannade jag kvar med två andra ur min klass och övade lite inför danslektionen jag ska hålla i snart. Det börjar rulla på nu och det känns jättebra. Fick även lite tips av de andra så nu är jag snart redo att hålla lektionen, ska prata med min gympalärare imorgon och se när jag får tid.
Nu ska jag gå ner till köket och laga middag. Blir någon kycklingwok gryta idag som jag sett på en fin blogg, mums! Se ya later aligator...
Gammal bild på mig och bestie som jag förövrigt saknar sjukt
mycket, måste träffa den flickan snart!
Ny vecka!
Hallå bloggen!
Slutade sent idag och när jag kom hem var jag vråålhungrig. Skolmaten suger, inge god alls och inte mättande heller för den delen. Och jag som alltid tyckt om skolmaten. Åt i alla fall ett megastort mellis när jag kom hem så nu är jag proppis. Och mamma står redan och lagar middag, haha.
Känner att jag har kommit igång lite med skolan nu vilket känns bra. Visst, jag har fortfarande väldigt svårt att ta tag i saker men de senaste dagarna har det släppt lite i alla fall. Pratade med min psykolog om det där att jag nu för tiden har så svårt att fokusera på plugget, vilket aldrig varit ett problem förut. Och hon gav ett väldigt bra svar, nämligen att man kan se det som en otränad muskel som måste tränas upp i lagom takt. Jag har svårt att fokusera och även vara närvarande eftersom jag stängt av de musklerna under så lång tid. Under år med anorexi har man tvingat bort de saker som kan vara självklart för så många, som att känna och fokusera. Idag måste jag därför jobba tillbaka det jag under så lång tid skitit i. Låter för mig ganska logiskt och det är även skönt att få höra att det inte är en själv det är fel på utan att det finns en anledning.
Nåväl, nu ska jag sluta babbla och knåpa ihop en uppvärmning till en dans. Har nämligen fått i uppgift av min idrottslärare att jag ska hålla i en hel lektion på idrotten själv. Självklart valde jag att köra dans eftersom jag dansat i princip hela mitt liv och det är det enda jag känner att jag kan lära ut till idrottsnördarna i min grupp, haha. Läskigt att hålla i lektionen ensam eftersom jag inte känner en person i gruppen men ändå väldigt roligt att få sätta ihop en lektion helt själv. Nu har jag gjort en asolation del, en styrka, en stretch och en halv uppvärmningsdel. Har bara själva dansen och en diagonal kvar att göra, men det fixar jag! LOVE
Hahah random bild på mig, hade ingen annan lixom
Kladdkaka måste ju vara det bäste
Just nu: Sitter och mumsar kladdkaks rester från helgens festligheter. Ibland får man lyxa till det lite efter en psykiskt ansträngande dag.
Kom och ta mig långt härifrån
Hatar söndagar. Just nu vill jag bara emigrera till något varmt och soligt land. Visst, det är mysigt att hösten är på väg men inget slår ändå sol och bad och en massa slappande. Släppa alla krav som finns här hemma och bara njuta. Hade inte varit helt fel.
Eller vad säger ni? Det hade inte varit helt fel att vistas där va? Kolla in färgerna bara, fantastiskt vackert!
Ittala
Sitter och kollar på Ittalas hemsida. Fick nämligen lite fina saker där ifrån idag på kalaset och det var så fint att jag var tvungen att kika in och kolla vad de mer hade. Blev helt kär i alla deras saker. Visst det kanske inte är så himla speciella men det är enkelt och snyggt på något sätt, "stilrent" som Saga skulle sagt, haha. Känns som det är saker som aldrig går ut med tiden heller, de är så enkla liksom. Så nu har jag en massa att önska mig i studentpresent nästa år. Vad tycker ni, är de snyggt eller bara tråkigt?
Fick två små drickglas av farbror och av farmor fick jag 2 av dessa skålar ovan, en liten och en stor. Självtycker jag de var jättesnygga! Ska nog samla på de små glasen så man har ett par stycken när man flyttar hemifrån.
Jag minns bara allt det bra, allt som var du och jag
Fick en fråga om kvällsmål efter träning och om frukstsallad var det enda jag åt efter dansen. Lite komiskt att folk ska tro att det man lägger upp på bloggen är det ENDA man äter men jag svarar självklart på frågan. I detta fall var det absolut inte det enda jag åt. Är mycket noga med maten nu för tiden och speciellt efter träning. När jag kom hem från dansen åt jag ett ordentligt kvällsmål med mackor direkt, sedan gjorde jag i ordning en fruktsallad som "efterrätt". Hoppas det var svaret på din fråga!
Nu har gästerna (äntligen) lämnat oss. Hehe det är jättemysigt att ha dem här men blir alltid lite väl långdraget, hehe. Men vi hade det i alla fall trevligt- fick en massa fina presenter och åt världens godaste tårta med chokladmousse och kladdkaksbotten.
Hela dagen har det känts som att det är söndag, har till och med haft söndagsångest hela dagen. Så nu ska jag bädda ner mig i soffan med en kopp te och datorn, känns som en bra idé. Hoppas ni får en fin fortsatt kväll. LOVE
Släktkalas
Nu börjar gästerna snart rulla in. Ceasarsalladen (min favvo rätt efter sushi) står på bordet och vi har dukat fint med rosa tema. Kommer bli mysigt att ha en liten del av släkten här.
Jag har på mig Rebeccas spetslinne och skinnshorts, känner mig fin. Nu kommer gästerna, PUSS
Höstkväll
GO KVÄLL!
Det märks att hösten kommit. Mörkret börjar falla redan vid eftermiddagen och det är regnigt och ruggigt ute. Men jag gillar det. Sitter vid köksbordet med en kopp te. Framför mig ligger högar av böcker om manusförfattning. Pluggade inte något på hela dagen så när mamma kom hem lackade hon lite (förståeligt) och vi satte oss och gjorde upp en plan för hur projektarbetet ska se ut. Känns skönt att äntligen ha en struktur. Så som straff för att jag inte gjort något på dagen så får jag sitta hela kvällen nu. Saga tjatar om att vi ska dra ut men känns inte så aktuellt tyvärr. Hade varit roligt men i kväll går plugget först.
Mysigt med höst, eller vad tycker ni?
Var hos min psykolog på Capio idag också. Lika behövligt som vanligt. Hade visst gått hos henne 8 ggr nu så idag var det dags för en utvärdering om hur jag utvecklats. Hon tog fram målen vi satt upp för mig innan sommaren och jag blev så stolt när jag såg hur mycket av dessa jag uppnått. På de allra flesta områdena hade jag gjort en stor förbättring på bara några veckor. Det har gått så snabbt nu på senaste tiden. Kan inte fatta att jag faktiskt var inlagd på en slutenvårdsavdelning för ätstörningar för bara ett halvår sedan, känns så långt borta idag.
Nä nu ropar mamma att jag ska stänga av datan och plugga istället. Bäst att sluta! Puss
