För ett år sedan...
I år fyller jag 19. För ett år sen trodde jag nästan inte att jag skulle bli 18. Jag trodde anorexin skulle döda mig innan det. Det var för nästan exakt ett år sen som jag fick äntligen fick hjälp. Jag var så jävla arg, hatade mina föräldrar för att de hade ringt SCÄ. Men samtidigt var jag lättad, äntligen skulle någon rädda mig från den här skiten. Jag var så slut i hela kroppen, går inte att beskriva. Dagarna var så dimmiga och jag kan inte säga att jag levde. Jag minns att jag la mig om kvällarna, helt slut i kroppen, och tänkte "låt mig vakna i morgon".
Dagarna bestod bara utav att röra på mig så mycket som möjligt och missa måltider, jag var alltid "upptagen". Samtidigt förstod jag inte riktigt varför jag gjorde det. Jag hatade hur mager jag var och hatade mitt liv, ändå kunde jag inte ändra på det själv. Jag tor det var den där lilla kicken man fick. En liten kick av att lägga sig med tom mage. En liten kick av att se siffrorna gå ner på vågen. Det var vad mitt liv bestod av, den där kontrollen. Allt annat var så okontrollerat i mitt liv. Jag trivdes inte alls med den jag var eller med mitt liv. När jag hade maten och vikten att tänka på brydde jag mig inte om någonting annat, inom det var jag bäst och jag hade kontroll. Men jag var också så rädd. Jag ville inte dö, jag ville leva.
Min räddning blev SCÄ. Även om de inte gjorde mig frisk så räddade dom mig och det är jag så himla tacksam för idag.
Kommentarer
Trackback
