Joggingtur

Tjolahopp!

 

Sitter och mumsar mörk choklad medans jag väntar på att mina ägg jag kokar ska bli klara samtidigt som jag har ett bröd i ugnen. Haha, värst vad produktiv man är i köket!

 

Samtalet på Capio var mycket välbehövligt efter en lång sommars uppehåll och (jävla)vågen visade varken ner eller upp, tummen upp. Känns så jävla bra samtidigt som det känns konstigt och om jag ska vara ärlig nästan lite jobbigt. Att jag håller en nomalvikt, när hände det senast. Men det visar på att min kropp mår bra och vill hålla sig på den här vikten och nu gäller det att inte släppa på allt jag byggt upp.

För övrigt fick jag ur mig en massa som legat och gnott i huvudet i några veckor nu och det var himla skönt, har en sjukt bra psykolog. Bl.a. pratade vi om sömnlösa nätter. Sedan jag börjat äta mina sömnisar och ångestdämpande så har jag sovit som en stock och aldrig känt av den hemska nattångesten som jag tidigare haft. Men nu har den tyvärr kommit tillbaka och jag ligger och vrider mig i timmar. Vill verkligen inte ha tillbaka den skiten.. Någon som har/haft liknande och kan tipsa om några strategier för att inte ligga och tänka en massa på kvällen så skulle jag bli jätteglad? På dagen funkar allt så bra men det är som om allt kommer ikapp mig på kvällen, sjukt jobbigt.

 

Men, för att vara lite positiva, så ska jag berätta vad jag gjort idag. Något jag inte gjort på 2,5 år (i alla fall inte tillåtet). Jag har gett mig ut på en joggingtur! Blev inge långt och var tvungen att gå sista biten på grund av extrem håll men ändå! Det var hur skönt som helst och jag kände en sådan frihetskänsla där jag sprang, nu börjar mitt nya liv! Som jag tidigare sagt så älskade jag att springa innan jag blev sjuk och sprang flera gånger i veckan, det var verkligen min grej, så fatta hur skönt det var att känna att man äntligen kan komma tillbaka till det lite smått. 

Blöt (det spöregnade) och trött efter första springturen på 2,5 år, underbart!

 

 

Har levt på den joggingrundan hela dagen känns det som, haha! Känner mig som en ny människa. Detta ger mig ännu en anledning till att inte släppa på allt jag har kämpat för. Jag vill börja leva det liv JAG vill leva nu!

 

Nu är äggen klara, dags för äggmackor!

 

PUSS

 

  

Vad heter din psykolog på capio? Har också varit där.

Förlåt, jag kan inte hjälpa det, men min första reaktion är "låt bli".Varför vill du jogga? Bara generellt fråga DIG(inte sjukdoms alteregot) själv, så jääävla många människor joggar och tränar bara för att det är "hälsosamt". Skulle jag vara du, skulle jag låta bli. Jag skulle hålla mig "nykter" åtminstone typ 1 år.Och observera att ag skriver allt det här för att jag bryr mig, tycker om dig och vill se dig helt fri. kärlek, och välkommen hem!

Läsa funkar för mig oftast :)

Sv: tack för din kommentar! Du är för söt. Ingenting är omöjligt :) <3

Åh. din kommentar värmde verkligen. Blir så glad när du säger att jag har hjälpt dig att komma så långt som du faktiskt kommit, det är underbart att höra! :)

Gött med en go liten joggingrunda, brukar springa med pappa varje lördag eller söndag(en liten tradition vi har). Bra att vikten låg still, det visar ju verkligen att du har skött dig bra under sommaren :)
Hoppas du får en jättefin dag <3

Jag läste en gång några kapitel i en bok som heter "Våga leva". Där stod det om tips hur man lättare kan slappna av. Går att använda i många situationer, men bl.a. när man ska sova :) Man ska tänka på något som gör en lugn, varken glad/arg/ledsen, utan något som får hjärtat att slå lugnt. Man kan t.ex. tänka på olika kroppsdelar. Inte hur de ser ut, utan hur de känns. De ska absolut inte ha nått med utseendet att göra. Man kan börja tänka på fötterna och koncentrera sig på att de ska slappna av. När de är avslappnade går man vidare till t.ex. händerna, sedan pannan, knäna, nacken osv. Man kan också gå tillbaka till fötterna igen. Efter det är man förhoppningsvis avslappnad i både kropp och tankar och kanske somnar :)