Dagens outfit

Hej finisar!

Ska snart ta och bege mig till skolan för att fixa ett matkort (har tappat bort mitt..) innan vi börjar klockan tio. Vi ska repa på ett spex vi gör om treorna hela förmiddagen, ska bli riktigt kul! Älskar att vi knappt har någon riktig skola i vår linje, bara en massa rep och annat kul.

Dock känner jag mig lite smått stressad av allt jag har missat när jag varit borta. Men vet inte riktigt vad jag ska göra för att jobba ikapp, har lixom inte så himla kompetenta lärare som kan tala om det för mig heller.

Det jobbigaste är att jag vet att jag hade fått så mycket bättre betyg om jag aldrig blivit inlagd. Jag kan så mycket mer än vad mina betyg kommer att visa, och det gör mig så arg. Varför, varför skulle jag gå och bli sjuk för?! Men antar att det bara är att acceptera läget och inse att jag inte kan hjälpa det som har hänt. Istället får jag göra det bästa av situationen och kanske läsa ikapp på komvux efter gymnasiet? Det viktigaste nu är ju att bli frisk, så det så.

Känner inte att jag har så himla mycket mer att säga så vi får helt enkelt höras mer när jag kommer hem.

Ha en underbar dag! PUSS

En liten dagens outfit bild, hehe värsta modebloggerskan

När jag ser någon, fylls jag med sorg. Även frustration och maktlöshet. Sorg för att jag vet hur personen lider, frustration för att jag bara vill få personen att bara vakna upp - ta emot hjälp och sluta plågas. Frustration på vården, ifall den inte får hjälp. Maktlöshet, för vad tusan kan man göra? Det är bara en själv som kan bestämma sig för att göra en förändring.

Sen kan jag även känna saknad - saknad efter att vara liten, inte behöva ta ansvar, bara vara i sin egna bubbla och inte riktigt förstå någonting.

Allt mer sällan känner jag avundssjuka "varför får hon vara så sjuk, men inte jag? varför orkar hon vara kvar, varför gav jag upp?" vilket är OTROLIGT SKÖNT. för när man tänker dom tankarna - då får man (jag) så stora samvetskval. För vem vill ÖNSKA att vara så?! Man mår ju bara så otroligt dåligt..



kram på dig!

SV:självklart sötnos! Btw, relaterande till ditt tidigare inlägg om att inte ha varit tillräckligt sjuk så är jag för det första imponerad av att du kunde besvara dom automatiska tankarna så fort! DET är ett stort framsteg! Sen kommer du nog en lång tid framöver få påminna dig om det, att anorexin aldrig hittar en nöjd-punkt. Dess uppgift är, och kommer alltid vara, att förinta dig.Döda dig. Den nöjer sig inte med något mindre. Det ligger ett vapen mellan er. Du kan låta den skjuta dig. Eller så kan du skjuta den. Pull the trigger. love.