Känns som jag lever lite i en dvala just nu och tror det beror mycket på att jag inte riktigt har något att se fram emot. Jag är en sån människa som lever väldigt mycket för framtiden. Jag kan aldrig bara leva här och nu utan ser alltid framåt. Och nu, när jag inte ser något roligt som ska ske framåt, så mår jag nästan dåligt. Känner att mitt liv är tråkigt och innehållslöst. Men det behöver det ju inte alls vara egentligen, bara jag som får mig själv att tycka det. Därmed ligger inte heller bloggningen på topp, har typ inget att skriva om. Jag lever, men inte mer än så. Nä nu låter jag jättedeppig men ni fattar? Mår väll inte så dåligt att jag vill dö men jag kunde mått bättre om ni förstår mig. Känns lite som livet bara flyger förbi och jag står och tittar på. Försöker att hänga med livet men jag kan inte riktigt bryta mig loss.