Vi lever i ett ätstört samhälle

Go kväll! 

 

Hade det så mysigt med My idag och vi hann med rätt mycket på min håltimma. Hade saknat den flickan sjukt mycket och det är alltid lika kul och skönt att träffa henne. Vi pratade även om att jag och Saga kanske ska komma och hälsa på henne i Linköping där hon pluggar snart, hoppas verkligen det blir av. Sen skjutsade hon tillbaka mig till skolan och jag hade en lång teaterlektion som faktiskt gick väldigt bra idag, min grupp börjar komma framåt i vårt arbete.

 

När jag kom hem hade jag ett stor bråk med mamma, vilket inte var lika kul. Men det är lite skönt nu efter för vi fick prata ut om en massa som vi båda har hållit inne.

Jag har mycket som ligger och gror på ytan just nu, bl.a den där rädslan för att aldrig bli helt och hållet frisk. Jag menar, jag ser i princip mig själv som frisk från ätstörningen idag men jag är ju långt ifrån där jag var innan jag blev sjuk. Dels så har jag liksom som "men" kvar från sjukdomstiden som nog kommer ta tid att läka. Men även när det gäller tankar och beteende så är jag långt ifrån den jag var innan jag blev sjuk från allra första början. Jag har alltid varit den tjejen som inte brytt mig ett dugg om hälsa, kropp, träning, mat, vikt och allt vad den skiten heter. Missförstå mig rätt, jag har alltid varit mån om att göra det som känts bra för mig (har alltid tränat, men enbart för min egen skull, inte för att kunna äta) men just dessa ämnen har aldrig varit viktiga för mig. Helt plötsligt lever jag i den här världen som handlar om allt detta jag tidigare skitit fullständigt i. Och visst är det svårt att undvika. Överallt hör man snack om att man ska äta så hälsosamt som möjligt, att man MÅSTE träna för att tillåta sig något gott och så vidare och så vidare. Och jag bryr mig inte ett dugg om att andra tänker så, för vissa kanske det till och med är bra för, vissa mår ju bra av det. Men själv är jag rädd för att jag inte ska bli den jag var förut. Hon som inte brydde sig om allt det där med hälsa utan bara körde sitt eget race. Jag vet att det är många som egentligen inte är eller har varit sjuka som är väldigt intresserade och nästan besatta av vad de äter och hur de tränar, men jag vill egentligen inte vara en av dem. Jag vill vara den Karolina jag var innan, hon som tränade och åt det hon ville, som ALDRIG aldrig någonsin kunde få ångest av mat. Men detta samhälle är så rubbat att de "friska" personerna till och med får ångest över vad de ätit eller att de inte tränat på en vecka. Hur lätt är det egentligen att skita i allt sådant när man lever i den här (ursäkta men) ätstörda värld. 

 

Vad jag vill ha sagt är väll att jag är lite rädd för att aldrig bli helt fri, som jag var innan. Jag vill inte vara en som bryr sig överdrivet mycket om hälsa, kropp och träning, för sådan är jag egentligen inte. Och jag vill ALDRIG vara en s.k nykter anorektiker. En som äter och tränar på ett sunt sätt men fortfarande har tankar och kompensations beteenden kvar i huvudet. Jag vill bli helt fri.

 

 

Åh så himla rätt. Tänk den dit då man inte brydde sig ett SMACK...

Om jag känner dig rätt så vet jag att du kommer bli frisk! Du har ju kämpat dig till där du är idag, så vrf skulle du inte klara den sista biten?
love u <3

Tack för det perfekta slut på min helg. Du är stark gumman och du kommer komma dit, du har tagit dig så långt. Du är fortfarande den där orädda flickan som sprang runt och härjade på syrenvägen, tjejen som alltd har svar på tal och som jag alltd sett upp till då du ofta va så trygg i dg själv som du förklarar. För varje gång jag träffar dig ser jag bara henne mer och mer, ge det lite tid för jag vet att du kommer komma dit! Älskar dig, du är bäst våga tro på det!

vad för mem har du lkvar? Kram :)

Jag håller med dig, och jag är också rädd för att jag aldrig någonsin ska bli helt frisk. Och med alla medier runt omkring oss är det svårt att bara ignorera det som sägs. De borde sätta upp ett bättre ideal än det som vi har idag, för det ideal som vi har är långt ifrån friskt.
Jag tror på dig tjejen, kämpa på!
Kramar <3

Jag tror att din insikt kommer rädda dig. Som du skrev, det kommer ta tid, men det du upplevt, det helvetet, det har ju också öppnat ögonen för något så stört, så rubbat. Och tyvärr är det så; samhället är stört. Jävligt stört.

Jag tror på att se det, dom där störda löpsedlarna, få ett raseriutbrott och känna sig total-riot och dricka direkt ur mjölkpaketet(bokstavligen och metaforiskt).

Någon sa att vi kan förändra framtiden genom att agera <3

Jag tror du kan bli helt fri. Alla kan nog, om man hela tiden motar bort de sjuka tankarna, så fort de kommer, vad de än handlar om.

En fälla tycker jag är när andra pratar om att vara nyttiga, att äta nyttigt, träna nyttigt osv. De berättar hur de själva äter och att de varit nyttiga som ätit si och så, och att de minsann inte åt det eller det... Jag vill bara stänga av öronen när jag hör sånt. Ibland kan jag inte låta bli att ge mig in i diskussionen, men jag tror det bästa är att låta bli. Egentligen tror jag att ingen mat är farlig så länge den intas i lagom mängd. Och vilket livsmedel som helst kan vara farligt i en jättestor mängd, både morötter och kladdkaka. Det tror jag i alla fall. Men det är så lätt att lyssna när andra går i gång med sin "hälsopropaganda". Samtidigt har jag också de där hälsotankarna i huvudet, men egentligen tror jag inte på dem. Kram!