FRÅGESTUND
Eftersom jag ska åka till USA kommer bloggen eka tomt här ett bra tag så vad passar då inte bättre än en liten frågestund? Jag vet att jag inte har såå många läsare så det kommer väll inte bli extrem många frågor men några kan ni väll klämma fram? Ni som orkar läsa dvs haha. Fråga om vad som helst, hur som helst så ska jag försöka besvara dem när jag kommer hem. Puss och hej!
kan du berätta lite om din sjukdomshistoria? hur hittade du viljan att bli frisk? vad är det absolut bästa du vet? hihi, kram :)
Jag har endast fått hjälp från mamma och sjuksköterska för att bli frisk. Hade nog mer en allvarligare ätstörning än just anorexia skulle jag tro. Fast vad vet jag? man blir ju fan hjärntvättad av rösten i hjärnan.. anyway.. jag har iallafall gått upp till en stabil vikt nu och mensen är tillbaka. MÅNGA tankar om mat är också borta, MEN jag känner fortfarande av dem. Och jag blir stressad om jag inte äter som jag brukar göra(frukost, mellis, lunch, middag, kvällsmål). Jag fick oerhörd ångest efter att ha ätit en risotto på resturang (tårar och snack med mamma lindrade det värsta...) och jaaa jag tänker helt enkelt fortfarande om kalorier osv. Jag kan äta en ostskiva på mackan, men skulle inte falla mig in att ta tre för att kanske orsaka ångest. Jag är rädd för att bli tjock och jag veet att jag inte kan äta ALLT på en resturang, utan tankarna styr mig fortfarande till och välja något "säkert", istället för att ta den dära pasta carbonaran som är så dödligt god, eller den där mumsiga pizzan (som jag inte ätit på ett år buhu..) Ja det är fortfarande lite jobbigt med maten om man säger så, även om vikten är tillbaka. så min fråga är vad kan man göra åt det?? jag vill kunna äta ALLT utan ångest. Och även om jag inte behöver äta precis allt, så vill jag ändå kunna gå till en resturang - kolla på menyn - och ta det som låter godast. Jag vill även inte vara så rädd för att jag har ätit för mycket mat, för stor frukost, för många gånger, för mycket småätande osv... Hur ska jag få bort dessa tankar helt?
Förlåt för ett oerhört långt inlägg... Hoppas du orkar läsa, du är sån otrolig kämpe som har klarat det såhär bra. Stor kram till dig!!!! :) :)
måste frågs dig när du började med ditt matschema och näringsdrycker har du gått upp snabbt upp i vikt från början? eller
Kan du inte visa lite gamla bilder på dig? från innan du blev sjuk, när du blev sjuk, och nu?
räknade du fortfarande kalorier?
Vilka Ben and Jerrys smaker har du ätit? Och vilken tycker du är godast och varför? :) Kramiis!
Har lite mer frågor hehe.. :)
1. Huur ska man lära sig acceptera viktuppgången?? Jag verkligen känner mig tjock och klumpig och det känns dom min rumpa och lår aldrig slutar bli större!!
2. Är det normalt att tänka mycket på mat efter en ätstörning och liksom längta tills man får äta nästa gång? Jag undrar varför jag alltid känner så, men det kanske beror på att jag missade så mycket mat under ätstörningsperioden haha? ;)
3. Är dina mättnadskänslor helt "normala" ännu? Jag känner att jag inte rikigt vet hur mycket jag ska äta och vad som är "normalt" (fick aldrig matschema)
Där var jag nog klar hihi, blir intressant när svaren kommer! :)
Hur gör du när du ser människor som är sjukligt smala, eller när du vet att någon har anorexia? Alltså, hur känns det för dig? Jag håller på att få upp i vikt nu och när jag ser någon som är sjuk blir jag nästan avundsjuk, och ibland kommer jag på mig själv med att sakna tiden på sjukhuset, när jag var jätte underviktig.. Ja, det triggar som tusan att se bilder/läsa om någon som uppenbarligen är sjuk...
