I survived without you

Jag har just pratat med min Ellen i telefon vilken gjorde mig på mycket bra humör. Pratade om att jag kanske ska komma ner och hälsa påna när hon fyller år, vilket är på sommarlovet. Skulle va så kul så jag hoppas verkligen det blir av!

Annars känner jag mig rätt tom på ord. Livet bara flyter på lixom på ett sätt det inte har gjort på flera år. Hade nästan glömt bort, är det såhär lätt allt ska kännas? Ska varje dag inte handla om en kamp för att överleva längre? Ska jag inte behöva kämpa för att finnas till? Helt plötsligt bara dansar jag fram som på rosa moln, inte helt utan problem, ingen gör det, men lätt. Allt känns lätt. Jag kan vakna på morgonen och se fram emot dagen, på riktigt. Det behöver inte handla om att det händer något särskilt utan oftast handlar det bara om att jag ser fram emot en ny dag, en dag att få njuta av. En dag att få leva. Jag älskar livet. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag gör det.

 

Nu ska jag lägga mig och kolla lite gossip girl, love it! God natt mina hjärtan

Åh hoppas verkligen det blir så! Annars kommer jag till dig direkt du kommer hem :) puss på dig snuttan<3

Sv: Haha ÅH du är precis som jag när det gäller svampen! Äter också det till varje jäkla måltid. Antingen stekt, ugnsbakad eller rå. Det är ju så gott!! :) Speciellt svampmacka ;) Mums!

Ja, det är superkul med matlagning. Men jag har precis som du blivit mer intresserad av det sedan jag blev sjuk. Men jag står inte i köket för att ha kontroll längre, utan för att det endast är roligt :) Men intresset kom först när jag blev sjuk! Lustigt hur det kan bli så egentligen.

Ha en fin dag du med <3

haha mitt intresse för matlagning kom också med ÄS, eller jag tror det iallafall. Har aldrig spenderat så mycket tid i köket som jag gör nu... ;)